I SPELÖVNINGAR TRÄNAS ALLA FÄRDIGHETER

Artikeln hittar du här.

Vad innehåller begreppet övningsdesign? Varför kan en träning full med misslyckade aktioner vara bättre än en där alla passningar går fram? Och varför är spelövningar bättre än färdighetsövningar? På dessa frågor och några till svarar Anders Bengtsson, tränarutbildare på SvFF.

Vad innebär begreppet övningsdesign?
– Att man tillverkar en övning från ritblocket, datorn eller var man nu väljer att sissa upp sina övningar, till hur du agerar ute på planen. Där hjälper du spelaren att förstå och att lyckas med sina aktioner. Design antyder att man är mer noga och anpassar övningen till det egna sättet att spela och till det fyssyfte man vill nå.

– Kanske är det vissa positioner man vill jobba extra med? Eller vissa kvaliteter hos spelarna? Fokus kan ligga på övergångarna mellan vissa skeden i övningen. Med anpassat antal spelare, regler, ytor och så vidare kan övningen blir mer effektiv.

Hur mycket av träningstiden bör läggas på färdighets- respektive spelövningar?
– Minst hälften bör läggas på spelövningar. Färdighetsövningarna har som syfte att förbereda för spelet, att få upp repetitionerna eller att komplettera spelövningarna.

Varför menar du att spelövningar bör ha betydligt större plats än färdighetsövningar?
– Spelet är slutprodukten, det vi vill uppnå. I spelövningar tränas alla färdigheter. Därför bör de vara utgångspunkten i tränarens planering. Förberedande färdighetsövningar, exempelvis fys- eller teknikövningar utan motståndare eller given spelriktning kommer alltid efter spelövningen I betydelse.

Var går gränsen mellan spelövning och färdighetsövning?
– När syftet handlar om en delfärdighet, till exempel att förbättra tekniken, då är det en färdighetsövning. När det finns beslut baserat på lagets arbetssätt, med medspelare och motspelare inblandade, är det en spelövning. I spelövningen är syftet att träna spelarens alla färdigheter.

Kan de tekniska färdigheterna, fysiken och psykologin nå full potential hos varje spelare enbart med spelövningar?
– Om man tränar fler gånger än två i veckan skulle jag vilja säga att färdighetsövningar kan ta lite mer plats. För att nå full potential (vad den nu är, omöjligt att veta) så är enbart spel förmodligen inte tillräckligt.

I podden nämner du den nya tränarutbildningen. Kan du berätta lite mer?
– I den beskriver vi ”Utvecklingsmiljön”. Den består två delar: ”Motivationsmiljön”, som syftar till att få spelarna att trivas. Och ”Lärandemiljön”, där de lär sig och utvecklas. I motivationsmiljön handlar det om att skapa bra relationer, låta spelarna påverka och att prioritera långsiktighet.

– I lärandemiljön handlar det om att ge spelarna möjlighet att själva upptäcka lösningar i spelet, att visa och skapa engagemang samt att hjälpa spelarna att förstå övningarna och spelet.

(Mer info i faktarutan nedan.)

Vad kan du ge för handfasta tips till tränarna utifrån den nya tränarutbildningen?
– Var medveten om att när spelarna får vara med och påverka övningarna och själva fatta beslut om vad de ska göra i spelet, så kommer allt inte funka perfekt.

– Tappa därför inte tålamodet om en övning inte flyter på. Det innebär oftast ändå ett lärande på sikt. Att tio av tio passningar går fram mellan två spelare som står vid varsin kon är inte bättre än en spelövning där spelarna misslyckas med en dribbling, men fortsätter att försöka. Det senare kommer ge bättre effekt på sikt.

Nåt mer?
– Att vara lyhörd för vad spelarna tycker är roligt är en viktig del för tränarna. Om vissa färdighetsövningar upplevs som roliga borde dessa finnas med regelbundet. Förmodligen tycker spelarna att matchspel är kul också i tidig ålder.

Många tränare upplever att de har svårt att hantera grupper där nivåerna är väldigt olika och att de därför delar upp barnen där de som ligger lite efter exempelvis får träna teknik. Gör de fel?
– Jag tycker att man ska utgå från att gruppen ska träna på samma saker. Alla behöver träna på allt, ingen är ”färdig”. Att inte få vara med i spelet utan stå vid sidan och nöta på ett tekniskt moment låter inte som hållbart. Jag rekommenderar alla att variera gruppsammansättningen. Med varierad gruppindelning får spelarna lära sig att ta ansvar, att ansträngningen är det viktiga med mera. Att ibland spela med jämnstarka, att ibland vara bland de bättre och emellanåt bland det sämre kan vara viktigt för att skapa referenser.

Hur ser ett idealiskt träningsupplägg på veckobasis ut enligt dig?
– Oavsett spelform borde spelövningarna ta största delen av träningstiden. Låt barnen tävla. Begreppen matchlikhet och repetitioner är båda viktiga för att skapa effektiva, roliga träningar. Om man är osäker, använd då SvFFs Spelarutbildningsplan! Den finns i Fotbollsportalen. Där finns rekommendationer för varje spelform. Hur ofta man tränar, vad man tränar på osv.

Många barn verkar tycka om att träna isolerat, exempelvis på teknikbanor som går från A till B. Är det okej, om barnen uppskattar det?
– Att barnen ska få påverka träningen är en viktig princip för motivationsmiljön, så ja. Om barnen inte tycker spelövningarna är roliga, ta hjälp av någon i klubben. Förmodligen kan spelövningen organiseras bättre så det blir intensivt och tävling.

Många tränare gödslar med koner, medan andra är väldigt sparsamma med dem. Hur ser du på konernas roll i träningen?
– Det är bra att använda koner för att avgränsa ytor och för att hjälpa spelarna att förstå vilka ytor som är viktiga. Att använda koner för att bestämma hur en spelare ska ta sig från A till B utan motståndare eller specifik spelriktning är mindre bra.


Den nya tränarutbildningen – och de sex principerna
Vid match och träning befinner sig spelarna i ”Utvecklingsmiljön”. Den består i sin tur av två delar: ”motivationsmiljön” och ”lärandemiljön”.

I motivationsmiljön:
- Skapas bra relationer.
- Får spelarna påverka utformningen.
- Prioriteras långsiktighet.

I lärandemiljön:
- Ges spelarna möjlighet att själva upptäcka lösningar i spelet.
- Visar och skapar tränaren engagemang.
- Får spelarna hjälp att förstå övningarna och spelet.