ETT LEDARSKAP SOM SKAPAR MILJÖER FÖR ATT INKLUDERA IDROTTARE MED NPF-DIAGNOSERArtikeln hittar du här.Ditt ledarskap som tränare har en avgörande roll när det gäller att skapa goda träningsmiljöer där du möter varje enskild idrottare får möjlighet att må bra, har roligt och utvecklas. Mycket handlar om att lära känna varandra för att på så sätt bygga ett förtroende men också öka förståelsen för att utövarna är ingen homogen grupp utan varje människa har sitt sammanhang, sina förutsättningar, drivkrafter och behov.Vissa är kanske är starka och explosiva här och nu men kanske har svårare med det sociala samspelet eller att hantera en vinst eller förlust. Någon annan kanske är mentalt stark men har utmaningar med att koordinera vissa övningsmoment eller läsa av spelförståelsen. Saker som förändras och utvecklas över tid. Genom att samtala och involvera idrottaren så skapar du som tränare bättre förutsättningar för att skapa en inspirerande och utvecklande miljö för alla.
Med det som utgångspunkt skapar vi också bättre förutsättningar för att alla, oavsett vem du är och hur du fungerar, ska känna sig inkluderade och som en del av träningsgruppen.
Nedan har vi samlat en enklare guide och ”10-lista” med vad som är värdefullt att tänka på utifrån olika utgångspunkter.
Extra tips kring relationer, bemötande och feedback1. Var tydlig med att tydliggöra värdegrunden, att alla är välkomna oavsett funktionsförmåga, kön, bakgrund, könsidentitet, religion och sexuell läggning etc och att vi tillsammans skapar ett tryggt klimat för varandra.
2. Lär känna utövaren utanför idrotten – vad tycker hen om att göra på sin fritid, håller hen på med andra idrotter eller aktiviteter, vad går hen i skolan, hur ser familjerelationen ut mm.
3. Se, möt och bekräfta varje enskild utövare.
4. Ge utövaren meningsfulla uppgifter som gör att de får hjälpa till såväl innan träningen startar som under träningens gång t ex bära konor, bygga en banan, förklara ett moment eller annat.
5. Låt utövaren få möjlighet att berätta vad hen själv upplever att hen utvecklat och blivit bättre på.
6. Skapa tillfälen där utövarna själva får ge beröm och feedback till varandra. Att få positiv feedback från sina träningskompisar är en härlig energi-boost.
7. Följ upp träningen tillsammans för att få en kort återkoppling på hur utövarna upplevt träningen, kan med fördel även göras enskilt vid återkommande tillfällen.
8. Om en utövare saknas på en träning – hör av dig och säg att ni saknade hen.
9. Var tydlig med information i såväl tal och skrift till föräldrar inför terminsstart, matcher, läger. Vad är det som gäller? Syfte och mål? Vem ansvarar för vad? Hur blir det konkret?
10. Involvera barnets eller ungdomens föräldrar i träningen – ta hjälp av dem med insatser där det behövs. Detta skapar förutsättningar för en god förståelse för varandra och en bättre samverkan.
För att du som tränare ska skapa bra förutsättningar för att alla ska må bra, ha roligt och utvecklas på träningen bör du tänka på att skapa rutiner och struktur samt få en förståelse för värdet av feedback och hantering av känsloärlighet. I vårt samarbete med Attention Riksförbund har denna ”10-lista” lyfts som extra viktiga för att skapa goda förutsättningar för att få med och behålla idrottare med NPF-diagnoser.
Extra tips kring rutiner och struktur:1. Ha tydliga rutiner och regler som alla utövare känner till
2. Skriv upp dagens planering någonstans – så att alla kan ta del av den
3. Använd en återkommande samlingsplats som alla utövare känner till
4. Dela upp barnen i mindre grupper
5. Undvik övningar eller moment som ger lång väntan – användsidoövningar
6. Använd rit-tavla för att visa övningar
7. Addera instruktioner stegvis i lekar, övningar och moment
8. När du har gett instruktioner: stäm av med utövarna på ett bra sätt så de vet vad de ska göra
9. Var tydlig med hur lång tid en övning ska ta
10. Informera tydligt och med framförhållning om saker ska förändras.
Budskap: Det finns en koppling mellan våra tankar, känslor och beteende vilket innebär att de triggar varandra. Om du har en begränsad impulskontroll har du svårare att stoppa överföringen från en känsla eller tanke vilket gör att beteende kommer snabbare än hos andra som har den här impulskontrollen. Istället för att skälla på beteendet (barnet har inte haft förmågan att hindra det att uppstå) bekräfta känslan som är orsaken (jag förstår att du är frustrerad). Var tydlig med vilket beteende som inte var okej (men det är inte okej att knuffas) och försök tillsammans med barnet att hitta ett annat beteende att aktivera vid dessa situationer (tio snabba fötter på stället, gå och drick lite vatten/ta frisk luft etc.) Att lära sig nya saker kan vara utmanande, så barnet behöver troligen hjälp med att lära sig det nya beteendet.