Racerapport Helsingborg Maraton 2 september 2017.
Så har man då äntligen genomfört ett maraton, något man suckat efter i flera år. Kan jag, vågar jag, eller vi ska jag säga, för i går genomförde jag och Malin Ström årets mål – Helsingborg Maraton.

Turen begav sig alltså till Helsingborg och dess fina 42 km runt om i staden längs gator, cykelvägar och promenadstråk i vackra parker som Ramlösa, Fredriksdal och Pålsjö och några till. Man kan utan tvekan konstatera att Helsingborg är en grymt härlig stad vid sundet. Starten äger rum mitt i city, vid Dunkers Kulturhus, och målgången är strax intill på strandpromenaden.

Själva loppet gick igår utmärkt. Malin sprang in på finfina 4 timmar blankt och undertecknad behövde ytterligare 34 minuter på sig. Båda resultaten var nog bättre än vad vi vågat hoppats på innan – för man har ju hört så många historier om att gå in i svackor, kramper och annat under så här långa lopp.

Visst var det hemskt jobbigt mot slutet, jag var trött och både knän och höften skrek av smärta de sista 15 kilometrarna. Men för varje kilometer som passerades fick man energi och man tog sig vidare och helt plötsligt såg man 40 kilometers skylten och visste då att det bara återstod 2 kilometer längs den fina strandpromenaden, som under gårdagen kantades av mycket publik i det soliga vädret.

Har bara lovord att säga om detta arrangemang som var välorganiserat för de omkring 2-300 löparna (tre olika lopp). Förutom maran var det även en stafettmaraton som pågick ungefär samtidigt och som hade samma bansträckning. Möjligen att det var lite störande när de susade förbi i racerfart, men annars fanns det inte mycket att klaga på.

Efter loppet fanns det möjligheter till massage och till ett gratisbesök på Kallis - kallbadhuset i närheten av målet. Bastu och bad i havet, det var mumma för själen efter en ovanligt lång och härlig runda. Spontankänslan är att det blir ett återbesök, kanske redan nästa år

Av Lars Johansson