Racerapport Stockholm halvmarathon 12 sept 2015.

Lars (J):

Så var det då äntligen dags att genomföra Stockholms motsvarighet till varvet.
Jag hade spanat lite grann på det här loppet i några år och i år kändes det helt
rätt att ta sig an utmaningen. Loppet äger rum mitt i de centrala delarna av
huvudstaden - gamla stan, Vasastan, Kungsholmen, gamla stan, söder o gamla stan igen.
Innan jag går in på loppet kan jag säga att arrangemanget var mycket bra
organiserat o väl i klass med varvets. Vi var 16.000 förväntansfulla löpare som
stod beredda att springa iväg med första startgrupp kl 15.30. Man startar på slottsbron.
Det kändes bra idag. Vädret var superbra med 18 grader och ingen besvärande sol eller regn.
Dr Alban sjöng sing halleluah i högtalarna. Alla njöt. I det läget ändrade jag min plan
då speakern pratadegott om farthållarna. Framför mig stod en med flaggan 1:50 h.

Okej, jag gör väl ett försök då. Pang ! starten gick.
Loppet är ganska trångt under de första kilometrarna
men sen blir det bättre och jag upplevde inga problem alls.
Efter en kilometer springer man in i Klaratunneln som är cirka 800 m.
Här var det trångt o mkt varmt. Inget för klaustrofobiker som undertecknad.
Därefter ganska flackt förbi centralen och en bit till innan första stigningen
mot Sabbatsberg sjukhus. Stigningen var dock inget större bekymmer.
Det rullade på bra för mig, jag sprang rese snabbare än den ursprungliga planen.
Men det var kul. Det kändes nice.

Helt plötsligt var vi nu över på Kungsholmen där vi skulle avverka 7 km.
På Kungsholmen var det lättsprunget. 10 km passerades för mig goda 52 min.
Kände mig stark. Vid 12 km sprang man förbi Riksdagshuset o strax därefter Slottet.
Tyckte jag såg kungen o drottningen stå på en balkong o göra sina kungliga vinkningar.
I detta läge möte man fartkanonerna som nästan var klara med sina dagsverken.
För egen del kände jag här att det började bli jobbigt. Kilometern som följde var en
kamp med tankarna. Tankar som att bryta, aldrig mer 21 km sköljde över mig.

Nån ropade här finns Pepsi. Jag tog min sista livlina o drack pepsi för första
gången på ett lopp, fick ont i magen av det så det var inget bra, för mig.
Kämpade ändå på. Nu var vi på söder o det återstod 7 km.
Fick lite lust igen när jag lyckades ta mig framåt, men trött var jag.
Vid 16 km passerade vi Långholmen o hade någon erbjudit mig ett rum där så hade jag tagit det.
Strax efter 17 km kom banans längsta stigning, ungefär som övre husargatan på varvet.
Den gick bra o jag lade meter efter meter. Nån hade sagt att det gick nedför mot slutet,
den tanken höll mig igång (vid liv). Efter sista knycken i st paulsgatan kom vi in på Götgatan,
nedförsbacke! Sen åter på Skeppsbron o bara en km kvar.

Lyckades ta mig i mål på riktigt tunga ben. 1:59:20. Andra milen gick på 60 min o sista km på
7 min... Vid målgången fick man en grymt snygg medalj o en påse med diverse nyttigheter.
Riktigt bra. Jag gillade tävlingen. Jämför man med varvet så tycker jag att banan var riktigt bra,
men stämningen som finns runt varvet var dom inte i närheten av även om det var gott om kids
man gjorde High Five med längs banan. /Lars

::