Shanghai Marathon 2016



Egentligen hade jag beslutat mig for att ta time-out från asfaltslopp under ett par år,
men man är ju inte sämre än att man kan ändra sig.

Shanghai International Marathon är övertecknat flera gånger om och endast ca 20 % av deltagarna lär få plats på 21 km distansen. Då jag ändå var i området skickade jag in en anmälan och lyckades knipa en plats.

I Shanghaitrafiken rankas fotgängare väldigt lagt och löpare förmodligen lägre. Överst kommer bussar och lastbilar, egentligen är det nog bara hundar som kommer lägre. Så jag funderade på hur detta skulle lopp skulle fungera mitt i 25 miljonersstaden. Men om det ar något kineserna är bra på så är det att hålla ordning på folk.

Loppet startade kl 7 och alla skulle vara på plats kl 6, så det var bara att hava sig ur bingen kl 4. Inget tjafs om att ta det lugnt i starten och det viktiga ar motionen och ha det kul. Inga goa gubbar som kor dig hem i taxi hem om du skulle vilja bryta. Vid starten stod en man på röd matta och skrek hysteriskt att alla ska satta personligt rekord, att löpare har en eld i hjärtat som vill pressa dig till max och vi skulle bidraga till Shanghais rika framtid (honom skulle vi anställa i DRT).
Samtidigt som masstarten går solen upp over Pudong och temperaturen ligger strax over 15 grader, så det ar perfekta förhållanden. Hela området längs banan ar avspärrat, inte en bil sa långt ögat kan nå och lika manga poliser som löpare. Alla gamla tanter i hela stan är ute med trummor och hejar på, däremellan militärorkestrar. Allt ar helt enkelt perfekt och välarrangerat. Förutom min träning. Har inte sprungit en meter sedan sista dubbeldoppet vid Lygnern for tre månader sedan. Kör min vanliga taktik att gå ut hårt för att se hur länge det håller. Fram till 17 km funkade det OK, sedan blev benen som styltor. Inget rekord for min del, men jag kom i mål (21 km), fick medalj och viktigast av allt tävlingspinne!