Ytterligare en säsong har passerat revy och innan allt faller i glömska är det ännu en gång dags att summera. Precis som tidigare år har jag inte bara fått chansen att briljera på planen utan även haft förmånen att genom mina lingvistiska färdigheter härja fritt på Tygrikets hemsida. För den o-insatte kan dessa utlägg säkerligen te sig aningen märkliga, medan de som tillhör den innersta kretsen förhoppningsvis finner glädje i den internhumor som oftast genomsyrar de texter som publiceras. Min förhoppning är dock att alla som läser smörjan finner någon form av tillfredställelse oavsett om det handlar om skadeglädje eller ej.

Jag har alltså även i år tagit mig friheten att dela ut diverse utmärkelser till mer eller mindre välförtjänta pristagare. Som vanligt bör även nedanstående dravel insupas med såväl ironi som självdistans. Så om du inte tillhör den rutinerade skaran i Tygrikets damlag bör det inte vara några problem. Trevlig läsning…

Vi börjar i vanlig ordning med diverse utmärkelser som enbart berör personer i eller kring Tygrikets egna stolthet, nämligen herrlaget.

Årets Avhopp
Säsongen 09/10 påminde i mångt och mycket om Agatha Christies klassiker ”Tio små negerpojkar”. Avhoppen och frånfallen har nämligen duggat tätt. Det började med att tränarduon Jabba och Horst fick för många strängar på sin lyra och tvingades kliva av tåget redan innan serien körde igång. Detta innebar senare att jag själv fick ta på mig rollen som spelande tränare för sjätte (och förhoppningsvis sista) gången. Under hösten tröttnade sedan Mackan på att nöta bänk och gick tillbaks till moderklubben Fritsla. Kort därefter gjorde Terry samma sak då han högst oväntat skrev på för sin moderklubb Svenljunga. Som om inte det vore nog gick ynglingen Oskar Eriksson och skadade knäet så allvarligt att säsongen var över. Tre backar borta med andra ord och tyvärr slutar det inte där. Efter endast två matcher på bänken p.g.a. sjukdom och skada fick återvändaren Dejan nog och lade tvärt av. Mina egna kommentarer om detta förfarande besparar jag er läsare. Slutligen skaffade Piitan tydligen flickvän och innebandy var uppenbarligen inte högprioriterat längre. En mycket märklig säsong med andra ord.

Årets Efterlysning
Peter ”Piitan” Kristensson såg senast till på lagets inkilningsfest i slutet av januari. Rykten gjorde då gällande att den gänglige jätten hade skaffat flickvän. Sedan dess har han varit som uppslukad av jorden. Har du möjligtvis sett den forne skyttekungen i nejderna så var vänlig att kontakta Tygrikets kansli med dessa upplysningar.

Årets Mål
Inträffade faktiskt på träning och bör kanske därför inte räknas. Men detta mål var av sådan särlades hög klass och dignitet att det inte går att undvika att nämna i detta sammanhang. Ella fick nämligen ta på sig den övermäktiga uppgiften att spela back denna träning hur osannolikt det än låter. Förvåningen var därför stor när han skötte denna uppgift med bravur. Men ingen anade då vad som komma skulle.

Efter ett stort hemjobb och en klockren brytning tog den glade dansken en sväng bakom målet för att ta burskydd. Då motståndarna drog sig tillbaks för att byta smög Ella upp med bollen i vänster backposition. Själv tog jag några steg uppåt på min egen kant och såg att Ella tänkte slå bollen till mig. Nu blev resultaten av denna avsikt inte riktigt som Ella hade tänkt sig. En felträff av sällan skådat slag gjorde istället att bollen drog iväg åt helt fel håll och stannade inte förrän den låg i egen bur bakom en smått förvånad Tom. Ella lyckades med detta konststycke nästintill att bryta fysikens lagar medan övriga laget vred sig i skrattplågor. Helt oslagbart.

Årets Lev som man lär
Efter DM-helgen i Skövde under försäsongen var samtliga spelare mer än lovligt slitna. Åtta matcher på två dagar tog ut sin rätt och till råga på allt hade vi endast tio spelare i speldugligt skick att tillgå i finalen mot Lidköping. Alla var därför överrens om att måndagsträningen skulle ställas in till förmån för rekreation. Eller rättare sagt nästa alla. Sälen i buren höjde sin myndiga stämma och påtalade hur viktigt det var att vi tränade ordentligt för att vara så väl förberedda som möjligt inför den stundande seriepremiären. Sagt och gjort. Alla vek sig för burjättens krav och begav sig under måndagskvällen ut till Ladan för träning. Väl på plats visade det sig att endast en av spelarna i truppen lyste med sin frånvaro. Gissa vem?

Årets Liknelse
U-lagskapten Kugge tog med en kompis som aldrig tidigare tittat på innebandy då Tygriket gästades av 7-H i höstas. Då kamraten endast var bekant med ett fåtal spelare i laget frågade han efter en stund den gode Kugge vem killen med nummer 13 på ryggen var.
- Det måste vara Balas brorsa va?
Smickrande!

Årets Målskytt
Äntligen lossnade det för två av dem som faktiskt är avsedda att producera framåt. Såväl Puh som Larre följdes åt i den interna skytteligan genom hela säsongen. Puh gick tillslut segrande ur denna strid med 25 baljor. Noterbart är att Puh nu bara har ynka fem mål kvar till han blir den förste i klubbens historia att passera den magiska 100-gränsen. Om inte jag själv passerar honom på mållinjen förstås.

Årets Målsumpare
Tyvärr verkar denna titel vara mer eftersträvad bland lagets forwards då det tycks anstränga sig till sitt yttersta i missandets ädla konst. Ella och Muggen är nog de som har missat mest, men den som gjort det grövst är utan tvekan Hiawatha. Den vindsnabbe halvpolacken har bränt öppna mål i lägen som min rulatorförsedda farmor hade förvaltat med förbundna ögon. Inte minst då jag själv serverat honom en macka på silverfat, har han lyckats med konststycket att inte hänga in bollen från några ynka decimeters avstånd. Slår man den stenhårt i knähöjd missar han dock aldrig.

Årets Rookie
Känns fel att benämna Simpa som rookie då han har flera säsonger i föreningen i ryggsäcken sedan tidigare. Simpa har dock gjort en mycket stabil säsong och spelat samtliga 22 matcher från start vilket i sig är mycket imponerande.

Istället tilldelas denna utmärkelse lillkillen Oscar Nilsson som ihärdigt sugit åt sig av råden från oss gamla veteraner. Oscar är född 93 och behöver säkerligen ytterligare någon säsong innan han på allvar är med och fightas om en plats i förstauppställningen, men potentialen finns där utan tvekan. Att han sedan fick chansen i några av de betydelselösa matcherna mot slutet kommer göra honom gott. Mycket kul att han även fick kröna sin säsong med två kassar i den sista matchen mot 7-H.

Årets Sargplockare
Denna utmärkelse tillägnas utan tvekan Tom i positiv bemärkelse. Många gånger har han faktiskt tagit in sargen helt på egen hand och förtjänar därför alla hyllningskörer i världen. Det ryktas att han ska få en egen nummerplåt med sitt namn fastsatt på en av sargvagnarna nästa säsong.

Årets Skönaste
Den oförglömligt sagolika dagen på Tylösand under Båstad Outdoor var nästintill magisk. Sådana dagar måste tas tillvara oavsett om du skall upp och spela innebandy kl. 08.30 dagen därpå. De supportrar som rest ner till tennismetropolen var dock av en annan åsikt.

Årets Uttalanden
Tommy ”Hiawatha” Gunnarsson sprider klassiska one-liners runt sig likt Ella sprider bollar över sargen. Av hänsyn till den lille halvpygméns förhållande offentliggörs ingen av dessa i detta forum. Ett försök att på ett skämtsamt sätt dela några av hans visdomsord med allmänheten gjordes tidigare under säsongen, men detta vann ingen större uppskattning i vissa mera kvinnligt präglade kretsar.

__________________________________________________________


Nu vidgar vi vyerna lite och inriktar oss på att dela ut lite utmärkelser av olika slag som berör samtliga inblandade parter i division II västra Götaland 09/10

Bästa Målvakt
Hävdar i vanlig ordning att vår egen Robert ”Sälen” Nilsson är den burväktare som förfogar över mest kvalité på sin position i serien. I år har dock den väldig ”bonnpajken” inte riktigt gjort sig själv rättvis. Förmodligen har han lagt lite för mycket av sitt fokus på saker vid sidan av planen, vilket inneburit att han vissa matcher blivit överglänst av sin motståndare. Detta hör annars inte till vanligheterna och jag är övertygad om att han kommer tillbaks mer revanschsugen och laddad än någonsin till nästa säsong, och då har Tygriket ett sparkapital som heter duga. För bakom ett framgångsrikt lag står alltid en duktig målvakt.

Istället tillskrivs denna titel Skövdes Per Wirdelius som utan tvekan har haft en oerhörd betydelse för sitt lags framgångsrika säsong. Han har varit den trygga sista utpost en nykomling behöver.

Även Lerums Mikael Andersson förtjänar ett omnämnande då han agerat rena spöket för våran del. Tygriket har endast mäktat med två ynka mål på 120 minuters spel mot Lerum och nämnde Andersson skall givetvis tillskrivas en stor del av detta. Även om vi förmodligen svarade för den sämsta insatsen i klubbens historia i bortamötet mot Lerum. Sämre inställning till en match har jag nog aldrig upplevt. Riktigt pinsamt var det.

Bästa Back
Det fullkomligt vimlar av duktiga backar i västra Götaland. Christoffer Hald (Skövde), Niklas Johansson (Vänersborg), Martin Johnsson (Stenungsund), Fredrik Pettersson (Lerum) och Sebastian Ottosson (Pixbo) bara för att nämna några. Att plocka ut någon enskild är därför inte lätt.

Valet står dock mellan Peter Jacobsson och William Edvardsson i IBF Göteborg. Två mycket kompetenta backar som har goda kvalitéer såväl offensivt som defensivt och som ger laget en ovärderlig stabilitet. De får helt enkelt dela broderligt på denna utmärkelse.

Apropå bröder så har säsongen varit lite upp och ner för egen del. Slutsumman får ändå anses som klart godkänd med tanke på det ansvar man ännu en gång tvingats axla även utanför planen. Inte alltid helt lätt att prestera på topp då det finns så mycket annat som kräver ens uppmärksamhet och fokus. Det räckte dock till ännu en seger i den interna poängligan och dessutom släppte Tygriket in näst minst mål i serien, endast ett mer än segrande Göteborg. Vart jag vill komma med detta resonemang är att en stor del i detta skall även tillskrivas min egen bror. Sticker därför ut hakan även i år och påstår att Tygriket förfogar över seriens bästa backpar i form av mig själv och lillebror Grodden. Brorsan missade tyvärr hela höstsäsongen p.g.a. skada men förtjänar ändå ett omnämnande då han oftast fått stå i skuggan av mig. Hoppas därför han tar sitt förnuft till fånga och inte gör verklighet av hoten att lägga klubban på hyllan som han uttalat mot slutet av säsongen.

Bästa Center/Forward
Även på forwardssidan är det många som har visat framfötterna under säsongen. En spelare som Andreas Johansson i Vänersborg är ju omöjlig att blunda för i sådana här sammanhang. Vill hävda att ingen annan spelare har så stor betydelse för sitt lag som han.

Mitt val faller dock på Rikard Alexandersson i IBF Göteborg. Han behärskar alla moment i spelet och är dessutom begåvad med en kyla och en speluppfattning som absolut skulle platsa högre upp i seriesystemet.

Andra som imponerat under säsongen är Niclas Larsson och Magnus Tillander (Stenungsund), Gustaf Ihrman (Östra), Marcus Franzén (Skövde), Johan Nygård (Barnarp), Tommie Stranderth (Floda), Fredrik Johansson (Tygriket), Victor Samson Tvrdek och Tommie Lundgren (Lerum) samt Joakim Örneflo (Göteborg)

All Star Team

Mv. Per Wirdelius, Skövde IBK

Första femman
B. Peter Jacobsson, IBF Göteborg
B. William Edvardsson, IBF Göteborg
C. Rikard Alexandersson, IBF Göteborg
F. Joakim Örneflo, IBF Göteborg
F. Andreas Johansson, IBK Vänersborg

Andra Femman
B. Björn Andersson, IBK Tygriket 99
B. Martin Andersson, IBK Tygriket 99
C. Niclas Larsson, Stenungsunds IBK
F. Magnus Tillander, Stenungsunds IBK
F. Johan Nygård, Barnarps IF

Tredjefemman
B. Niklas Johansson, IBK Vänersborg
B. Christoffer Hald, Skövde IBK
C. Tommie Stranderth, Floda IBK
F. Victor Samson Tvrdek, FBC Lerum
F. Gustaf Ihrman, Östra SK Jönköping

Ett lag som definitivt inte gjort bort sig i Allsvenskan nästa säsong.

Bästa Domarpar
Martin Mosskull och Andreas Holm är fullständigt outstanding då konkurrensen förvisso inte är särskilt hög. Tyvärr har vi bara haft den stora äran att bli ”bedömda” av dessa båda gentlemän i de båda mötena med 7-H, och då har de knappast behövt visa vad de går för. Måste erkänna att jag är förvånad över att de ännu inte har fått chansen i Superligan.

Årets Pucko
Är väl inte någon som direkt aspirerat på denna titel i år. Att 7-H´s Christian Olausson huserar i toppen av utvisningsligan är väl inte direkt någon överraskning, då han allt som oftast brukar blanda geniala dribblingar med huvudlösa utfall. I år verkar det dock som att han lyckats hålla sig hyfsat i skinnet och pinsamt vore väl annat. Att springa omkring och spela vårdslöst spär enbart på förnedringen ytterligare för ett lag som redan befinner sig på en avgrundsdjup bottennivå.

Årets Koll
Stenungsunds lagkapten Magnus Tillander skrev i sin blogg efter mötet med oss att Tygrikets kapten är en mycket sympatisk herre. Tillander vet med andra ord vad han snackar om  Får väl passa på att slå tillbaks den passningen då min uppfattning om Tillander är ömsesidig. Läste dock att han nu skall lägga klubban på hyllan. Själv tror jag att han håller ett par säsonger till och jag är inte riktigt säker på att vi hört från honom för sista gången ännu.

Årets Citat
Hämtas från den sista matchen borta mot 7-H då speakern utbrister:
- Nu återstår en minut av 7-H.
Galghumor på hög nivå.

Största Besvikelsen
Vad hände med Pixbo? Laget borde enligt mig kunna husera i toppen av tabellen men var aldrig ens riktigt nära att säkra nytt kontrakt. Måste vara en katastrofal missräkning för det unga förortsgänget.

Bästa Hemmahall
Precis som i fjol förfogar Stenungsund över en mycket fin hall även om parkett fortfarande inte är ett personligt favoritunderlag. Även nybyggda Mimershus i Kungälv var en trevlig bekantskap.

Vad gäller vårt egna plåtskjul till Lada så lämnas mycket i övrigt att önska. Mattan är nu duktigt sliten och det är knappast till dess gagn att städningen är minst sagt undermålig. Återstår att se om kommunledningen är villig att satsa pengar på ett plåtskjul förlagt långt ut i skogen.

Årets Märkligaste
Är fortfarande förvånad (imponerad) över att Barnarp lyckades säkra nytt kontrakt. Dessutom med god marginal. Laget spelade en sällan skådad raggar-innebandy som inte brukar hålla så pass högt upp i seriesystemet. Till saken hör även att de tog fyra av sex möjliga poäng av oss och jag kan ärligt talat inte begripa hur det gick till. Men uppenbarligen var det inte enbart vi som var dåliga utan Barnarp måste ha gjort något bra också då de förtjänat sin förbundsseriestatus även nästkommande säsong.

Årets Sämsta
Svårt att inte tillskriva 7-H denna utmärkelse. Cirkus 7-H har varit en pinsam följetong under hela säsongen och jag hävdar att sådana kalkonföreningar inte är till gagn för sporten. Gemene man har under vintern kunnat froda sig i negativt vinklade artiklar i Borås tidning om laget och föreningens förehavanden. Medan en seriös och välskött förening som Tygriket endast fått stå i skuggan och se på. För den oinsatte ger det en oerhört skev bild av innebandyn som företeelse och spär enbart på myten om att innebandy är en Kalle Anka-sport. En eloge är dock på sin plats till de tappra spelare som härdat ut under säsongen och rest runt i hela Västsverige och låtit sig förnedras vecka in och vecka ut. Hade aldrig pallat med detta för egen del.

Därmed slutar denna krönika över säsongen 09/10. Har säkert i vanlig ordning glömt massor av personer, händelser och lustiga anekdoter som förtjänar ett omnämnande, men dessa får i sådant fall vänta till en annan gång. Själv har jag ännu inte bestämt hur min innebandyframtid ser ut. Har dock ställt två ultimatum för att spela vidare även nästkommande säsong.

Det första är att styrlesen lyckas lösa tränarfrågan och anlita en tränare som är villig att lägga ned den tid och energi som krävs för att utveckla laget. För själv har jag definitivt gjort mitt på den punkten.
Det andra är att laget blir tillräckligt slagkraftigt och att de spelare som spelat i år är villiga att öka träningsdosen och satsa ordentligt.

Hoppas och tror att detta inom kort kommer att vara löst. Så bli inte förvånad om vi snart möts igen i en idrottshall nära dig. Till dess…

Väl mött!
#3