Ännu en händelserik säsong har gått ur tiden och i vanlig ordning har mycket minnesvärt inträffat på vägen. Vissa av händelserna göre sig icke särskilt väl lämpade i tryck medan andra gladeligen delas med allmänheten. Då jag ännu en gång fått det stora förtroende att sprida mina tankar och åsikter ut i cyberrymden via lagets hemsida har jag även denna säsong tagit mig friheten att utdela diverse utmärkelser till mer eller mindre välförtjänta personligheter. Som vanligt bör nedanstående trams insupas med en stor portion ironi och med glimten i ögat. Så oavsett om du håller med eller inte är du i allra högsta grad välkommen att ta del av min lilla krönika över den gångna säsongen. Trevlig läsning…

Vi börjar med diverse utmärkelser som enbart berör personer i eller kring Tygrikets egna stolthet, nämligen herrlaget.

Årets Assist
Denna utmärkelse tilldelas Olle som inte bara svarade för en riktig ”macka” utan även fick publiken i Ladan att tappa hakan genom sitt högst oväntade förarbete. Olles svarade nämligen för en monsterrush då han på gammalt klassiskt Emtervall manér spurtade förbi en motståndarback och hann upp en förlupen boll nere i offensivt sarghörn. Att han dessutom i samma moment serverade Puh en macka av sällan skådat slag gjorde inte saken sämre. Men det otroliga med hela denna sekvens var ändå att huvudrollsinnehavaren i fråga var Olle och ingen annan. Hade Hiawatha, He-Man, Larre eller till och med Piitan gjort om samma bravad hade ingen höjt nämnvärt på ögonbrynen, men när man bevittnar Olle gå segrande ur en löpduell har man upplevt det mesta här i livet.

Årets Blindpass
He-Man försökte sig på någon form av skott när han stod placerad bakom målburen med ryggen mot densamma. Att det sedan råkade bli en smörpass till Biffen som avslutade kliniskt var givetvis bara en ren tillfällighet. He-Man själv står dock fast vid att ”passningen” var avsedd att nå just Biffen, men alla som är bekanta med det lilla kvickfotade muskelpaketets spelsinne inser orimligheten i detta påstående.

Årets Comeback
Känns nästan konstigt att röra sig med termer som comeback när det rör sig om ”gubbar” som just fyllt 20. Hursomhelst har både Muggen och He-Man varit två positiva injektioner för laget. He-Man arbetskapacitet är grymt nyttig och Muggen har efter en säsongs uppehåll hittat glädjen i spelet igen. Detta har hur osannolikt det än låter inneburit att Muggen gått och blivit en målskytt. Något han knappast blivit anklagad för tidigare i karriären. Kan dessa båda gossar vara med från början nästa säsong lär vi höra mer om deras bravader på plan, var så säkra.

Årets Fingervisning
Tom besvarade en huvudlös attack mot Puh genom att sträcka sitt ena långfinger i skyn. Den ångest den gode materialaren sedan kände över detta tilltag går förmodligen inte att med ord beskriva. För att dessutom spä på denna ångest ytterligare ansåg några alingsåsare oförklarligt nog att Toms agerande var långt mycket värre än det yxhugg som en av deras spelare hade utdelat. Att den gode Tom sedan drabbades av yrsel, halsfluss, kroniskt ryggskott och akut mjältbrand då det var dags för returmatch i Alingsås var givetvis bara en ren tillfällighet.

Årets Groupies
Utan tvekan slumpbollsfantasterna Hiawatha och Grodden.

Årets Indian
Är och förblir alltid allas vår egen Per-Tommy ”Hiawatha” Gunnarsson. Världens ende indian med polskt blod utspätt med Grolsch flytandes i ådrorna.

Årets Ironi
Att Biffen tilldelades pris som matchens lirare när Göteborg gästade Ladan var det nog ingen som hade några invändningar mot. Men när det visade sig att dagens matchvärd var en frisersalong och att priset i sig bestod av hårvårdsprodukter och en fri klippning blev det muntert värre i omklädningsrummet. Äntligen slipper Biffen att ha luggen hängandes i ögonen.

Årets Match
Svårt att bortse från överkörningen mot 7H hemma i Ladan. 16-3 talar sitt tydliga språk. Att man sedan själv fick hänga in fem kassar gjorde knappast saken sämre.

Årets Mål
Oftast brukar mål bedömas efter hur estetiskt tilltalande de är för ögat, men mål kan också vara av obeveklig betydelse och då får man frångå denna princip. För när ett mål tillkommer på ett högst oväntat sätt eller är av synnerligen hög betydelse för matchens utgång utlöser det helt andra känslor än sådant som enbart är vackert att beskåda. Därför tillskrivs Piitan strumprullare som betydde 5-5 i slutsekunden mot Vänersborg denna utmärkelse. Ett sådant mål ger hela laget en obeskrivlig kick.

Groddens ”slumpbollsmål” mot Marstrand faller också väl in under denna kategori av mål och hamnar därför på en hedrande andraplats. Vem kunde tro att groupielivet skulle ge utdelning på plan?

Vad gäller kategorin ögongodis är Biffens klassiska slagskottspärla i sista matchen mot Warberg det som etsat sig fast tydligast på näthinnan. Behållning var dock att se reaktionen hos de förvånade juniorerna i Warberg som förmodligen aldrig sett någon använda sig av denna förlegade skotteknik.

Årets Målskytt
Piitan,? Knappast, även om den gamle skyttekungen förvisso kom igång lite mot slutet.
He-Man? Skulle inte tro det.
Hiawatha? *skratt*
Lill-Peet? Inte en chans.
Larre? Nix.
Olle? Större risk att det snöar i Sahara.
Nä, denna utmärkelse får vi nog hoppa över denna säsong i brist på lämpliga kandidater även om Puh, Muggen, Terry och Ella kan kvittera ur ett väl godkänt resultat. Däremot är det en stor styrka att så pass många spelare i laget producerar.

Årets Målsumpare
Då ADHD valde att lämna laget inför säsongen delas denna föga smickrande utmärkelse broderligt av det strävsamma paret Piitan och Hiawatha. Däremot stod Olle för säsongens miss i den sista matchen mot Warberg då han blev fullständigt friställd av en motståndare och inte ens mäktade med att träffa mål.

Årets Nacksving
Efter en träning en sen onsdagskväll var Sälen i vanlig ordning på brottningshumör. Ingen i Laget är dock dum nog att ge sig på denne kolossale bjässe (utom Terry förstås) trodde vi alla. Tills Fjunis plötsligt hoppade upp på Sälens rygg. Men lika snabbt som han kom dit åkte han i backen. Hela omklädningsrummet skakade till då även Fjunis har ätit sin gröt var dag och alltså faller väl in i supertungviktsklassen han också. Behållningen var dock att se Fjunis förvånade min när insåg vad som hade hänt. Att flyga som en vante fick plötsligt en helt ny innebörd för den unge burväktaren.

Årets Rookie
I brist på rådande konkurrens tillskrivs denna titel Ella, som gått från klarhet till klarhet under säsongen. Han har klivit fram som en av lagets pålitligaste målskyttar och dessutom bidragit till att höja den redan goda stämningen såväl på som utanför plan. Ett varningens finger är därmed höjt till alla motståndare inför kommande säsong då den glade dansken blivit varm i kläderna på riktigt.
Och oroa dig inte Tom, jag höjde inte det fingret.

Årets Sargplockare
Sargmatcherna lades tyvärr ner under hösten då GB-gubben och Piitan riskerade kroniska ryggbesvär efter alla lyft.

Årets Svar på tal
När det kommer till citat eller orala uttrycksformer står givetvis Terry i en klass för sig. Som vanligt har flosklerna haglat från den lille gossens ständigt glappande käft under säsongen, men bäst av allt var ändå när han efter en träning skulle sätta Hiawatha på plats med en dräpande kommentar.
- ”Håll käft din lille jävel! Min mage är ju större än hela dig”, blev repliken som givetvis fick hela omklädningsrummet att vika sig i svåra skrattplågor. Terry själv stod helt förstummad och anade föga hur rätt han hade för en gångs skull.

Årets Taktkänsla
Denna utmärkelse tillskrivs självklart Ulf Ljunggren som med stor ihärdighet taktfast trummat på i takt med sonens löpsteg i match efter match. De sista hemmamatcherna lämnades dock trumman kvar hemma i Fritsla och elaka rykten hävdar att Ulf dragit på sig en förslitningsskada i trumslagararmen. I sådant fall är det tur för Ulf att han råkar vara far till Olle och inte Hiawatha eller He-Man.

_________________________________________________________


Nu vidgar vi vyerna lite och inriktar oss på att dela ut lite utmärkelser av olika slag som berör hela serien och dess inblandade lag, spelare, domare och publik.

Årets Målvakt
Tillfaller även i år vår egen Robert ”Sälen” Nilsson, även om konkurrensen varit hårdare än tidigare. Ändå kan man inte frångå att Sälen är den burväktare som håller den högsta och jämnaste nivån sett över hela säsongen. Att Tygriket dessutom släppt in minst mål av samtliga division II lag i landet beror till stor del på Sälens flaxande mellan stolparna. Frågan alla ställer sig nu är hur hans ”Let´s Dance” ambitioner kommer att påverka framtida insatser.

Årets Back
Vill först börja med att påtala att jag på intet vis är en person med hävdelsebehov eller skrytsamma personlighetsdrag. Något som de flesta i min närhet säkerligen kan gå i god för. Men jag kan ändå inte låta bli att nämna mitt eget namn i dessa sammanhang, sedan får folk säga vad de vill. För trots allt har man ett par säsonger i ryggsäcken vid det här laget att luta sig tillbaka mot, och ingen av dessa har gått tillnärmelsevis lika bra som den just gångna. Poäng i varje match och seger i den interna poängligan är inte illa pinkat av en gammal röjarback.
Priset delas dock broderligt mellan hela Tygrikets ordinarie backbesättning som inte enbart varit seriens tätaste försvar, utan också det i särklass mest produktiva. Fyra av seriens sex mest poängproducerande backar spelar i Tygriket. Sedan kanske det säger mer om Tygriket som lag än om backkvalitén i hela serien, men det tåls ändå att påpekas.

Årets Center/Forward
Den som imponerat mest på undertecknad under säsongen var Marstrands Joel Rauswall. En spelare som visade upp ett brett register av teknik, spelförståelse och defensivt ansvar. Allt kombinerat med en hiskelig fart under sulorna. Inte ens He-Man hängde med i svängarna och det säger egentligen allt.
Andra som imponerat under säsongen är bröderna Olausson (Lidköping), Rikard Alexandersson (Göteborg), Niclas Larsson (Stenungsund), Alessandro Agus (Pixbo) Patrik Kettil (7H) och Kim Thorsell (Lidköping). Sedan kan man omöjligt frångå att omnämna Peter Nilsson och Mikael Holmer som snurrade friskt med oss försvarare i bortamötet mot Warberg. Trots att vi vann matchen med 12-4 hade man yrsel i veckor efteråt.

Årets Domarpar
Det är ju ingen underdrift att påstå att standarden på domarna varit under all kritik den gångna säsongen. Därför var det en ren fröjd att spela de fåtalet matcher då rättskiparna faktiskt höll måttet. Vi hade den stora äran att tilldelas Tomas Haglund och Stefan Olsson vid tre tillfällen under säsongen och dessa herrar håller alltid en grymt hög nivå. Se och lär alla ni andra.

Årets Comeback
Utan tvekan tillskrivs denna utmärkelse Thomas ”Legenden” Andersson som bidrog starkt till att Marstrand säkrade kontraktet. Sjutton mål på åtta matcher av en 41-åring är inget annat än respekt!

Årets Pucko
Stack ut hakan och delade ut denna utmärkelse redan under juluppehållet. Den förmodligen högst smickrade pristagaren var utan konkurrens Lindomes Joachim Hultén. 85 utvisningsminuter säger väl egentligen allt, men man måste ändå ha stått öga mot öga med denne adrenalinfrustande benknäckare för att se idiotin lysa i ögonen. Hur en sådan spelare kan bli tilldelad en lagkaptensbindel är för mig en gåta. Tyvärr verkade flertalet domare vara rädda att råka ut för någon av hans patenterade överkörningar då han tilläts härja allt för friskt vissa gånger. Sådana spelare hör inte hemma på en innebandyplan helt enkelt, utan göre sig mer lämpade i en ishockeyrink, en boxningsring eller en fånggård på Kumlaanstalten.

När ämnet Pucko ändå är uppe på tapeten går det heller inte att bortse från Alingsås Johan Andersson, som i slutminuterna av den annars välspelade drabbningen lagen emellan i Ladan, fick ett fullständigt psykbryt och yxade ner Puh ståendes i avbytarbåset. Förmodligen var detta snarare ett ögonblick av ren och skär idioti då ovan nämnde spelare inte visade några sådana tendenser över huvudtaget tidigare under matchen. Men man frågar sig ändå fortfarande vad som flög i honom.

Årets Assist
Tillskrivs Petter Ullman i 7H som serverade Piitan en smörpass av sällan skådat slag. Tyvärr för Petters del så spelar de inte längre i samma lag. Till saken hör att Petter förgyllt tillvaron för oss i Tygriket under några säsonger i början av seklet. Sådan passningskvalitéer visade han dock aldrig upp i den svarta tröjan.

Årets Besvikelsen
Måste väl vara att Alingsås som så sent som för två år sedan huserade i ettan, fick ta klivet ner till division III.

Årets Hall
Stenungsund förfogar över en mycket fin arena även om parkett aldrig varit ett personligt favoritunderlag. Men den stora och öppna hallen är mycket trevlig att spela i.

Årets Märkligaste
Vi hade oturen att ställas mot ett grymt inspirerat Lindome i seriepremiären. De tog oss fullständig på sängen och bjöd på en ordentlig överkörning. Att vi mött ett blivande topplag var alla övertygade om. Men sedan hände inte mycket mer kring nykomlingen från förorten. Vid hemmareturen i december var förvandlingen total. Den frenesi och frejdighet som visades upp i seriepremiären var fullkomligt bortblåst och istället ersatt av uppgivenhet, fantasilöshet och brutalitet. Nästa säsong återfinns Lindome i division III. De kunde man aldrig tro efter seriepremiären

Årets Hejarklack
Vår egen trogna supporterskara är alltid oerhört tacksamt att ha i ryggen. Att så många följer oss även på bortamatcher betyder mycket för lagets framgångar. Lindomes ”klack” i seriepremiären tar ändå priset för sin härligt ironiska inställning att med glimten i ögat stötta sitt lag. De skanderade med såväl ramsor som plakat att tränare Koppen skulle avgå redan innan matchen började. I takt med att hemmalaget drog ifrån i målprotokollet ökade dessa påtryckningar från publiken. Stor humor.

Årets Sämsta
Avslutningsvis, med risk för att bli tjatig, måste jag en sista gång gnälla över den pinsamt låga och ojämna domarstandarden i årets division II västra. I fjol hade vi förmånen att husera i den södra serien och var då oerhört positivt överraskade över hur hög och jämn nivån var på rättskiparna. Tyvärr var dessa förhållanden totalt omvända i den västra serien. Det är helt enkelt inte bra för sporten innebandy att det förhåller sig på detta vis och här har förbundet en stor jobspost att ta sig an. Räknar med en rejäl förbättring till kommande säsong.

Har säkert glömt massor av personer, händelser och lustiga anekdoter som förtjänar ett omnämnande men dessa får i sådant fall vänta till en annan gång. Nu läggs nämligen ”pennan” på hyllan för ett tag framöver. Men vem vet, den kanske återigen vässas till hösten. Den som lever får se.

Väl mött!
#3