Referat: IFK Mariefred Vets - Järna SK

Matchreferat: (DM-semifinal) IFK Mariefred Vets – Järna SK 6-3 ”Vi är alla födda galna. Vissa förblir det.” - Samuel Beckett, Nobelprisvinnare. Frasen ovan går fint att applicera på den genomsnittliga intelligenskvoten i ett likaledes genomsnittligt hockeyomklädningsrum, men också Järnas SK:s förehavanden, som likt en annan David ånyo tog sikte på sin Goliat, men det utan bibelns lyckliga slut. Beckett tillskrivs också följande citat: ”Försök igen. Misslyckas igen. Misslyckas bättre”, vilket nog passar bättre för att beskriva gästernas ansträngningar för kvällen. Å andra sidan så sög vi från start och verkade proppmätta efter seriesegern senast. DM-semi, men vem bryr sig? Vi är ett gäng sköna gubba gubbar som är glada bara att få vara med. Kanske såg laguppställningen för slagkraftig ut på pappret för man skulle suga tag i grejerna och anstränga sig? Vänta och se om kompisen löser biffen, liksom? Shit happens, som vi alla vet. Laguppställningen, DM-semifinalen till ära, ritades ner enligt följande utan inbördesordning, men hierarkin, som finns i alla barngrupper, är vi alla smärtsamt bekanta med så det behöver inte preciseras närmare. Salt i såren, ni vet. I baljan: ”T-rex”-Berg Tre linor (no coke): 1) ”Tönne”, ”Adriano”, ”Dammer” 2) ”Professorn”, ”Jägaren”, ”Mackan Den Yngre” 3) ”CCM”, ”Roadrunner”, ”Trötter”. D-line: Ett gäng backar. Onödigt att slösa bläck här, men för protokollets skull då: ”GM”, ”Doggystyle”, ”Brunkaren” ”Gurra-G” och Magnus Höglund. ”Psyket” vek in årorna sent och uteblev, vilket sannolikt berodde på psyket. Några av oss var bara petade, skadade eller ledsna enligt gängse praxis. Järna tog planenligt ledningen, eftersom vi gillar att jaga som de sexiga jägare vi är, komma bakifrån och så. Efter ett par dödsryckningar till livstecken bemödade vi ändå oss att ta ledningen, genom att ”CCM” hittat maskan efter förarbete av ”Roadrunner” och GM innan ”Tönne” nätade på assist av ”Brunkaren.” Gott så, men säg den lycka som varar? De röda kvitterade nära nog omedelbart efter att slips-Berg, ledsen efter den spruckna nollstreaken, gått full blindbock när vi inte städade bort barlasten framför honom bestående av någon övervintrad stackare full av entusiasm och vårkänslor. Pausen välkomnades med öppna armar och som passande pausunderhållning bjöds hemmalaget på ett ”öppenhjärtigt diskussionsforum” bakom låsta dörrar, eller som något vittne beskrevs det, ”ett rejält snack.” Där hade man ju velat vara en fluga på väggen, för att ha något att förtälja barnbarnen alternativt ta med sig i graven. En ovågad gissning är att GM inte nödvändigtvis reciterade Karin Boye á Tommy Svensson i 94-VM. Nå, fick väckelsemötet effekt då? frågar sig den försynte. Ich weiß es nicht. Som en första åtgärd såg vi till att skänka Järna ett friläge för att straffa Thomas för den uteblivna nollan som fanns där att plocka som en fallfrukt inför kvällen begivenheter. Gubben grubblade inte utan greppade den med en manöver av den högre skolan. Alltid nått. Vi skapade och skapade men effektiviteten lös med sin frånvaro som erektionen efter ett mastigare intag av rusdrycker. Med fjärdelen kvar av matchen, tio minuter innan förlängningen, verkade det som att vi ändå blivit varma nog för att göra utdela några nådastötar för att slippa addera extra spänning till åskådarskaran bestående av just inga alls om man bortser från dussinet stackare utöver tivolipersonalen i seket, där särskilt den inhyrda DJ:n åtminstone gjorde vad han kunde för att försöka gräma ur det bästa av hemmaspelarna med irriterande hockeyhymner tillhörande sådana sektföreningar som HV-71 och Frölunda. ”Trötter”, ”Jägarn” och ”Professorn” målade i alla fall varsin gång innan ”CCM” petade in sitt andra. Med en Järna reducering summerades det till slut 6-3 för oss coola katter som länge verkade för coola för vår egen coolness just ikväll. Men blev det några utvisningar då, frågar sig den blodtörstige? som främst hade letat sig hallen för att bevittna våld. Well, sover Dolly Parton på rygg? Äter man ris i Asien? Har Teslaaktien rasat? Är Mello högkultur i Sverige? Givetvis. Det har bara gått några dagar sedan vi utlovade närstudier av regelverket och spelförstörande moment är fortfarande en del betydelsebärande del av vår komplexa lagidentitet. Vad kan zebran göra åt sina ränder? Nu kvittade det just ikväll för guldbiljetten till finalen var redan utkvitterad innan svängdörren till utvisningsbåset gick som en propeller. Nu återstår endast en vecka av säsongen i allmänhet och hårdträning (nåja) som förberedels inför DM-finalen i synnerhet, då vi på neutral plan i Trånkan 6/4 har en cirkelslutning mot säsongens premiärmotstånd, attackdykarna från Österåker. Ingen press, gossar, men vid en förlust då uteblir referaten, och vad som är än värre har GM varit tydlig med att vi så fall också kan lägga ner laget. Helt. Insatserna är följaktligen höga, för vad ska vi göra då, börja med padel och skit? Jobba mer? Fokusera på personlig utveckling, prioritera barnen och investera i våra eventuella parförhållanden? Helvete heller. Det här är allt vi har. Mot seger! //Mediaavdelningen IFK Mariefred Vets Ishockey 2kommentarer

Referat: Vallentuna Hockey - IFK Mariefred Vets

Referat: Vallentuna vs IFK Mariefred Vets 0-2. Låt dom komma, vad ska dom göra! Ingen har något på oss! Men något jävla referat blir det inte! Jag saknar nämligen ord. Som ni kanske kan ana, så vann vi och kan därmed titulera oss som mästare för veteraner. Fin tradition det där nu, för vi gjorde det ju förstås redan ifjol, men hur skriver man egentligen ett referat värdigt nog ett mästarlag av sköna gubba gubbar? När allting redan sagt, alla superlativen använda? Precis, man struntar i det, avstår från att ens försöka. Vi låter våra handlingar, spelet och resultaten tala för sig. Det är väl så vi lite till mans också bedömer personerna i våra omgivningar, det är handlingarna inte orden. Åtminstone är det så det borde vara. Åt helvete med alla kvacksalvare! Sorry … ett sidospår. Här följer emellertid några axplock för våra hardcorefans (ni vet vilka ni är/ if the shoe fits): Matchens spelare blir svårt att utelämna eftersom en gubbe stod för en herrejössesinsats och gav oss verkligen chansen, detta trots att vi initialt satt kvar i bussen och det osade en del katt. Thomas ”Ett” Berg för stort och svårt att bestiga spelade som i trans och fortsatte att freda sitt mål som om hans liv hängde på det. Med finess dessutom. Det sammanhängande nollan har i detta nu tickat upp på 84 minuter. Killgissar att det handlar om rekord i vetssammahang och än finns det matcher kvar. Vi gläds med grabben, som kanske nu kan sluta tvivla. Du är vår givna två … nej, jag menar … etta. Etta! Du är vår obestridlige förstamålis. Just nu. Sen kan du fundera på om du vill steppa upp träningarna också, bortsett från när du hotas av mina giftiga sjumördarskott. Även förvarspelet ska lyftas, varpå backarna bör få ett omnämnande. Så, då var det gjort. Skoja, ni var grymma! Måste vara roligt att spela back när man får försvara mycket. Bra för oss andra också att öva mycket på hockeyns alla fyra roller (avdelning: nörderi, ni som fattar fattar). Vallentuna spelade hockey och var rejäla – bästa laget vi mött, tveklöst. Dock så hade som inte koll på att finaler spelar man inte, man vinner dem. Kom ihåg var ni hörde det först. Vi skapar en del själva också, men deras slipsnisse verkade inspirerad av sin idol på andra sidan och försökte briljera han med. När en utav våra mest meriterande lirare, Thomas ” A fish called Tönne” Tönnefors, elegant kontrar i ett friläge genom att förnedra gossen med spaden med ett mellansbenenavslut (kryptonit för målvaktspsyket) växer tron och offerviljan till förvarspelet ytterligare och när ”CCM”-Stolt hyfsat tidigt i andra är minst lika kontrollerad med sin sinnesjukt säkra superflaxstrumprullare till 0-2, börjar vi ana vart det barkar, ty vi har vunnit till den grad att vinsttröttheten börjar göra sig påmind. En som redan hade förstått var GM själv som tog en tidig dusch efter tre 2-minuters utvisningar. Kaptenen visar vägen som sagan säger. Teorierna bakom denna historiska härdsmälta är flera: En del gör gällande att handlade om ett pedagogiskt grepp, att låta gruppen lira vidare utan sin härförare för på så sätt skingra alla eventuella tvivel kring övriga gruppens samlade kompetens. Någon annan var inne på att det enkelt förhöll sig så att han ville vinna för mycket för sitt eget och lagets bästa, att han misslyckades med att kalibrera in den optimala anspänningsnivån. En tredje antog att han ville statuera exempel om att det är seger till varje pris i potten och därför såg det värt att ta det sista gurglet som föranledde hans sorti. Den naiva kunde ju för en sekund önska att han snarare såg chansen till att hinna kyla ner champagnen inför segerfirandet. Lågt blodsocker var ett övrigt förslag. Kan hända att detta kommer debatteras i veckan, men tur att man i hockey har högt i tak och tjocka väggar. Han fick åtminstone coacha avslutningen för tredjelinans stora spelglädje genom låta killarna huvudsakligen fokusera mer på de teoretiska bitarna av spelet i slutfasen och givetvis var han också först ut för att lyfta den imaginära segerbucklan. Annars då? Jovars. Vallentuna försökte med att nyttja hemmaplansbiten till max genom att först köra mind games när man avstod från att skicka in en funktionär till oss inför matchen som brukligt är. Detta för att störa våra cirklar till införrutiner. Ismaskinen var visst lämpligt nog ur bruk så någon spolning var inte aktuell, vilket nog mest faktiskt var kontraproduktivt givet deras spelsätt för dagen. CCCP-wannabes. Eller så gick de på bluffen om av att vi fejkade trötthet. Minds games, baby. Sen påstår vi inte man också hade mutat domarna för kvällen, med sannolikt valfria mängder mazariner, gammalt termoskaffe och en bunt gamla FIB-aktuellt-blaskor från en närliggande skog, men vi säger heller inte att man inte hade gjort det, för jösses så ensidigt det var. Vi erkänner villigt att vi brukar nöta botbänken en del, men igår var nivån närmast larvig. Kan man styra en puck till icing? Kan man täcka skott till icing? Var en del av frågorna som kom upp. Det blir spännande att läsa deras egna referat, för det borde inte vara något annat än en bikt, en botgörelse över den uteblivna opartiskheten kombinerat med ett trejdförslag för Thomas tjänster. Länkar givetvis till den när gått i print. Vi själva lovar föra bibelstudier över regelboken för att vi nästa år kan vinna fairplay-ligan. Snart den enda titel vi saknar. Hur firas det nu då? Back to work så klart, för ett blodigt (bildligt och bokstavligt – det brukar se ut så) träningspass redan ikväll – endast den flitige belönas och vill vi fortfarande uppfattas som mästare till semisemiproffs med ett gott anseende finns det inga genvägar, oavsett var alla nepobabys må hävda. Kohandel är ingenting för oss, endast hårt jobb. Ta bara en sådan ickenamngiven gubbe, som tidigt på söndagsmorgonen (!) skruvade igen korken på en döskalleflaska moonshine (!) i den norrländska (!) urskogen, la undan bössan och flög (!) ner till matchsamlingen right on Q. Karaktären på den jägaren, se och lär kids! Festen får vänta tills vi adderat en cupbuckla till samlingen – jakten går vidare på onsdag när det är dags för semifinalen – för först då kan det bli aktuellt för ”Slangen”-Bindefeldt att trolla sitt magi kring festiviteterna. Något storslaget från föreningens håll räknar vi inte med, för vi fattar förstås att vi är gamla gossar på upploppet, IFK:s svarta får, som trots framgångarna kommer bli styvmoderligt behandlade som våra inhemska pensionärer under pandemin eller som kossorna under värmebörjan 2018. Sådan är tidens tand. Våra gemensamma bedrifter är det emellertid ingen som kan beröva oss på, för tabellen ljuger aldrig. /Mediaavdelningen IFK Mariefred Vets Ishockey 0kommentarer

Målvaktsspecial

Specialevent kvällen till ära! När katten är borta, dansar råttorna på bordet … GM har välförtjänt tagit ledigt idag med anledning av hans 40-årsdag (samma princip som en extra åldersmässig semestervecka) och jag kämpar på med för dagen väldigt stark finsk grundsorg. Lösningen stavas: slipsspecial! Thomas och Micke får använda valfria metoder för att på bästa sätt fördela det tillgängliga dököttet av spelare för varsitt drömlag. Helt perfekt övning i teambuildning också när jonglörerna tar över för en stund … IFK Mariefred Vets Ishockey 1kommentar

Lagfest

Vår allsmäktige Joel slagskottet Keskinen och Christer slangen Vikström har härmed utsetts till festansvariga! Därav förväntas en hejdundrans avslutningsfest med diverse utmärkelser och priser! Vi ser alla fram emot inbjudan! Notera att GM Rydan avsäger sig allt ansvar för festen! Frågor går direkt till Christer och Joel! //GM via Duracell IFK Mariefred Vets Ishockey 1kommentar

Referat: Hanvikens SK - IFK Mariefred Vets

Boom! Huvudet värker, lederna är stelna och blicken suddig. Vem är jag, var är jag och vad har hänt? Har en veteranmatch i hockey ägt rum om det inte har skrivits något referat om den? Har vi firat avancemanget till semifinalen för hårt i flera dagar? Så många frågor, men inga som helst svar. Tillvaron är ett existentiellt vakuum, samtiden och världsordningen är ur led. Jag ömmar för Anthony Soprano på psykologens divan. Måtte Gud uppenbara sig snart. Det är synd om människan, sa Strindberg, men allra mest synd måste det vara om de ca. 10-miljoner svenskar som inte hade löst biljett till vår senaste match, kvartsfinalen i distriktsmästerskapet någonstans i Stockholms örike bland kobbar, vikar och MC-klubbar med tvivelaktig värdegrund. För hörni, vilket episk jävla ”håll käften”-batalj det blev sen! Idrott utan känslor och dramatik är själva antitesen och i allt väsentligt totalt värdelöst, men jag vågar nog påstå att vi 16 som gjorde Resan, spelade Matchen och Vann Kampen förändrades som människor efteråt, för så stark var upplevelsen. Likt en militär kompani som tillsammans erfarit helvetet och överlevt, kommer vi, alla vi hjältar som gjorde det som alla drömmer om, nu har helt unika band som kommer att förena oss för alltid och när Erik Niva sedan gör ett WWWK-avsnitt om IFK-Mariefred vetsen säsongen 24/25 är det givetvis vid denna match hans 12-timmars monolog når crescendot efter att han tagit avstamp i kung Gustav Vasa barndom och den efterföljande kröningen i Strängnäs domkyrka. ”T-Rex”-Berg fick en sista chans i mål till att hålla nollan i sitt liv och fick därtill utstå en del tråkningar kring just denna svaghet i hans spel. Därför slog han oss alla med häpnad när han likt en trotsig tvååring sedan gick ut och släppte in dubbla pytsar på lika många skott när det hade tickat 45 sekunder i matchuret. Tack och hej, leverpastej. Hur svårt ska det vara för oss att fatta att man aldrig ska provocera en målvakt, allra minst sin egen, för de är ett konstigt släkte med bisarr humor. När Thomas hade fått fram sin poäng, släkt ciggen och tagit på sig seriemördarmasken på nytt vad det med andra ord GAME ON. Dessvärre för oss kunde T-Hanvikarna också spela hockey. Väl. Så backen var brantare än brantast. GM-Rydan hade viss fog för sin oro inför matchen eftersom motståndet var svårscoutat, givet deras lilla men fina resultatrad i sydettan för oss +35:re. Säsongens klart bästa utmanare till vårat världsherravälde kom ut hårt. Utöver det spelades det också både tufft och fult, så det var inte läge att åka runt och fylla år och man fick snart välja om man föredrog att sakna mamma eller om man skulle kugga i. Jävla tur då att vi själva är både bra, rutinerade och sexiga, pojkar som har ”Det” med stort D. Efter kallduschen vaknade vi och spelet gladde, men gummit ville likt en defekt, omålsökande spermie, inte hitta hem till nätägget och deras farbror till målvakt, som i ärlighetens namn var för lång för ishockey, tycktes växa ytterligare i realtid. Han är lite som en hybrid mellan Godzilla och King Kong, som någon halvskrämd i vårt bås formulerade det. Om utmaningen inte redan kändes mäktig så tog vi för säkerhets skull vår vanliga andel utvisningar också. Konstanter är viktiga för identiteten. Glädjen hade kunnat vara större vid mellanspolningen när vi vid 2-0 låste in oss för smida planer. Inte ens de mest lättsinniga av oss hade några fräckisar att dra när det stora allvaret rullade in. When the going gets tough, the tough gets going! GM sa väl egentligen allt som behövde sägas utan att säga något alls, för vi alla visste ju att det nu var do och die, för att citera Vickan Silvstedt i Mello. ”Dammer”-Dammgård dammade in den lilla svarta efter ett par minuter i fortsättningsperioden from point-blank range och våra kollektiva axlar åkte ner. Någon log till och med. Motståndarna försökte dra ett ess ur ärmen när orken sinade och förstärkte, filmade och skrek högljutt när det gick upp för dem att vi inte hade kommit till Tyresö för en friluftsdag. ”Trötter”-Carlsson, lagets diva med egna hålltider (särbehandling är okej om man sedan levererar - man lät nog Maradona hållas också så länge han hade bollen), hittade din inre Mats-Sundin från VM i Åbo -91 och dribblade av fattigmansvarianterna av Fetisov och Tretjak i en rörelse innan backhandshissen träffade nättaket. 2-2, baby. För Hanvikarna återstod nu åtta minuter mot repen likt Ali i djungeln, medan vi sökte med ljus och lykta efter ett knockoutslag. Lika vid fulltid och fortsättningen var oklar. Folk gick runt som i Pacman och försökte ta reda på vad som skulle hända härnäst. Klädpoker? Sten, sax och påse? Lotteri rent av? Okej, så förlängning i fem minuter i poolspelformatet 3 mot 3. Därefter straffar. Somliga av oss fick plöstligt välbehövlig självinsikt och petade oss själva inför avgörandet. Man kanske börjar mogna. Under an avvaktande utvisning tog lillebror Du Rietz, Gurra-G, sitt adelsnamn och hoppade in för växla av Thomas som kom för att hälsa i båset. Sedan behövde den blåblodige bara lite starthjälp från oss bisittare i båset när vi skrek: ”Åk din jävel, kör!”. Han stack i vinnarkorridoren, GM la en macka till O-blå. Sedan gick allt i ultrarapidslowmo, när han tog sig an slipsen precis som Emilio Estevez i första ankrullen och fintande vänster, sedan höger innan Godzilla-Kong satte sig på rumpan och bugade för övermakten när pucken otagbart lämnade Gurras sticka för en sista färd innan himmelens portar öppnade sig, ynka 8-sekunder före summern. Nu återstod masspsykos till jubel och eventuell handgemäng om hemmalaget i besvikelsen plötsligt skulle förvandlas till The Hanson Brothers. Innan glädjeyran helt övergick till 72-timmars minneslucka av eufori varpå den här texten först nu kunde se dagens ljus (tack alla som efterfrågat), stod vår älskade målvakt och skrockade skrattandes på sin tron i omklädningsrummet: ”Grabbar, jag släppte de två tidiga med flit så att vi skulle se vad ni utespelare till vanliga dödliga i laget är gjorda av och det blev ju bra trots att vi är få stjärnor.” Sjuk humor som sagt. GM-Rydan var så stolt över vändningen att han nu inte kunde prata även om han hade velat, för att känslorna stockade sig i halsen och hans ögon blev till glansiga oceaner av kärlek. En bild säger mer tusen ord och vår kollektiva state om mind därinne i lilla rummet blev nästan överjordisk, något som inte kan beskrivas med alla världens ord om man så försökte. Utmaningen för lagledningen torde framledes bli att få gossarna nollställda inför kommande utmaningar, men som ni förstår har somliga av oss tagit hjälp av rusdrycker vid firande av just den anledningen. Döm inte oss, vi är enkla levnadsglada män och den utan skuld kan kasta första stenen. Och är det inte så att alla stora författare och skribenter någon gång stirrat djup i glasen, hämtat lite inspiration via kemisk väg? Just det. Mediaavdelningen P.S. seger tillägnas "Adriano"-Persson och hans återstående revben. D.S. IFK Mariefred Vets Ishockey 3kommentarer

Visa fler nyheter