Referat: IFK Mariefred Vets - Järna SK

Matchreferat: (DM-semifinal) IFK Mariefred Vets – Järna SK 6-3

”Vi är alla födda galna. Vissa förblir det.” - Samuel Beckett, Nobelprisvinnare.

Frasen ovan går fint att applicera på den genomsnittliga intelligenskvoten i ett likaledes genomsnittligt hockeyomklädningsrum, men också Järnas SK:s förehavanden, som likt en annan David ånyo tog sikte på sin Goliat, men det utan bibelns lyckliga slut. Beckett tillskrivs också följande citat: ”Försök igen. Misslyckas igen. Misslyckas bättre”, vilket nog passar bättre för att beskriva gästernas ansträngningar för kvällen. Å andra sidan så sög vi från start och verkade proppmätta efter seriesegern senast. DM-semi, men vem bryr sig? Vi är ett gäng sköna gubba gubbar som är glada bara att få vara med. Kanske såg laguppställningen för slagkraftig ut på pappret för man skulle suga tag i grejerna och anstränga sig? Vänta och se om kompisen löser biffen, liksom? Shit happens, som vi alla vet.

Laguppställningen, DM-semifinalen till ära, ritades ner enligt följande utan inbördesordning, men hierarkin, som finns i alla barngrupper, är vi alla smärtsamt bekanta med så det behöver inte preciseras närmare. Salt i såren, ni vet.

I baljan: ”T-rex”-Berg

Tre linor (no coke): 1) ”Tönne”, ”Adriano”, ”Dammer” 2) ”Professorn”, ”Jägaren”, ”Mackan Den Yngre” 3) ”CCM”, ”Roadrunner”, ”Trötter”.

D-line: Ett gäng backar. Onödigt att slösa bläck här, men för protokollets skull då: ”GM”, ”Doggystyle”, ”Brunkaren” ”Gurra-G” och Magnus Höglund.

”Psyket” vek in årorna sent och uteblev, vilket sannolikt berodde på psyket. Några av oss var bara petade, skadade eller ledsna enligt gängse praxis.

Järna tog planenligt ledningen, eftersom vi gillar att jaga som de sexiga jägare vi är, komma bakifrån och så. Efter ett par dödsryckningar till livstecken bemödade vi ändå oss att ta ledningen, genom att ”CCM” hittat maskan efter förarbete av ”Roadrunner” och GM innan ”Tönne” nätade på assist av ”Brunkaren.” Gott så, men säg den lycka som varar? De röda kvitterade nära nog omedelbart efter att slips-Berg, ledsen efter den spruckna nollstreaken, gått full blindbock när vi inte städade bort barlasten framför honom bestående av någon övervintrad stackare full av entusiasm och vårkänslor. Pausen välkomnades med öppna armar och som passande pausunderhållning bjöds hemmalaget på ett ”öppenhjärtigt diskussionsforum” bakom låsta dörrar, eller som något vittne beskrevs det, ”ett rejält snack.” Där hade man ju velat vara en fluga på väggen, för att ha något att förtälja barnbarnen alternativt ta med sig i graven. En ovågad gissning är att GM inte nödvändigtvis reciterade Karin Boye á Tommy Svensson i 94-VM.

Nå, fick väckelsemötet effekt då? frågar sig den försynte. Ich weiß es nicht. Som en första åtgärd såg vi till att skänka Järna ett friläge för att straffa Thomas för den uteblivna nollan som fanns där att plocka som en fallfrukt inför kvällen begivenheter. Gubben grubblade inte utan greppade den med en manöver av den högre skolan. Alltid nått. Vi skapade och skapade men effektiviteten lös med sin frånvaro som erektionen efter ett mastigare intag av rusdrycker.
Med fjärdelen kvar av matchen, tio minuter innan förlängningen, verkade det som att vi ändå blivit varma nog för att göra utdela några nådastötar för att slippa addera extra spänning till åskådarskaran bestående av just inga alls om man bortser från dussinet stackare utöver tivolipersonalen i seket, där särskilt den inhyrda DJ:n åtminstone gjorde vad han kunde för att försöka gräma ur det bästa av hemmaspelarna med irriterande hockeyhymner tillhörande sådana sektföreningar som HV-71 och Frölunda.

”Trötter”, ”Jägarn” och ”Professorn” målade i alla fall varsin gång innan ”CCM” petade in sitt andra. Med en Järna reducering summerades det till slut 6-3 för oss coola katter som länge verkade för coola för vår egen coolness just ikväll. Men blev det några utvisningar då, frågar sig den blodtörstige? som främst hade letat sig hallen för att bevittna våld. Well, sover Dolly Parton på rygg? Äter man ris i Asien? Har Teslaaktien rasat? Är Mello högkultur i Sverige? Givetvis. Det har bara gått några dagar sedan vi utlovade närstudier av regelverket och spelförstörande moment är fortfarande en del betydelsebärande del av vår komplexa lagidentitet. Vad kan zebran göra åt sina ränder? Nu kvittade det just ikväll för guldbiljetten till finalen var redan utkvitterad innan svängdörren till utvisningsbåset gick som en propeller.

Nu återstår endast en vecka av säsongen i allmänhet och hårdträning (nåja) som förberedels inför DM-finalen i synnerhet, då vi på neutral plan i Trånkan 6/4 har en cirkelslutning mot säsongens premiärmotstånd, attackdykarna från Österåker. Ingen press, gossar, men vid en förlust då uteblir referaten, och vad som är än värre har GM varit tydlig med att vi så fall också kan lägga ner laget. Helt. Insatserna är följaktligen höga, för vad ska vi göra då, börja med padel och skit? Jobba mer? Fokusera på personlig utveckling, prioritera barnen och investera i våra eventuella parförhållanden? Helvete heller. Det här är allt vi har.

Mot seger!

//Mediaavdelningen

Joel Keskinen Utespelare