• Du skall icke filma! Eller för den delen trumma!

    I helgen som gick så åkte pojkarna till Örebro för första steget i USM, mot oss hade vi Örebro, Borlänge och Vassunda. Endast Vassunda hade vi någon vidare koll på som vi ju mött tidigare i seriespel. Vi började första matchen mot värdlaget Örebro, där får vi bra träff i försvaret hela matchen, men där vi tyvärr har väldigt svårt framåt i stora perioder, med mycket tekniska fel och bortslängda bollar. I starten på andra så får vi upp ett bättre tempo och bättre bollsläpp, vilket gör att vi går upp i ledning med 2-3 bollar, tyvärr så tappar vi orken sista 5min och tappar till ett lika resultat 17-17. Vi tar med oss försvaret där vi står riktigt bra större delen av matchen. Efter en middag på den lokala italienska krogen och en lugn kväll på hotellet där endast de inhemska moppepojkarna störde sömnen med gamla Markolio dängor så var det dags att möta Borlänge på söndagen. Där fick vi bra fart under fötterna från start och vi höll Borlänge ifrån oss med minst 5-6 bollar matchen igenom och drog t.om. ifrån sista 10min och vann tillslut med 35-22. Roligt också att sambaorkestern var på plats! Vilket inte Örebroarna tyckte om… Så var det då dags för den avgörande matchen mot Vassunda, skulle vi vinna så skulle vi gå vidare som gruppetta, oavgjort så skulle vi också vara klara för steg 3 men som grupptvåa. Förlust och det skulle bli en målskillnadsaffär mot Örebro om de också vann sin sista match mot Borlänge och då hamna på samma poäng som oss. Så hur gick det? Jomen det gick väl! Vassunda drar iväg i en 2-målsledning i början för att sen tappa den, och vi går om och förbi. Så fortsätter hela första halvlek där lagen turas om att ha ledningen, där bra försvar och målvaktsspel är ett signum för båda lagen. I halvtidspaus pratar vi om att fortsätta med vårat spel, med långa förflyttningar på deras 5-1a och avstånd till försvaret för att inte fastna. Vi gör precis tvärtom i början på andra, och Vassunda leder med som mest 5-bollar, men som alla vet så är det handboll vi spelar, ALLT kan hända. Det gjorde det också, vi får fart på anfallsspelet och kommer ikapp och går faktiskt förbi med en boll när det var ca 2min kvar. Vassunda kvitterar dock och vi har anfall med ca 30sek kvar när vi tappar ut bollen och Vassunda får chansen att ta ledningen och vinna matchen. Men vem kommer fram som kaninen från hatten, om inte Ludde, han snor bollen. Sen går bollen som på ett snöre, till Ruben fram till Leo och ut på kanten till Elis som hoppar in och lobbar målvakten. 20-19 med 5 sekunder kvar, och vi går vidare som gruppetta! Man märker på killarna att de kommer ihop som en grupp under helgen, alla drar sitt strå till stacken, de står upp för varandra och axlar ansvar som de inte haft under föregående säsonger och klarar uppgiften på ett utomordentligt sätt! Vilket inte minst visar sig då Fempa skadar sig i slutet på första matchen och får vila mot Borlänge och delar av Vassunda matchen, då kliver andra killar fram och tar ansvar. Kul! Helgens 3 matchenslirare (som motståndarna utsåg) var i matchordning: Fempa, Ruben och Wille. Positivt från helgen och som vi tar med oss resten av säsongen: + Laget, laget, laget, det börjar bli ett grymt sammansvetsat gäng! + Försvaret, genomgående bra försvarsspel i alla 3 matcher + Trycket i anfallsspel, när vi får upp farten så är det ingen som stoppar oss + Samuels frilla (se bild), går inte att sätta något annat än 10 av 10 hårdrockare på den + Anarkisten a.ka. filmmogulen Anders Pargell + Motståndarna, härliga matcher mot välutbildade spelare i alla 3 lagen, kul att spela! Herrar U 5 okt 2021 7kommentarer

  • Upp på läktaren

    En dag i september 2013 så körde jag ner min son som då var 8 år till Ekhammarhallen, han skulle få pröva att träna handboll. Jag satt på läktaren och tittade på medans han och ett gäng andra sprang omkring och kastade boll. På väg hem i bilen så frågade jag vad han tyckte och hans svar kom blixtsnabbt, ”handboll var inte alls roligt”. Jag sa att vi kan väl pröva några gånger till innan han bestämmer sig. Sagt och gjort, han prövade lite till och efter en tid så tyckte han det var roligare. Jag hade bestämt mig att jag INTE skulle gå in som tränare utan skulle sitta på läktaren. Vid ett tillfälle så kunde inte Marcel som var tränare för laget köra träningen så frågan kom om jag kunde ta träningen. Jag tänkte för mig själv, jag kan ta EN träning. Det ska bara bli EN inget mer en så. Det blev den träningen och en väldig massa mera träningar. Under dessa år så har jag fått lära mig massor, fått uppleva fantastiska segrar och otroligt jobbiga förluster, väldigt bra träningar, jobbiga löpningar på fredagar innan träningar i hagnäshallen, sovit på madrass i Hallsberg, tröstat ledsna spelare, pratat med föräldrar som undrar saker osv. Nu kommer jag kliva upp på läktaren, bli en del av vår fantastiska sambaorkester, jag är en jäkel på att spela triangel. Det har såklart INTE varit ett lätt beslut, något jag har funderat på i över nästan två år. Att inte längre vara med på träningarna, känna pulsen innan match, fundera ut nya övningar som ska bli så pass matchlika som möjligt, dricka kaffe med de övriga ledarna osv. Men det är dags nu, jag har gjort mitt bästa och känner mig klar och när man är klar så ska man kliva åt sidan så någon annan kan fortsätta att utveckla detta grymma lag och det kommer gå så fruktansvärt bra med den nya ledarkonstellationen, det vet jag. Vi avslutade denna märkliga säsong med en turnering i Göteborg. Resultatet var inte alls på den nivå som vi brukar ligga på och det har flera orsaker och det hade såklart varit roligast och vinna alla matcher men det gjorde vi inte och många blev ledsna, såklart. Det vi måste komma ihåg är att vi har vunnit otroliga segrar, min absoluta favorit är Nordencupfinalen mot Ystad som vi vinner. BÄST I NORDEN. Detta lag är unikt om man tittar på resan från att förlora alla matcher till att hitta hur vi ska träna för att alla ska få den bästa utvecklingen på varje spelare. Det jag och mina ledarpolare har pysslat med sedan 2013 är UTBILDNING och det har ju gått bra tycker jag. Självklart har jag inte varit ensam om att göra detta utan detta är en kombination av att vi har varit många som jobbat med laget. Nu så kliver jag av men laget finns kvar det måste vi komma ihåg och kommer fortsätta att utvecklas. Några drar i väg på äventyr i andra delar av Sverige. En sak ska ni alla veta jag kommer ha koll på er alla och ska försöka se så många matcher som möjligt. Detta är absolut INTE slutet detta är början på något nytt. Det finns ingenting som finns och ska vara för evigt, saker måste förändras för att utvecklas. Nu vill jag tacka alla, spelare, föräldrar, ledare, motståndare, domare, folk i sekretariatet, kaffekokare, ja alla som har varit med och gjort dessa 8 år till något som jag aldrig kommer glömma, Jäklar va roligt jag har haft!! TACK!!!! Jag har fått frågan vad jag ska göra med all tid, det kommer inte bli några problem, det finns massor av saker att uppleva, lära sig och bli bättre på. Men jag kommer såklart inte släppa handbollen helt utan kommer ingå i en grupp som ska stötta andra tränare i klubben, något som jag saknade när jag började som tränare som 18 åring. Vi syns i hallen, såklart!! /Anders.P Herrar U 21 jun 2021 8kommentarer

  • USM steg 1

    USM steg ett blev vi lottade till staden PITEÅ! Staden Piteå ligger 843 km från Kungsängen, det tar en stund om du skulle gå dit närmare bestämt 171 timmar. Vi valde att inte gå dit utan satte oss på ett flygplan som startade från Arlanda. Första matchen var på lördagen klockan 15.30 vi åkte från Arlanda klockan 10.30. Flyget gick inte hela vägen fram till Piteå utan det landade i Luleå och därifrån så åkte vi buss. Bussen stannade först där vi skulle sova så vi kunde lämna av lite grejer som vi inte behövde i hallen. Väl i hallen så var det efter lunchen dags att göra sig klar för match. KC i poplådan medans vi bytte om till matchkostym. Vi skulle få äran att möta Västerås i den första matchen och det är alltid lite speciellt att spela första matchen i en turnering, hur är vår matchstatus? Det gick bra för oss i matchen, jag vill inte alls på något sätt förminska motståndarnas insatts men vi var lite bättre på alla positioner denna match och vinner drabbning. Efter matchen var det dags för det obligatoriska godisinköpet och sedan middag på Pitstop. Dom serverade oss en jädrigt god spagetti och köttfärssås. Sedan var det promenad till förläggningen, det var tidig match på söndagen, klockan 9.00 så det var hyfsat tidigt i säng. Söndag klockan 9.00 var det dags att möte Norrfjärdens IF. Dessa grabbar i gult kunde skjuta, hårt! Vi spelar vårt vanliga spel, håller tätt bakåt och straffar motståndarna när dom gör misstag. Enkel handboll. Även denna match gick vår väg. Men som sagt dom sköt hårt och vi hade ibland tur med stolpar och ribbor som var i vägen. Sista matchen mot Gimonäs från Umeå. Förutsättningarna var följande. Vi ville bli gruppetta för att om möjligt få det lite ”enklare” i steg tre. Det var bara vinst som gällde. Fullt fokus innan match och spela HELA matchen. Det går bra även i denna match. Efter tre matcher så står vi som gruppetta i steg ett. Vi gör det bra I Piteå, det vi har tränat på satt MEN det finns saker som vi måste bli bättre på och det ska vi jobba med på våra träningar. Vi fick mycket beröm av andra ledare för vår fina handboll och killarnas uppträdande. Jag brukar va lite gnällig om vi ska spela en seriematch i tex Tumba, det är rätt långt att åka. Jag ska genast sluta upp med att vara gnällig inför dessa resor. Jag pratade med ledarna i Norrfjärden och Gimonäs. Dom kan åka 100 mil (tur och retur) på en helg för att spela två matcher, Gimonäs NÄRMASTE bortamatch ligger 17 MIL bort (enkel resa). Som sagt jag ska bara sluta gnälla nästa gång jag ska åka ”långt” för att spela match. Nu väntar Steg 3 den 16-17 januari det är inte lottat ännu så vi vet inte plats och vilka lag vi ska möta, fram till dess så är det träningar och seriespel som vi har fokus på. Tack alla som bidrog i någon form, vi hoppas att vi får ha vår sambaorkester med oss på steg tre! Ni behövs! Vi syns i motionsbyggnaden! Herrar U 29 sep 2020 3kommentarer

  • Nu är det dax att joxa med trasan igen

    Nu är serien äntligen igång men lite restriktioner vad gäller publik. Tur att vi har föräldrar som kan filma så alla kan följa matcherna. Jag hoppas att det snart kommer bli publik då det är otroligt häftigt att ha er i ryggen under matcherna. Vi startade i helgen med att möta Lidingö. Jag har under flera år skrivit en liten sammanfattning kring varje match och lagt ut detta på vår laget.se sida. Till denna säsong har jag tagit ett beslut att bara skriva sammanfattningar om de turneringar och de SM-matcher vi spelar. Jag tycker som de flesta att det är skönt att vara i gång med matcher. Det vi kan se är att den långa försäsong som vi fick har gjort att många av oss har fått mera muskler och bättre kondition. Denna säsong kommer bli spännande ur fler perspektiv då det kommer bli många tuffa matcher och utmaningar på träningarna då vi har blandat upp träningarna med 03/04or. Vi har fått bra träningsdagar men en lite senare tid på torsdagar. Vi får påminna oss själva att vi kommer ner på alla träningar även den på torsdag som är lite senare. Löpningen innan på torsdagar är väldigt viktig att vi kör och inte hittar på ursäkter att slippa den. Du ska inte gömma dig i laget, ta ditt ansvar. Till detta är det viktigt att du kör minst ett styrkepass själv i veckan. Vi fick en kul och bra uppstart hos våra polare I Bankeryd för några helger sedan. Det var ett bra upplägg med både handboll och fys. Killarna ”sov” alla i samma lokal och där var det mycket bus och jag vet att sömnen kanske var sekundär denna helg med vi hade rackarns roligt. Om vi ska fortsätta att göra framsteg på planen så måste vi vara trygga med varandra på och utanför plan och detta bygger man upp genom att bland annat göra sådana här grejer. Nu kör vi en ny säsong med näsan mot mål och glada tillrop på läktaren så vi kan skapa många roliga minnen tillsammans. Vi syns i hallen Herrar U 20 sep 2020 0kommentarer

  • Så här blev det

    Denna text tänkte jag skulle handla om en summering av serien men det känns just nu ganska meningslöst då vi inte fick spela klart och vi vet inte när det blir dags att kasta boll igen på grund av någon jädra bacill! Men jag gör ett försök i alla fall. Inför denna säsong så bestämde vi tränare att nu var det dags för oss alla att få en utmaning. Detta resulterade i att vi valde att ha ett lag i pojkar 16 nivå 2 och ett lag i pojkar 14 nivå 2. Inför säsongen så viste vi inte vad vi skulle tro om detta. Skulle det bli pannkaka? Skulle spelarna klara av att möta större spelare i p16? Skulle våra nivå två spelare våga ta för sig och ta ansvar själva? Det var många tankar och vi fick höra kommentarer som var både positiva men även att vi nog inte skulle klara av uppgiften. Det vi visste var att det krävdes en bra plan för träningarna, både med boll men även fysträningen. Vi är 20 spelare i truppen, det skulle räcka trodde vi för att driva två lag. Två målvakter som ibland fick vara ”själva” på matcherna. Det kan det vara tryggt att ha en målvaktskompis med på matcherna att byta med om det inte blir som man tänkt sig mellan stolparna. Vi var väl medvetna om att vi inte skulle klara av för många skador på spelare vilket gjorde att vi som sagt var noga med att köra fys och rörlighet under hela säsongen, vi uppmanade även till att spelarna körde egen fys minst en gång i veckan. Då inte bara ren styrka utan även kondition. Det visade sig efter ett tag att vi var tvungna att låna in spelare från 07/08 även kallad smurfarna. Dessa killar har gjort väldigt stabila insatser i nivå två laget och många gånger visat vägen i matcherna. Vår trupp var lite för sårbar när det gäller sjukdomar så några matcher har vi spelat med bara en avbytare. Några av oss har dessutom spelat med 03/04 och det sliter. Vi har fått tänka om ibland under denna säsong med vilka spelare som ska spela var och hur mycket träning en spelare klarar av. Sammanfattningsvis så är vi väldigt nöjda med denna säsong. Resultatmässigt så har vi inte vunnit alla matcher men vi har lärt oss fanatiskt mycket. Vi har spelare som har tagit gigantiska kliv inte bara handbollsmässigt utan hur man agerar på och sidan av planen. Det senare är otroligt viktigt i en lagsport. Jag vill påstå att alla har haft en bra utveckling denna säsong så på frågan om vi gjorde rätt med vår tanke inför säsongen så var det absolut rätt. Serien är utbildning skrev jag i någon text för ett tag sedan och det har det verkligen varit för oss denna säsong. Vi ledare har lärt oss massor och kan nu dra lärdom av detta för att nästa säsong veta vad vi ska göra i olika situationer. Det finns så många jag skulle vilja tacka och kommer säkert glömma några men här är ett försök: Alla fantastiska föräldrar som hejar på våra matcher, ni fattar inte vilket stöd det är. Smurfarna, jädrar vad ni har kämpat. Organisationen runt cafét och alla som har stått där och sålt kaffe och kaka. Ni som har suttit i sekretariatet, och tryckt på knappar för mål och tid. Alla föräldrar som har arrangerat olika aktiviteter för att dra in pengar Stödet kring att jeans inte ska förkomma på en avbytarbänk. Alla ni om filmat matcher så jag kan kolla på efteråt och ett speciellt tack till Bosse som har en speciell fallenhet för att kommentera handboll. Såklart, Dr Marcel Lundstad, lektor Anders Melin och disponent Fredrik Vojbacke utan er så skulle detta absolut inte fungera. Spelarna, ni anar inte vad jädra stolt jag är över er prestation under denna säsong. Stort tack till er för att ni krigar på och du ska veta att detta är bara början! TACK ALLA SOM HAR BIDRAGIT I NÅGON FORM! Jag uppmanar alla föräldrar att stötta din sons egen träning nu när det är som det är med den där jäkla bacillen. Håll utkik på meddelanden när träningarna börjar igen. Till spelarna: träning tisdag, onsdag och fredag. Jag skickar ut i gruppen vad som ska göra varje gång och du rapporterar in Vi syns i hallen UTAN bacilljäveln! Herrar U 22 mar 2020 8kommentarer
  • Visa fler nyheter