Gästbok

Hål 17-19
17:de, världen bästa matchhål. Min drive slickar sig runt vattnet medan Jon störtar i vattnet. Man hör hur eldklotet fräser till mot vattenytan innan den slukas för gott. Dropp och även den bollen går till sälla jaktmarker. Ett upp till mig.
18:nde. Jon är glad, jag är glad. Alla är glada. I ren pur glädje sätter jag driven i vattnet medan klubbmedlemmar nu kan beskåda den Jonska meteroiten, som far som en eldboll över himmelen.
På green kändes livet ändå rättvist på ngt sätt. Men golfen är grym. Vi går mot avrättningsplatsen
19:de. Tar farväl av varandra på tee och kastar oss ut mot det okända........
Medan min drive ligger mitt i fairway och Jon möter sina demoner i diverse håligheter i bunkern,
böjer jag mig ned och kysser marken.
1/0 till mig.

Så frågan återstår hur en HM, som inte har lirat på månader kan visa upp ett sånt bländande spel?
Bara Jon har svaret vilket han kommer visa till nästa WCC Tournament: WCC Majestic.

Hål 14-16
På 14:de undrar alla fåglarna varför ett Jasplan kommer lågsniffande och landar i ett kanonläge.
Själv ligger jag kraftigt till höger, men spelbar. Den hängande grenen framför mig var skickligt mentalt undanträngd i mitt sinne.. J-a gren!! fram, lobb och en 5 meters putt för, att dela bogey med Jon.
Liten matchboll!!! Hjäälp! sätter putten. Puhhh! Jon still 2 upp.
Måste ta korthålet! Jobbigt! Svettigt! Jon går i bakre muren. Jag sätter bollen kort green för, att undvika bunkrarna. Gör par. Slår igen Bibeln. Jon är nu ett upp.
16:de par 5. Ett nytt Jasplan lyfter medan mitt modellplan i plast studsar framåt som en skadeskjuten kråka.
Jons pitch blir en tittupp och myrknu-ar sig fram till de bakre ruffregionerna. Jag sätter boggyn
och Jon missar en enmetare för delning av hålet.Nu åter lika!

Hål 9-13
9:an bjuder ner Jon i creeken medan jag själv efter två slag endast har en Zlatanlobb dead flaggen.
För brant ner. Duff. (j-a Zlatan) Ner i bunkern. Spann och spade. 7 i. Jon nu ett upp

Banan, cigarr. Upp på 10:an Jon spränger ljudvallen. Jag spränger ingenting, men får en möjlighet, att strax därefter smeka bollen två gånger. Jag tar har hålet. Nu lika.
11:ans korthål var en gäspning för oss båda. Lika.
12:an våldtas svårt av Jon vilket inte är min stil så han får hålet. Ett upp till Jon.
13:de banans svåraste hål där Jon har slag våldtages inte. Det formligen slaktas i två brutalt mördande slag neddansande 2 meter från pin. Ooshit. Två upp till Jon. Liemannen flimrar förbi och dödskylan omringar min stackars nedslitna kropp.

Hål 4-8
4an par 5 delade Jon upp i två delar för en eagleputt, medan jag själv hoppade omkring som en
skadeskjuten skata och lekte plocke pin i skogen. Ett upp till Jon.
På korthålet går ju allt nedför. Så med ett norskt kast gjorde jag succé med en copy av Jons underbart vackra bollflykt. Delat hål.
6:an. Här har Jon slag på mig (Uhhanna mig). Men plötsligt darrar det till i Ferrarin. Jons boll borta. Yieppie! Nu lika.
På 7:an går det lite för för fort för mig innan jag hinner uppfatta, att Jons boll ligger två meter
från flagg. Hör bara Jon slänga ur sig i ena mungipan, som bara en mästare kan göra: Ett upp!
8:an, hålet, som borde ligga i Skottland bjuder på godis. Jon drar i väg vänster om creeken med typ järn 8:a or somthing. Själv låter jag musklerna spela lite innan jag rycker fram driven och sätter den 4 meter från flaggen.Åter lika.

Han är stor, han är lång, han är stark och slår , som en häst sparkar. En
WCC Matchplaymaker förevigad i WCC Matchplaytrophee.
Själv är jag en alldaglig typ med en fettring runt naveln, som ibland får mig, att tappa balansen
och ramla snett vänster.

Jag hade i mitt pragmatiska tänk blockat bollen för en tvåboll, så Jon inte kom dragande med ngn
Rune han lånat från Patsy. Men vi fick vara ifred denna vackra julidag.

Hål 1-3
Väl uppe på första tee small det direkt. Men lyckligtvis ngt to much till vänster. Ett upp till mig.
På tvåan exploderade Jons drive i ett fyrverkeri medan jag själv tände på med en ettöres och avlivade minst 1000 myror i en lågt rullande fjutt. Men lyckan stod mig bi. Delat på par. Fortfarande ett upp till mig.
Trean var inte så mkt , att hymla om. Jons teeshot och andra slag upp på green var som två
graciöst hoppande kaniner. Jon tar hålet. Lika.

Kalle, Rune är Patsys favorit. Bokar alltid honom vid Matchplay.

Del 2Då fick jag snabbt i näbbet alla bunkrar som ändrats, flyttats eller tagits bort. Försökte med mitt kroppsspråk visa en total avsaknad av intresse. Då kom alla utfyllnader och förflyttning av jord. Så om någon vill veta vad som hänt på Hamra sen 1980 ta en runda med Rune.

På 15.e utslaget slog bollen upp i bergen ropade Rune glatt ”den hittar vi för där har jag rensat”. 3 ner med 4 att gå – då hjälper det inte att hitta bollen. Fastgjuten i en skreva som funnits där sedan istiden, en drop och ett bakåtslag och efter en snygg nedtagning på brösten, plockade jag upp.

Jag ser fram emot den 1.9.

Nu har jag hämtat mig från rundan på Hamra i matchen mot Patsy. Förlusten kom jag över på 16.e tee. Patsy spelar alldeles för säkert. Dom ränderna går aldrig ur! Väl spelat Patsy! Och lycka till i nästa runda.

Den andra erfarenheten var våra spelpartners. Rune punktmarkerade mig, då jag dumt nog redan på 1.ans utslag efter en toppad drive som snek sig förbi röd tee, berättade att jag inte spelat på Hamra sedan Carlander vann 1980.

Därefter fick jag en ”hole-by-hole” förklaring vad som hänt sen sist. Dels vilka träd som var borta, och ibland även vem som tog bort dessa träd. Seniorkommitten eller delar därav är tydligen oerhört aktiva (och då menar jag inte 21-åringar utan 60+ och 70+). Dessutom om någon av er vill ha deltagarantalet per tävling på onsdagar och torsdagar – ring mej.

Så nu känner jag till alla träd på banan – dvs dom som tagits ner. Försiktigt viskade jag i mungipan att det inte var så viktigt för min golf just idag.

Oh Bob,
Vilken härlig helg jag får. Igår spelade jag bästboll med en gammal vän, Matthias von o idag med dig. Där står du på första tee, snygg som f-n och stolt som en tupp över vinsten mot Rybrink.
Men där tog din resa slut, på min hemmabana. Jag Har inte spelat så bra på flera år som denna dag fylld av överaskande slag från Bob. Tre meter från flagg på 14:e cleanar han och blir tre ner. Han fokuserar på nästa o två ner går till 16:e. Bob har 80 m kvar, jag 150.
Av någon anledning finner min boll en bunker men när Bob behöver fyra slag för att håla delar vi.
Bob säkrar vinst på 17:e med en tremetare o ut på det tillfälliga 18:e hittar jag hål på 3 och därmed vinner jag stort, 1/0!!!!!!!
Ut på havet o Anders hittar en vittling, första på 7 år. Imon middag hos en annan, Olle Myrin. Underbar helg, tack Bob för fin o jämn match.

Första semesterdagen i Hunnebostrand. Per Lindahl mot Lars förväntansfulla på tre kl 08.20 - Sotenäs bana i perfekt skick. Kanonfina fairways och 11 på stimpen - kan inte bli bättre.
Men det kunde det,
Lindahl verkade ha lämnat inte bara svingen utan i stort sett hela paketet på Västanvindsgatan. Jag skall inte beskriva debaclet utan nöjer mig med att konstatera att 7/5 nog måste vara en av Pers större förluster.
Tack ändå Per för trevligt sällskap och faktiskt en del skratt i matchen.
Golf är ett konstigt spel.
Likt Bob är jag väldigt nöjd.
Ha de bra alla
Lars