Inför säsongen 2009

Förutom att försöka bidra till återtåget 2009 för Virestad IF:s del har jag även fått förtroendeuppdraget att skriva ihop någonting inför vad som stunda skall.

Fjolårssäsongen kanske inte gav all den lycka vi gröna hade hoppats på men man ska ändå ha i baktanken att så pass högt upp som i Elitfyran har aldrig Virestad IF spelat, ett VIF som för bara ett par år sedan var Växjölagens hackkyckling under den tiden vi hade ett juniorlag. Lag som Öster och Växjö BK kallade oss bönder men vi besvarade deras påhopp med en salva mål och tre pinnar allt som oftast…

I fjol fanns inget juniorlag utan all fokus lades på de båda seniorlagen. Rolf gick fler mil vid sidan av plan än vad han någonsin gjort under sin tid i Virestad. Stens skägg hade åter växt ut efter vårt historiska besök på Öland hösten 2007. Renis höll i sitt spelsystem från det tidigare framgångsåret. Det serverades x antal hamburgare till fansen på Kvarnavallen. Men vad hjälpte det? Det blev dessvärre en kort sejour i Division 4 Elit för byn som har ett fotbollslag och en klädesaffär… Men gröna, sköna killar de ger aldrig opp!

Vi blickar framåt och ser ett 2009 med endast möjligheter. Visst, som näst bästa klubb i kommunen faller det naturligt att den bästa (på pappret) lyckas locka till sig viktiga spelare i Lukas och Dennis. Nere i Karlskrona hittar vi vår egen stridspitt John som har ett eget 330 dagar långt träningsläger, men som vi ändå hoppas slipper permisförbud efter diverse ordervägran i fält. Att sen Totte väljer att åka till våra grannar i väst och fiska är också en förlust, men vi får hoppas på att denne missköter sig och inte får förlängt för då är vår högerback tillbaka redan i augusti och vill springa ut, om ändå lite försenad, likt en kalv på Vallen.

4 givna ur fjolårets startelva borta, hur ska det gå? Vem ska Mackan se efter på träningslägret?

Jo, även om det bara är en lek måste man finna lösningar och sådana har vi i massor i den här klubben.

En tidigare Viffare i form av Johan Krantz har åter kommit för att frälsa oss. Redan på försäsongen har denne 16-åring visat sin målfarlighet genom att göra mål i princip varje match, både A- och B-lag. Alla Krantzar är åter samlade och cirkeln är sluten.

Från ärkerivalerna Liatorp och Eneryda har Linus Ahlberg och Jimmy Petersson anslutit, båda med olika spelstil men samtidigt med en mängd olika kvalitéer. En Hargreaves och en O´Shea, vilket lag drömmer inte om att ha spelare av denna kaliber?

Jag har en bror som spelar i Göteryd BK och jag antar att det var han som lyckades skrämma iväg Alexander Johansson till Virestad IF. Alex, som på senare år bytt klubb oftare än flickvän, kan agera lite vad som vilket han inte verkar obekväm i. Vad vi fått se hittills kan vi klart konstatera att han behärskar alla de yttre positionerna med bravur vilket är klart ett tillskott. Ännu en O´Shea? Hallelujah!

Det ska nämnas att det inte bara är nyförvärven som slåss om en plats i Renis elva. Jag har stött på Kiosken oftare på gymmet än vad jag själv varit där… En grym rehab utförd av en vinnarskalle och en Krille Ohlsson i form är klart med och kämpar om en plats.

Andreas Arvidsson ser ut att vara tillbaka i fornstora dagar. Endast 1 match under fjolåret om jag minns rätt (målskytt dessutom), men i år med och konkurrerar. Anden kommer bidra med den kraft vi kanske saknade under vår vistelse i Elitfyran.

Virestad IF:s egen Usain Bolt var frånvarande stora delar av höstsäsongen förra året, den tiden VIF gick lite sämre än vad man gjort tidigare. En skadefri Johannes kommer i år springa igenom de flesta försvar.

Det kommer även Stehn göra. Inte Torneby troligtvis, men Gustav. Ju mindre denna kille skjuter desto mer springer han och vem behöver skjuta när man kan springa hela vägen? När jag ändå är inne på det här spåret kan jag ju nämna Blixten och hans anfallsförsök mot Häradsbäck IF A med B-laget tidigare i år. Från sin anfallsposition lyckas han snirkla sig igenom ett samlad HIF-försvar och springer ända till mållinjen med blåa försvarare som skaver honom på hälarna. Han försöker springa in med bollen mellan målvakten och stolpen, men det hela resulterar bara i en hörna. Visar Ola samma vilja under året är han en man för oss.

När en annan Ola, nämligen Jansson, tar tag i sin proffskarriär på nytt blir det liv på Kvarnavallen. Alla vet vi vad han kan göra med motståndarna och vi är alla glada att du är i vårt lag…

Ulf Johansson och Karl-Erik Emanuelsson är nya inom Virestad IF:s ledarstab på seniorsidan. Uffe kommer agera i B-team och Kalle har fått äran att assistera A-laget. Dessa två har unika meritlistor med en åttondelsfinal med juniorlaget under Gothia Cup 2007 som största framgång…

Dessa två herrar vet också vad spelare som Robin Krantz går för han som förra året ”var upptagen”. Med vad står i stjärnorna… Denne har i alla fall kommit tillbaka under försäsongen med besked och viker inte en tum på planen. Jag och Kiosken diskuterade vad Robin går på efter en träning i vintras. Renis hade beordrat löpning i form av 15-15 och ju längre tiden gick desto snabbare sprang denne Robin, men det mest häpnadsväckande var det faktum att han gång efter gång klagade alltmer på hur jobbigt det var. Jag tror det var allra jobbigast för oss andra som tvingades se honom susa förbi på en lerig Bokliden.

Förra året fick även spelare som Alexander Lindqvist och Sibbe chansen i Elitfyran. Alex Solskjaer målade bl.a. och sprang och tacklade och sprang och tacklade. Jag antar att man har lite spring i benen om man håller sig i Diödomen större delen av året.

Vår egen finsmakare Sibbe, även uppmärksammad efter gruskastning och muntliga dispyter med tränare, gjorde ett par fina inhopp och kan betraktas som en kandidat till elvan. Att sitta i ett innebandymål i ett halvår bidrar nog också till lite extra energi i benen.

Dessutom har vi en som Linnér som hittills i år agerat säkrare än gummi i de matcher han spelat på försäsongen. Konkurrensen kan vara hårdare än någonsin. Hoffe Emanuelsson har också övertygat på försäsongen och varit en starkt bidragande orsak till framgångarna.

Om Hoffe är piff måste Ekman vara puff. Sällan har jag skådat någon som bär på samma aggression och vilja under 90 minuter. Kan det vara så att det är vår egen Gattusos år i år?

Från förra årets startelva har vi namn lyckligtvis bara blir bättre och bättre. Vissa utvecklar sin fysik och spelförståelse, andra skaffar sig ytterligare rutin och lugn i de riktigt viktiga matcherna. En kombination av gammalt och ungt har varit Virestad IF:s recept de senaste åren.

Vår egen skåning i mittförsvaret konkurrerar för tillfället med Johan, Micke och Krigge om försäsongsskytteligan… Modd hjälpte kanske ÄIF lite på traven nu i vintras att slå oss för första gången på länge, men med sin brittiska spelstil kommer han även i år bidra med tyngd och styrka i vårt försvar. Martin lille, i är du nog inte äldst i backlinjen med dina 23, men du får ändå försöka bära försvaret på din elektrikeraxlar. Och bakom dig har du Petå som med sina härdade axlar får ses som en av de viktigaste spelarna i Virestad IF. En Peter i form är ett Virestad i form.

Även om Krigge själv erkänt att han likt Balkan-Bosse inte direkt blir snabbare med åren har han kvar målsinnet och VIF-hjärtat och nog behövs en sån som du i en kull med nyköpta hanhundar och talangfulla valpar. Kapten Krigge får tillsammans med fjolårets interna skyttekung Micke leda offensiven. Beskedet om att Micke till slut ska spela i år tas som positivt och än tror jag rävarna är hungriga där framme.

Har ni hört den om Chelseaspelaren som faktiskt var bra? Rasse får ses som den som i år kommer få ta det tyngsta ansvaret på ett nykomponerat mittfält, men det tror jag inte är honom emot. Tvärtom, med ansvar kommer makt och tvärtom.

Och när våra innebandyspelande gentlemän i form av Mackan och Pimpen är tillbaka kan vi förvänta oss ännu mera speed i de gröna leden.

Det är inte bara nämnda namn utan även alla spelare, ledare och andra aktiva inom föreningen som kommer att bidra till ett lyckat fotbollsår. I och med konkurrensen i år kommer vi även få ett allt starkare B-lag. Stor trupp, stora framgångar.

Den 17 april är det bortapremiär mot Råstorp/Timfors. Hemmapremiären på Kvarnavallen är den 27 april på Sydafrikas nationaldag. Jag frånvarar tyvärr denna fantastiska, soliga, 20-gradiga dag men jag hoppa att jag sitter på en irländsk pub med en svart öl i handen och ser Virestad IF ta emot Tingsryd/Väckelsång på storbilds-TV.

Om 6 månader, 50 träningar, 22 matcher och hundratals hamburgare på Kvarnavallen kanske vi står i Slätthög med guldhattarna på och en nyrakad Torneby.





//Rickard ”Vidic” Malmström



2007

Uppsälls krönika
När nu du som läsare märker att det är jag, Uppsäll som en av två krönikörer fått uppgiften att skriva en krönika, ja då är det lika bra att du sitter bekvämt och kanske har något gott att äta eller dricka till. Ja jag har lyckats låta orden flyta på som vanligt vilket resulterat i en ganska lång och innehållsrik krönika. Då fotbollsåret 2007 varit det mest framgångsrika i klubbens historia ser jag ingen anledning att spara in på orden när det är en framgångssaga som skall summeras. Det är dags att axla manteln efter många fina krönikörer genom åren i Virestad.

På min vägg i min lilla studentlya uppe i Norrtälje hänger mittuppslaget från smålänningen daterad måndag 22 oktober 2007. Ett mittuppslag med rubriken ”Virestad visade vinnarskalle”. Fotbollsåret är nu över och framgångssagan ”Virestad IF 2007” är inne på sina sista sidor för denna gång. Men innan vi signerar denna saga låt oss bläddra tillbaka några månader i tiden för att se vad som gjorde att det blev en saga med ett lyckligt slut.

Efter att ha varit på vift i Sverige under några år så landade jag återigen i Virestad och det var härligt att vara tillbaka i denna idyll, om man nu kan kalla Virestad för en idyll. Enligt mig så kan man det fast Virestad förändrats en hel del till sitt utseende sedan jag var bosatt där för 6 år sedan. Nu var jag tillbaka där jag började min uppväxt och min egen fotbollssaga och jag bestämde mig för att damma av min bok och återuppta där jag avslutat mitt senaste kapitel som fotbollsspelare.

Det var en speciell känsla att kliva in i omklädningsrummet på Bokliden en regnig Februarikväll. Fast det gått 6 år sedan sist så kändes det lite som igår och det kändes att jag var hemma igen. Bosse Tillemark såg inte ut att ha blivit ett år äldre utan fanns där som stabil mittback. Johannes visade att han fortfarande hade snabba fötter och sprang på alla bollar som rörde sig. Det som hade förändrats var att jag nu inte var en av ”fjunisarna” utan för en gångs skull så tillhörde jag det gamla gardet. Istället så var halva planen full av vindsnabba 18-åringar, 18-åringar som såg ut som tjurarna i ”tjuren Ferdinand” när de 5 männen i lustiga hattar kommer för att välja ut den starkaste och elakaste tjuren till den stora tjurfäktardagen i Madrid. Men istället för den stora tjurfäktardagen så kämpade dessa ungtjurar för att en dag få springa ut på Kvarnavallens gröna matta och möta publikens jubel. Det fanns en kämparglöd och vilja att vinna i ögonen på alla som var med på den lätt leriga planen, men detta var inget som störde då fokus låg på att komma så förberedd som möjligt till premiären.

Veckorna gick under vårvintern och jag fick själv en ny roll i min modersklubb. Allting startade en kylig söndag i mars på konstgräset i Ljungby. Jag stod vid sidan av planen med ett block och en penna i mina händer. För första gången skulle det jag såg under matchen komma ner på papper så att fler skulle få njuta av Virestads matcher. Jag hade aldrig provat på något sådant tidigare men uppgiften var väldigt inspirerande och gjorde mitt yttersta för att få det så bra som möjligt. En av de bästa matcherna av Virestad under vårsäsongen kom en vecka senare. Virestad mötte Ljungby och visade under denna match något som skulle bli ett ledord för resten av året. Under hela matchen gav man järnet och vek inte ner sig trots att det var spel mot ett mål under mer eller mindre hela tiden. Matchen var mållös i 85 minuter men sen sprack försvarsmuren och Ljungby gjorde 2 mål under de sista 5 minuterna.

När äntligen solen och värmen började komma var det dags för träningsläger nere i Hällevik. Jag kommer ihåg att jag lyckades bränna flinten den helgen och det var runt 20 grader varmt och riktigt skönt vårväder samt att jag hade mitt första domaruppdrag för året. Under ena kvällen ville jag prova mina lagkamraters regelkunskap och den var ungefär som jag förväntat mig. Jag ville få alla att se den andra sidan av fotbollsfamiljen och visa att domarskapet är något som man ska seriöst på och respektera. Av de 13 frågorna som var på provet så tror jag den grupp som hade mest kom upp i 8 eller 9 poäng. En poäng som aldrig hade blivit godkänd på en domarkurs, men om man vänder på allting tvivlar jag på att många domare hade gått rakt in i en startelva så det jämnar väl ut sig.

Genrepet skedde på lördagskvällen men dessvärre så var det inget lysande genrep, men om jag inte minns helt fel så är ett uselt genrep nyckeln till en lyckad säsong. Virestad blev överkörda av Mjällbys B-lag och det var inte mycket i spelet som stämde. Oroskänslan kom över de flesta och ett flertal frågetecken dök upp. Skulle målsättningen som laget enats om att ta en placering bland topp 4 uppnås? Hur skulle detta spelet göra så att Virestad skulle finnas med och kämpa om topplaceringar? Svaret på den sista frågan var enkelt och lite smärtsamt. Det skulle inte fungera alls som det såg ut i dagsläget men de flesta frågetecken som dykt upp skulle sakta men säkert börjas rätas ut en vecka senare.

Söndagen den 22 april skrevs första sidan av det andra kapitlet i sagan om Virestad IF. Gästförfattare till detta stycke var en av de två grannbyarna och man kunde under matchen se att det var en helt annan inställning från ”de gröna”. Storfavoriterna till seriesegern stod för dagens motstånd och matchen präglades av framförallt två saker från Virestads sida. Under hela matchen syntes något som tidigare hade funnits under träningsmatcherna. Man spelade som ett lag och visade ett kämparhjärta som sällan skådats. Det var inte elva spelare som sprang ut på planen för att spela fotboll. Det var istället elva krigare som gjorde sig beredda på planen för ett fotbollsslag och härföraren stod vid sidan av och dirigerade sin trupp till framgång. Virestad vann inte detta slag men man såg sig hellre inte besegrat och de elva tappra krigarna hade försvarat och fredat sitt mål.

En vecka senare var det dags för oss att försvara vår borg ifrån nästa lokalkonkurrent. Hemmapremiär mot Liatorp och det var inte den vanliga gröna dräkten som kom på idag. Det var krigargrönt och det var ett krig i 90 minuter och Davids kamp med Goliat. Man kan beskriva denna match med fler klassiska uttryck och floskler än vad Hoffe kan säga på en vecka, men ”bollen är rund” och ”allt kan hända i fotboll” och ”det är det lag som gör fler mål än motståndarlaget som vinner”. Jag har nog aldrig varit med om att Virestad varit så överkörda i en match men man ska aldrig skämmas för en seger. Det var en seger som satt långt inne men på något sätt lyckades segern bli grön efter ett enormt krigarhjärta och ett par snabba fötter som både brann av glöd och som i nästa sekund visade en kyla kyligare än Antarktis.

Säsongen fortsatte dock lite trevande med tre raka kryss. Det var krig i varje match och varje poäng satt långt inne men i samtliga matcher hämtade Virestad upp ett underläge för en poäng. Den kämparglöden och moral som syntes i laget fick ett ännu tydligare ansikte när mellanbrodern Åström gjorde debut. En boll är inte död innan den har gått över linjen och springer man tillräckligt snabbt så hinner man upp de flesta bollar. Det var nog detta Daniel tänkte på när han visade att man aldrig ska ge upp eftersom han lyckades hinna upp bollen precis innan kortlinjen och kämpade fram en hörna som resulterade i ett segermål.

De tre matcherna jag gått in lite mer på är tre matcher där inget har varit gratis utan Virestad har fått kriga och kämpa till sig varje vunnen boll. Är man tillräckligt envis så kommer man långt och det var just denna envishet som så småningom såg till att ge bra resultat. De hinder som kom på vägen lyckades man parera och komma förbi eller över. Virestad fortsatte att visa att Kvarnavallen är en av de svåraste idrottsplatserna i serien att åka och spela fotboll på. Det var enbart tre lag under året som åkte ifrån Kvarnavallen med poäng varav ett lag med tre poäng.

För min egen del så blev varje match en ny utmaning och kamp mot mig själv. Jag ville hela tiden göra varje match till en ny godbit för besökarna här på sidan. Det var väldigt många år sedan jag såg så mycket fotboll men att se de gröna springa ut på en fotbollsplan kommer alltid vara en speciell känsla. Jag tror jag delar den känslan med väldigt många och det är det som gör Virestad till ett folkets lag. Det är ett lag som är väldigt lätt att tycka om och med supportrar som alltid ställde upp för sitt lag i vått och torrt. Det är nog väldigt få lag som har ett publiksnitt på 185 per match men det är det som visar att fotboll är stort i Virestad. Jag tror väldigt få hade trott att ”de gröna” skulle knipa en plats till Elitfyran till säsongen 2008.

Jag har levt på hoppet under året och har hela tiden trott att vi skulle ha möjligheten. Anledningen till det är den kapacitet som finns i laget och en tränare med fingertoppskänsla av världsklass som ser till att få ut det yttersta från varje individ. Det är ingen nyhet att det finns mycket talang och utvecklingsmöjligheter i årets upplaga av Virestads IF och detta speglar även av sig i ungdomslagen. Av de 7 lag som Virestad har haft med i seriespel under året har vi fått fram två seriesegrare, (F-97 och P-94), två andra placeringar (A-lag och P-95), två tredjeplatser (J-laget och F-94) och en fjärdeplats (B-laget).

Jag och min krönikörskollega stod och tittade på en B-lagsmatch innan sommaren och vi gjorde ett vad. Det var ett vad om en talang som kan spela en stor roll i Virestads framtid de närmaste åren. Att som 14-åring komma in och spela i 4 serier under ett och samma år visar att det finns talang som växer. Jag och Kiosk njöt av att se Johan Krantz spela fotboll. Av någon anledning så ledde detta till ett vad om angående Johan Krantz skulle spela A-lagsfotboll eller inte under året. Jag fick rätt då Johan Krantz gjorde sin A-lagsdebut den 16:e september, dock på bänken men han var ändå med i truppen.

När sista raden på seriesagan var färdigskriven visade det sig att Virestad tagit den kvalplats som hägrat under hela året. Kvalet skulle dock bli en rysare i tre akter mot svårast tänkbara motstånd. Virestad gick obesegrat genom hela kvalen men det var jämnt skägg och det hängde på håret. Det skulle visa sig att en blev fantomräddning av Peter i slutminuterna var det som säkrade avancemanget till Elitfyran och gjorde så att Sten Tornebys hakspets blev sammetslen igen.

Jag vill tacka för mig för denna gång och ser fram emot en vinter och vår med kärlek, svett och fotboll. För egen del blir det hårdträning inför nästa års fotbollssäsong och hoppas att jag kan göra som Virestad, klättra en serie, men som domare istället och ta steget upp som assisterande i Superettan.



Kioskens krönika
Krönikan 07 skrivs dagen efter en av de största dagarna i Virestads IF historia.
Nämligen den 21 okt. Den 20e var en fantastisk dag från början till slut.
Började tidigt på morgonen (enligt mig), vi hoppade på bussen med enorma förhoppningar om ett avancemang till div 4 elit. Vi hade trevligt i bussen på väg till Öland men det visade sig att det inte var någonting gentemot hemfärden. En kalas start på matchen med 3-0 favör efter ca 30 min. Det värsta resultatet man kan leda med brukar ju folk som vet säga. Och visst blev det lite darr på ribban men vi gick hela vägen in i kaklet.
En härlig stämning och mycket sång ända in på småtimmarna i Rolfs traditionella källare.

Men nu till säsongen i övrigt.
Först skulle jag vilja beskriva den med 3 ord:
Moral
Skador
Juniorer

Säsongen började med ett bra träningsläger i Hällevik.
Det största där var väl att Kioskinho plockade hem den mest ärofyllda pokal som finns, nämligen i Show´d up.
Många bra träningsmatcher och mycket folk på träningarna.
Nyförvärven visade sig direkt och fick oss snabbt att förstå att de kunde bli till stor nytta.
Första serie matchen var en stor händelse för alla fotbollsintresserade i Älmhults kommun, nämligen derby mot Eneryda. Mycket folk och en härlig inramning på matchen.
Att matchen i sig inte bjöd på någon högklassig fotboll och slutade 0-0 tror jag inte gjorde så mycket med tanke på uppståndelsen kring drabbningen. Mycket nerver och krigande.
Det visade sig att krigandet skulle bli en av våra största kvaliteter även i år.
Nästa match mot även de en lokal konkurrent, nämligen Liatorp, bekräftade det sig att ska man nå långt så behöver man lite tur. 1-0 slutade matchen som Liatorp ägde fullständigt till Virestads egna Speedy Gonzales sprang igenom och avgjorde.

Resultaten fortsatte att gå med oss då vi hade en hel del sena kvitteringer och vinstmål.
Skulle dock inte kalla detta för tur då moralen och vinnarinstinkten är helt otrolig i detta lag.
Oavsett om man ligger under så vet man att om det är något lag som fixar det så är det VIF.
Detta visar sig även genom att nya kommer in i laget och ersätter den mest givna spelaren, utan att man märkte någon större skillnad.

Junior efter junior kommer in och visar hur viktigt det är att man är ”hungrig”. Satte stor press på den mest självsäkra och hoppade in i matcher och visade saker man knappt läst om i Buster.
Malmstöms Hysen glidtacklingar, Rasmus spelvändningar, Davis P trumpinnar till ben, Johan Krantz kliniska avslut, jag kan hålla på tills jag får skrivkramp.

Nu till det lite tråkigare, skadorna.
Daniel Å, Andreas A, Micke N, Kiosk, Ola J, Gustav S, Dennis J
Rickard M, David O och tyvärr så tror jag att listan var ännu längre.

Kan ni fatta nu att vi kvalade oss upp till elit 4an.
För mig är det mer obegripligt ju mer jag tänker på det.

Som tur är eller vad man ska säga så finns det en mentalitet i VIF som gör att man gärna ”biter ihop”.
Som exempel kan jag berätta om när vår egna skogshuggare Peter Lindström kom till en träning med en axel stor som en basketboll (liten överdrift) och berättade att han fått en tall på axeln. Martin Å tittade och avrådde han från att träna, men Peter ville annat. Stor spelade hela träningen. Dumdristigt tycker vissa men han satte ribban högt (Ramberg utryck), som jag tror många följde efter det. Bortsett från mig då så klart =).

Juniorerna som oftast spelade 2 matcher i veckan plus 2 träningar.
Gjorde en kanon säsong och slutade som trea.
Helt sanslöst att man orkar hålla moralen så hög när en annan förmodligen känt sig ganska mätt på fotboll (hur man nu kan bli det i VIF).
Juniorerna slogs om första platsen i deras serie och då var det inga änga-gäng man mötte utan lag som Öster, Växjö norra, Markaryd, Ljungby.
En bra placering och ett bevis på att VIF har många lovande talanger.
B-laget gjorde också en bra säsong med tanke på att det kommit lite skymundan för junior och a-lags spelet.
Man slutade på en 4 plats framför bl a Liatorp =).
Till och med gamla ”rävar” som te x Peter Häst och Peter blyfot fick deltaga i några matcher för att minska belastningen för juniorena.
Måste säga att det jag såg från dom var imponerande och att känslan för VIF sitter i.

Kort kan man samman fatta året med att säga Bäst hittills i Virestad IFs historia,
Eller som en viss Idol- jury medlem brukar säga ”A f**king halleluja moment”

Men nu är det nästa år som gäller.
Hur ska vi klara oss i Div 4 elit?
Hur blir det med skadorna?
Hur blir det med nyförvärv?
Är det någon som slutar? Varför?
Frågorna är många och vi väntar förväntansfullt på svar.

Tack för mig, hej./ Kristian ”kioskis#14# Ohlsson





2006


Jag, Rasmus Svensson, har fått denna intressanta uppgift att skriva en krönika till vår hemsida. När jag fick höra att detta var bestämt tog jag emot det med en enda känsla, som jag har ombildat till ett ord som lyder enligt följande: Hur? För att få reda på detta, vilket jag innan läst en kurs om och glömt bort, bestämde jag mig för att kontakta Hoffe och bolla lite struktur och layout med honom. (Floskel?) . Valde istället att läsa på nätet och kontaktade min Svenska C lärare och ska ge det ett försök.

2006, bästa året hittills?
När jag blickar tillbaka på året som gått så kan jag utan tvekan säga att det är det bästa året jag har varit med om i VirestadIF. Inte bara har vi gjort det bästa året resultat mässigt utan vi har också drivit klubben framåt, med att gå upp en serie med B-laget samt att vi har skaffat ett juniorlag. I och med detta känns det som vi har vuxit ett steg och är kanske snart redo att bli en fullfjädrad division 4 elit klubb.
Med stora framgångar på alla håll tänkte jag börja med vinsten i Sjöfors Cup i början av säsongen, som väger tungt och bevisar att vi är kommunens bästa lag inomhus. Vi åkte sedan på träningsläger till Barcelona vilket var otroligt lyckat med fint hotell, god mat och fina fotbollsplaner. Redan här tror jag vi la grunden för många av de kommande framgångarna. Den lagmoral som byggdes upp under veckan i Spanien har gjort det där lilla extra och avgjort mycket för oss. Jag kan även personligen säga att jag nu känner större en lojalitet över klubbmärket och gör alla detta bordar gott för framtiden.
Juniorerna åkte sedan till Gothia Cup och gjorde ett mycket bra resultat ifrån sig. Kunde tyvärr inte åka med där då jag spenderade tre veckor i Turkiet som utbyttes student, vilket förklarar den uteblivna vinsten av Gothia Cup pokalen.
Även ungdomslagen har presterat mycket bra både tjejer och killar. Både P94 och F94 vann sina serier. (Med reservation för fel information)
När jag fick höra att vi hade chansen att flytta uppåt i seriesystemet blev jag helt överväldigad och kände att vi verkligen hade presterat något riktigt bra. För en så förhållandevis liten klubb att överträffa både större byar som Tingsryd och liknande är helt otroligt. Detta ska vi dock inte ta för givet och bör inte glömmas bort. Några av spelarna som har varit framträdande i år är ju bl.a. Kalle Johansson som blev prisad som årets spelare trots sina dåliga frisparkar. Även Micke Nilsson har varit ovärderlig med sin målfarlighet som nästan kan mätas med Frank Lampards, Nästan. Krigge och Daniel spelar med stora hjärtan vilket är mycket viktigt. Anden Arvidsson som har agerat Gallas och varit där det behövdes vilket är ovärderligt.
Webmasterna har också i år gjort ett exceptionellt jobb och jag hoppas kunna dra mitt strå till stacken med hemsidan nästa år. Vem har inte VirestadIF.com som startsida? (Floskel?) Döm själva om det har varit ett bra år, men jag kan med största säkerhet säga att det var det bästa i mitt liv. Vi ska ju inte glömma heller att Chelsea vann Premier League med resultat som 4-1 på Anfield mot Liverpool och 3-0 mot Manchester United på Stamford Bridge. Slutligen vill jag nämna några ord om nosighet där jag själv erkänner mig som duktig. Jag ska börja citera en konversation som under en viss Champions League final ägde rum. Efter bra med pikar och häckling efter att Liverpool(tvi,tvi) slog ut Chelsea i ett tidigare stadium av slutspelet tänkte jag att det var bäst att hålla igen i finalen när Milan gjorde 1-0. Även vid 2-0 valde jag att inte skicka något, men när det i paus stod 3-0 fanns det bara en sak att göra. Här efter följer konversationen den kvällen:

Vid 3-0 - ”Oj, Vad är det som händer?” Rasmus till Kristoffer

Sedan tog det hela en vändning som jag inte riktigt hade räknat med. (Nobelpriset till den som hade gjort det).

Vid 3-1 - ”Oj” Kristoffer till Rasmus

Vid 3-2 - ”Oj Oj” Kristoffer till Rasmus

Vid 3-3 - ”Oj Oj Oj” Kristoffer till Rasmus

Vid Slutsignal och 4-3 till Liverpool – ”Oj, Vad är det som händer?” Kristoffer till Rasmus

Vid detta tillfälle visste jag inte var jag var, eller vem jag var. Det jag visste var att jag troligen hade åkt på det största bakslag inom nosighet som världen skådat.

Detta var mitt försök att skriva en krönika, men som efterträdare till krönikörer som Edde och Ramberg är det klart inte mycket att komma med.

Rasmus Svensson 2006-11-08