Historien om Östra Deje IK - det grönvita laget från Tallmovallen



1930-talet
Året var 1931 och arbetslösheten var stor i hela landet.
Ordenshus och Folkets hus över hela landet fylldes av aktivitet. Östra Deje var inget undantag och nu ville också de idrottslystna vara med på ett hörn.
Den 3 mars 1931 samlades således ett gäng idrottsintresserade grabbar från bygden och på agendan stod bildandet av en idrottsförening – resultatet blev Östra Deje Idrottsklubb.
Knappt två månader senare, 29 april, undertecknades ett avtal med bonden Johan Bodén. Av honom fick den nybildade klubben arrendera en bit mark att använda som fotbollsplan. I juni samma år arrangerades en fest för att tjäna in pengar till klubbkassan. Men eftersom flera andra festarrangörer i den närmaste omgivningen också hade fullt pådrag denna kväll uppgick antalet betalande besökare på denna första fest till en enda – och det första verksamhetsåret gav till slut ett underskott på 6.34 kronor.
Någon brist på spelare var det däremot inte och lagledningen kunde formera både ett A- och B-lag med grabbar från bygden. Men redan året efter lockades flera av spelarna över till Öjenäs och ett förslag lades fram om att lägga ner klubben. Förslaget röstades dock ned med 14 röster mot 6 och ÖDIK levde vidare.
1934 anslöt sig Östra Deje IK till Värmlands fotbollförbund och gjorde debut i seriespel i den så kallade centraldivisionen. Första seriematchen gick på Bodénvallen och för motståndet stod Deje IK II. ÖDIK lyckades vinna med 1-0 och den historiske målskytten blev John ”På Hôtta” Moberg. Höstens sju seriematcher gav tre segrar och fyra förluster och grönsvarta ÖDIK låg på fjärde plats i tabellen. På denna tid spelades höst-vår när säsongen avslutades på våren 1935 hade laget avancerat upp till tredje plats.
Året efter var placeringen ytterligare ett snäpp bättre och andraplatsen bakom Deje IK II i centraldivisionen innebar uppflyttning till division VI nordserien. Men trots en legendarisk seger mot Deje IK II på Älvkroksvallen slutade inte detta första år i den högre divisionen bra för ÖDIK. Våren 1937 låg ÖDIK på näst sista plats och flyttades ner tillbaka till centraldivisionen.

1940-talet
Efter ytterligare ett par år i centraldivisionen fann man dock för gott att våren 1941 lägga ner fotbollslaget. I Europa rasade andra världskriget och flera av spelarna var inkallade – det skulle dröja åtta år innan det åter spelades fotboll i Östra Deje.
Men klubben levde vidare med bland annat skidåkning, orientering och terränglöpning på schemat. Fotbollslaget återuppstod dock för en dag, den 30 juli 1944, då ett snabbt hoprafsat lag förlorade en match mot Mölnbacka med 0-3.
1945 och 1946 låg det mesta av verksamheten nere i föreningen och eftersom en egen idrottsplats tycktes omöjlig att ordna såg framtiden minst sagt dyster ut för Östra Deje IK.
Jorden var guld värd för bönderna i Östra Deje och att någon skulle släppa till mark för en idrottsplats ansågs osannolikt. Men eldsjälen Åke Karlsson kunde inte släppa drömmen om en egen idrottsplats i Östra Deje och en dag tog han mod till sig och frågade markägaren Helge Nilsson om inte klubben kunde få köpa en del av hans mark. Till sin egen stora förvåning fick han ett ja till svar – och därmed låg vägen öppen för skapandet av Tallmovallen.
Efter en hel del turer fram och tillbaka kunde kontrakt slutligen skrivas där kommunalordföranden Johan Jonsson skrev om marken ”att disponeras av Östra Deje Idrottsklubb för tid och evighet”.
Den 25 juli 1947 togs det första spadtaget till den nya idrottsplatsen och den 30 oktober kunde marken plöjas. I och med detta vaknade också klubben till liv igen och på våren 1949 hade arbetet med idrottsplatsen kommit så långt att klubben kunde anmäla ett fotbollslag till seriespel för säsongen 1949-50.
Det historiska datumet för den första seriematchen på Tallmovallen skrevs till den 7 augusti 1949 och ÖDIK uppträdde dagen till ära i nyinköpta gröna tröjor och vita byxor. Tyvärr slutade matchen med hemmaförlust, 3-4, efter en jämn match. Höstens facit i tabellen blev sju poäng. Den 16 juli 1950 invigdes slutligen Tallmovallen på riktigt under pompa och ståt. Namnet på den nya idrottsplatsen avgjordes genom en omröstning och kvinnan bakom det vinnande förslaget var Britta Gustavsson. Invigningsdagen kom 1000 personer till Tallmovallen – däremot var storebror Deje IK ofina nog att vinna invigningsmatchen med 4-0. Däremot spelade ÖDIK riktigt bra i serien denna höst och plockade åt sig 15 poäng innan vinteruppehållet.

1950-talet
Rent fotbollsmässigt blev 50-talet en stabil resa genom division VI. Noterbart är väl dock att klubben hade ett bandylag, med Bergstjärn som hemmaplan, under ett par femtiotalsvintrar. 1953 skapades dessutom den Värmländska Ungdomsträffen som kom att bli en institution i Värmländskt nöjesliv under många år – och som gav klubbkassan ett rejält tillskott, till skillnad från den allra första festen 1931. Jubileumsåret 1956 slutade ÖDIK på tredje plats i division VI och det var den dittills bästa placeringen i seriespel.

1960-talet
60-talet inleddes dock med att ÖDIK åkte ur division VI, men lyckligtvis blev sejouren i sjuan bara ettårig och det skulle dröja 48 år innan klubben åter spelade så långt ner i seriesystemet. 1961 vanns nämligen sjuan i stor stil – tretton segrar och en oavgjord på fjorton spelade matcher – och efter en andraplats i sexan året efter vann ÖDIK division VI för allra första gången 1963. Mannen bakom verket var Hans Adrian, före detta landslagsman i ishockey och med goda meriter också som fotbollsspelare. 1964 spelade ÖDIK i division V för första gången och slutade på en godkänd sjätteplats. Men efter tre år i femman blev ÖDIK 1966 återigen degraderat till division VI. Efter ytterligare en handfull år i sexan inleddes dock den verkligen storhetstiden i början av 70-talet.

1970-talet
Hösten 1970 förstärktes laget av Rolf Augustsson och inför säsongen 1971 tog han dessutom hand om tränarrollen i föreningen. Klubben firade inte bara 40 år detta år. De fick också anledning att fira två gånger om i och med att A-laget sprang hem division VI och B-laget vann sin serie. Efter att ha slutat tvåa i femman både 1972 och 1973 lyckades de grönvita slutligen vinna division V för första gången i klubbens historia 1974.
1975 gjorde ÖDIK således debut i division IV-sammanhang och till saken hör väl att det på den här tiden verkligen var fjärdedivisionen klubben spelade i. Ovanför i seriesystemet fanns blott Allsvenskan, division II och division III.
Debutåret gav en godkänd sjätteplats och inför säsongen 1976 höjde nye tränaren Hasse Eriksson intensiteten ännu mer. Träningen gav resultat och även om sju poäng till slut skilde upp till seriesegrarna IFK Arvika slutade ÖDIK detta år tvåa i division IV.
Samma framgångar nåddes tyvärr inte de närmaste åren och efter ytterligare tre år i fyran blev ÖDIK 1979 degraderat tillbaka till division V efter att blott ha tagit elva poäng i serien det året. Glädjande detta år var dock att Forshaga kommun den 28 november skänkte Tallmovallen till Östra Deje IK och två år senare, i samband med 50-årsjubileet invigdes ”Nya Tallmovallen” då ytterligare en fullstor plan togs i bruk.

1980-talet
80-talet inleddes således i division V och efter ett par år som mittenlag i serien blev det 1983 respass tillbaka till sexan för första gången på tolv år. Efter att ha slutat tvåa 1984 och trea 1985 blev det äntligen serieseger igen 1986 och återigen var ÖDIK ett division V-lag när serien sparkade igång våren 1987.
Första året i femman gav en femteplats men redan året efter kunde ÖDIK återigen fira. En dramatisk serie-epilog på Älvkroksvallen i Deje innebar att både ÖDIK och lokalkonkurrenten Deje IK kunde ta steget upp till division IV – med ÖDIK överst i tabellen.
En missad straffspark i sista seriematchen i fyran 1989 innebar dock direkt degradering till femman och i skrivande stund har ÖDIK ännu inte kommit tillbaka till den värmländska fotbollens högsta serie.

Nutid
Under de senaste tjugo åren har ÖDIK växlat mellan femman och sexan, med seriesegrarna 1992, 1997 och 2002 som givna höjdpunkter. 2007 rasade laget dock ur division V, året efter blev klubben efter kvalspel dessutom degraderat ur sexan och samma höst beslöt styrelsen att helt lägga ner herrlaget.

Men tillräckligt många ÖDIK-hjärtan klappade tillräckligt hårt och herrlaget överlevde och genomförde säsongen 2009 i division VII – alltså för första gången sedan 1961. 2010 reste sig dock de grönvita ur askan genom att springa hem division VII central. För nionde gången i historien vann alltså herrlaget sin serie och lagom till 80-årsjubiléet spelas det division VI-fotboll på Tallmovallen igen.

I samband med ÖDIK:s 50-årsjubileum gav klubben ut skriften "Bäst på plan - 50 år med ÖDIK".
Ovanstående text är i mångt och mycket en sammanfattning av Roberth Sjöbergs och Åke Karlssons utmärkta historik därifrån.
/Stefan Holm