Gästbok

Jag skulle vilja tacka min familj.

Fan va gött "Veter". Har faktiskt saknat dolken i ryggen )

I skuggan av den glamorösa idrottsgalan på SVT under måndagskvällen, anordnades en minst lika betydelsefull prisceremoni i Vättlehallen efter gårdagens träningspass.

Det var en hel rad av prestigefyllda utmärkelser som skulle tillges respektive mottagare.

Konferencier för spektaklet var den omättlige tränaren Kenny Engström, som under kvällen varvade finurliga introduktioner med smaksatt grädde till mun direkt från flaska.

Det bjöds även på stor underhållning i form av sång och dans. Det mandolinspelande dansbandet Torkil Anderssonz bjöd på underbar show mellan de olika prisutdelningarna.

Inför den först utmärkelsen ”årets viktuppgång” var följande nominerade:

Robin Elmelo, Christoffer Wikström, Magnus Hannu och Peter Granhage.

När en proppmätt Kenny glatt utropade Robin Elmelo som vinnare i kategorin utbrast ett spontant jubel i lokalen.

Av allt att döma var alla rörande överrens om att priset tilldelats rätt kandidat. En mycket tagen Robin Elmelo klev blygsamt upp på scenen och visst kunde man ana tårar i den STORA profilens ögon.

”- Ja…vad skall man säga. Jag vill börja med att tack Oves Gatukök. Utan er fantastiska meny. Utan er hade jag aldrig stått här. Vidare vill jag även tillägna min svåger Freddan en tanke. Du är min förebild och din matchvikt är min målvikt! Tack!”

När applåderna efter den första prisutdelning lagt sig var det dags för Stig-Lennart Ljung att roa audiensen med sin omtalade ”stand-up”.

Efter ett skämt om en korvgubbe i Hulan och en sann historia om en ”brakskit” i Tylösand sommaren -76 avslutade Stigge med sitt berömda skratt, varpå hela publiken likt en full finne på färjan, föll till golvet i något som kan liknas med ett epilepsianfall.

Fortsättning nedan:

Fortsättning:

Kvällens andra pris annonserades, ”Årets utveckling”.

Dom nominerade i kategorin var följande:
” Joakim Elfving, Thomas Schöld, Håkan Weinö samt Peter Granhage.

När Peter Granhage fick sitt namn uppläst som vinnare exploderade han av lycka och hade i ärlighetens namn svårt att ta sig till scenen. Kenny fortsatte med att läsa upp motiveringen för priset.

” Från att i höstas vara en människa som knappt kunde koka kaffe, till att nu klara av att knyta sina egna skridskor och utöver detta kunna titta åt ett hålla och samtidigt nästan åka åt ett annat, har Peter visat enorm utveckling med tanke på hans förutsättningar. Att säsong efter säsong kämpa mot alla fördomar och sakta men säkert bli en bättre bänkvärmare visar på enorm vilja.”

I sitt tacktal nämnde Peter väldigt många. Både laget, men också jaget. Framför allt lät han tacka sin personliga assistent och personalen på gruppboendet i Partille.

Övriga pristagare under kvällen:

”Årets ego”: Alexander Gidebring
”Årets frågesportskung”: Freddie Eriksson
”Årets filosof”: Ander Sundén
”Årets kuk”: Dennis Hjortenstierna
”Årets MVP”: Niklas Quvang

Sista priset för kvällen var ”Årets stalker”.

Denna kategori hade en ensam nominering och därav en självklar vinnare. Motiveringen löd som följer:

”Efter att målmedvetet förföljt sin idol under en lång period, efter att ha ringt den samma sent om nätterna och efter att ha velat sälja sin kropp mot ersättning av en hockeytrunk, äntligen lyckats få Alexander Gidebring på fall tilldelas årets stalker…Halle!

Fortsättning nedan:

Fortsättning:

Efter att cermonin var avslutad ställde sig en påtagligt irriterad Christoffer Wikström upp och förklarade för alla lagkamrater hur dåliga dom var och att han minsann inte tänker fortsätta om inte han får något pris!

På grund av detta uttalande och hans väninna Freddies påtryckningar tillsattes en extra kategori, ”Årets surfitta”.

Juryn samlades snabbt och alla var rörande överens om att Christoffer är den mest lämpade spelare att tilldelas denna utmärkelse. En nöjd Wikström klev upp på scen och tog emot sitt pris.

”Va glad jag blir! Jag hade verkligen inte förväntat mig detta. Jag trodde att jag skulle ha en chans i kategorin årets egon, men när Gide tog hem det priset trodde jag att jag skulle bli utan.

Jag vill så klart tacka Freddie och Anton. Ni är fantastiska som träning efter träning och match efter match står ut med mig och mina klagomål.

Jag vill även tacka alla lagkamrater. Om ni inte hade varit så dåliga hade jag aldrig kunnat klaga så mycket som jag gör och därmed inte fått stå här och ta emot detta fantastiska pris.”

I det stora hela var det en lyckad galakväll med mer glada miner än motsatsen. Jag är glad över att intresset för laget återigen blossat upp i komunen så att jag nu igen kan återuppta bevakningen av Lerums BK.

Veter Pelling
Lerums Allehanda

Vi har också varit frånvarande... Vi har bevakat Herr Pelling i Gråbo... Bakom buskage i långrock har han stått och skakat... Udda beteende...:/

Veter Pelling skriver på sin hemliga blogg att han har bevakat tjejer födda -01 på Gråbos ridklubb ett par veckor. Dett på grund av att nivån på Lerums träningar och matcher enligt honom har varit under all kritik. Han meddelar dock att han planerar ett besök i ishallen under kvällen...spännande...

kul å ha med dig wiggo, hoppas mackorna smakade bra )

undrar också om VP? skulle vara skönt med en verbal sågning längs vristen...

Kul att du kom mannen.
Jag undrar också var Veter är ? Längesen man fick en smocka.

Tack för att jag fick vara med som maskot igår
på eran match.
Synd bara att de blev förlus(/-(
Wiggo -03