Det har gått 20 dagar sen SIS spelade säsongens sista match. Halvtidsrapporten fördjupade sig mer i de matcherna som spelades under våren, nu gör vi istället en överblick på hela säsongen. Vi har tagit ett snack med Sebastian återigen för att titta i backspegeln.

Vi har kanske gjort den bästa säsongen i klubbens historia, men det låter vi vara osagt så slipper vi gräva i historieböckerna. Säsongen var bra, bättre än förväntat och det känns otroligt skönt med utfallet då det inte var många som trodde på oss ifrån början. Sett över 16 matcher så var det idel segrar bortsett från ett kryss mot Hestra/Grimsås.
Tre matcher under säsongen skrevs till WO och det var mot följande lag. Westbo, Smålandsstenar & Waggeryds IK. Vi har haft bra uppslutning på samtliga träningar under hela säsongen och det har gett oss bra förutsättningar. Ju längre säsongen har lidit har vi kunnat slipa på detaljer och jobbat med att förbättra grundspelet. Gruppen har vuxit tillsammans på och utanför plan och det har verkligen fungerat som jag hade önskat.

Efter de fantastiska resultaten på våren så var det extremt nervöst inför första matchen i höstas. Jag är alltid nervös inför varje match men det var något extra just den dagen. Vi skulle spela mot Burseryd och vi hade ganska svårt mot dem i våras, det var en seger som satt långt inne. När matchen väl börjar så släppte nervositeten. Vi tog ledningen ganska tidigt och matchen bjöd inte direkt på något skönt lir, vi gick upp i en 3–0 ledningen och alla som har varit aktiva inom idrott vet att det är en otacksam ledning. Matchen slutade 3–2. När första matchen var det skönt att vara inne i matchandet igen och vi skulle börja tajt med två matcher. Tyvärr fick jag ett samtal av Smålandsstenar på lördagskvällen att de inte hade folk och kunde inte genomföra matchen, det blev WO och 3-0 till oss.

Helgen därpå skulle vi spela mot ÖIS/Vista, ett lag som vi slog tämligen enkelt i våras, men det var i våras...
Matchen börjar väldigt trevande, vi skapar chanser men får inte dit bollen. Första halvlek skrivs till 2–0 och jag var frågande. Vi har jobbat med att sätta grundspelet under en längre tid men det var inget som syntes i första halvlek. Efter ett bra snack i paus höjer sig samtliga spelare och vi vinner andra halvlek med 6–0.

Nästa match skulle spelas mot Taberg/Tenhult ett lag som också var en hård nöt i våras, den matchen skrevs till 2–1.
Detta skulle jag säga är säsongens absolut bästa insats. Första 30 så är det spel mot ett mål och vi spelar en rolig fotboll med ett varierande anfallsspel och ett tajt försvar, vi låser allt på mittplan och låter bollen göra jobbet. Matchen skrivs till 2–0 efter att Taberg/Tenhult tog över och jämnade ut matchbilden ju längre matchen led.

Matchen därefter är mot WIK och den skrivs som WO efter att WIK inte haft möjlighet till att få ihop lag.

Sista matchen spelades mot NGIS och det är ingen match som går till historien. Segern skrivs till 2-1 och vi spelade kanske säsongens sämsta match. NGIS var bra, riktigt bra! Men det som känns tryggt är att vi är väldigt trygga i spelet utan boll.

Jag är stolt över vad vi, jag, laget och föreningen har lyckats med i år. Att vinna serien händer många lag ofta men att vinna serien obesegrade är ganska svårt att åstadkomma. Jag som tränare tycker det är roligt att se utvecklingen på spelarna främst på planen men även utanför. Jag skulle säga att samtliga spelare har tagit steg framåt i både sin roll som fotbollsspelare men även som människa.

Jag har lärt mig väldigt mycket av det här laget under min tid i SIS och jag hoppas att jag har kunnat lära laget ett och annat. Det är lite skillnad på att jobba med tjejer gentemot killar säger alla och jag är beredd att hålla med. Men för mig har det varit väldigt enkelt och jag skulle säga att vi är en familj, vi fungerar åtmindstone som en. Vi hjälper varandra, lär av varandra och vi gläds med varandra. Gruppdynamiken är viktig för framgång och vi har en bra kemi spelare till spelare, spelare till ledare och ledare till spelare.

2019 års förberedelser är i fullgång och jag som tränare kan knappt bärga mig innan vi drar igång. Det ska bli skitkul rent utsagt och se hur långt det här laget kan gå.

På återseende 2019!