Dennaartikel är ur boken Åsedabygden 2008. Utlagd genom vänligttillmötesgående

frånÅseda hembygdsförening.

ÅsedaIF 80 år

AvThorsten Thörnquist

Föreningensom under förra året firade 80-års jubileum bildadesvid ett sammankallat möte den 30 september 1927. Mötetöppnades av Gösta Herrlander, och Knut Linner utsågsatt leda förhandlingarna. Sextiofyra personer hade tecknat sigsom medlemmar, .och som den förste ordföranden i ÅsedaIF valdes Lambert Svensson. Han fortsatte som ordförande till1930, därefter kom Gustav Franzen 31-32, Ove Johansson33-39,Einar Erlandsson 40-41, Bertil Nilsson 42-63, Rolf Hillström64, Lennart Åberg 65-81, Harry Gustavson 82-94, Sven Karlsson95-01, Carl-Verner Pettersson 02-04, Nicklas Jonsson 05-06 och nu ärÅke Almqvist ordförande i huvudstyrelsen. Föreningenhade vid bildandet endast sektioner för cykel och skidåkning.Fotbollssektionen startade i april 1928, men fotboll hade spelats isamhället några år innan föreningen bildades.Orientering kom med i mitten av 30-talet, och var väl som störstunder 40- och 50-talet. Friidrott bedrevs endast i mindre omfattningfram till idrottsplatsens invigning 1936, men fick då ettgenombrott i föreningen. De under några åråterkommande Åsedaspelen, där flera av Sveriges eliti friidrott tävlade, gav impulser åt Åsedas pojkaratt träna och pröva på de olika grenarna. Ettklubblag bildades och tävlade mot andra föreningar.Höjdpunkten för friidrotten var 1949, då man slogVäxjö AlS med 66-46 och IFK Växjö med 58-56. Ioch med att många eldsjälar inom friidrotten flyttade frånorten avtog intresset, för att på 60-talet helt döut. För närvarande är det endast skolan som använderfriidrottsbanorna. Skidåkning och orientering bedrev ävenKexholms IF när den föreningen bildades, och dessa grenarupphörde helt i ÅlF 1963. Även bandy, wolleyboll ochkonståkning, har under korta perioder haft sektioner iföreningen. Ishockey, som senare kom att bli en stor sport,bildade sektion först 1946. Lars Spjuth hade året innanföreslagit att ishockey skulle tas upp i föreningen, menfått avslag av styrelsen. För närvarande är detfotboll, ishockey och gymnastik som utövas, och medlemsantaletär ca 1000. Fotbollen hade som jag tidigare skrev utövatsinnan föreningen bildades i samhället. Redan 1921 speladesden första organiserade matchen på Kexholms torg motVirserums SGoIF. Man fick använda halva Storgatan för attfå lite bredd på planen, men trafiken var väl inteså stor på den tiden. Hur matchen slutade? Åsedaspojkar fick stryk med 9-0. Vid ett tillfålle krossades ettfönster på det närliggande apoteket av en snedspark,och därmed blev det spelförbud på Kexholms torg.Matcher fick därefter spelas bl.a. ute i Mörtelek, innanman 1923 kunde spela på en nyanlagd plan, delvis på sammaställe som den nuvarande ligger. En frisörmästare,Alex Påhlsson inflyttad från Malmö, var den drivandekraften bakom fotbollens intåg i Åseda. Tillbortamatcherna företogs ofta resan med lastbil, där sätenhade placerats på flaket. Man kan väl tänka sig, attkomforten inte var den allra bästa, när färden gick pådammiga grusvägar. I det första laget fanns bland andraSture Strand. Det har sagts om honom, att han hade ett fruktansvärthårt skott, så vid ett tillfälle lär han haskjutit av ribban på ett mål i Målerås. Menmålen var ju av trä på den tiden, så ribbanvar kanske lite "murken". 1926 deltog Aseda i seriespel, ens.k. pokalserie, med lag från Hovmantorp, Lessebo, Kosta ochFågelfors. Då fanns bland annat Gunnar Erlandsson,sedermera under många år lokalredaktör förVetlandaposten, och även Eric Karlsson, som 1996 testamenteradeca 300,000 kronor till ÅIF. Avkastningen av denna fond ärett välkommet stöd för ÅIF:s ungdomar. 1928bildades således en fotbollssektion inom Åseda IF och1930 utökades planen till 100 gånger 50 meter. Förarbetet att utöka planen anslogs 300 kronor. Förstaseriesegern bärgades 1934, och då var Åke Wickelgrenredan etablerad ilaget. Han kom sedan att vara en stöttepelare imånga år framöver. Serien man vann hette div.2Värendsgruppen och laget avancerade till Smålandsseriendiv.1. 1936 stod den nuvarande idrottsplatsen färdig förinvigning. Planen byggdes som statligt reservarbete s.k. AK-arbete,och kommunen gav ett anslag på 2200 kronor till material. Ävenden prydliga läktaren med två omklädningsrum stodfärdig och hade betingat ett pris på 3,642 kronor.Invigningsmatchen spelades mot då allsvenska Landskrona BoIS,och trots att ÅlF förstärkt laget med spelare frångrannklubbar blev det förlust med 2-11. Över 3000 åskådaresåg matchen, ett svårslaget publikrekord. Genom den nyaidrottsplatsens tillkomst ökades intresset för fotbollenoch många åskådare samlades. Speciellt i derbyn motNorrhult och Klavreström var publiktillströmningen stor,och ofta räknades 600-800 betalande in. Från 1940 till1951 höll Åseda till bland topplagen i Smålandsseriensförsta division, vilket motsvarar div. 4 eller 5 nu, och kulmennåddes 1948 då ÅlF vann serien. För att kommaupp till div.3 måste man kvala mot Älmhults IF. Förlusti Älmhult med 4-1 men vinst på hemmaplan med 2-0 gjorde,att en tredje och avgörande match spelades påVärendsvallen. Åseda ledde i halvtid med 4-0 efter att haspelat ut motståndarna, men något av en black out måsteha drabbat ÅlF spelarna, så vid full tid var ställningen5-5. Det hela avgjordes i den andra förlängningen, dåÄlmhult lyckades peta in segermålet. Det var nog ingaglada miner i ÅIF:s omklädningsrum efter den matchen. Detfanns stora profiler i laget under denna tidsepok. Målskyttarav rang var radarparet Rune Bågensjö och ÅkePalmqvist, som oftast var i topp på skytteligan. ÅkeWickelgren var fortfarande den som höll ihop försvaret, ochi mål var Alvar Ahl mycket svår att överlista. Hansbestämda röst fick både med- och motspelare attlyssna. Jag fick själv vid en match en utspark från Alvari ryggen med självmål som följd, hans kommentar var"varför i helvete står du i vägen". Enriktig mångsysslare var Tor Johansson "Tor i prästgårn".Han spelade vänster i fotbollslaget och stod i mål i iishockeylaget rned toppluva och pappa Theodors storväst somskydd, tävlade i skidåkning och orientering samt var enframstående långdistanslöpare. Inga fritidsproblemdär inte. Pojklagsverksamheten började så småttorganiseras i föreningen, Efter att interna serier mellan olikadelar av köpingen spelats bildades en särskildungdomssektion, som hade hand om pojkfotbollen. Det var stort att fåbeträda A-plan för matcher mot övrigaseriemotståndare. Tidigare hade vi bara fått spela påden lilla planen mot maderna. Medverkade i de första pojklagengjorde bl.a. Ronny Hellgren, Nils Arwidsson, Willy Wiktorsson,Lars-Gunnar Erlandsson och jag själv. Vi spelade en förmatchi Kalmar på Fredrikskans mot Kalmar FF:s pojklag inför8000 åskådare. Kalmar vann med 2-1 men upplevelsen varstor. Som lagledare och alltiallo fungerade Folke Isaksson, enuppskattad ledare som gjorde stora insatser för idrotten iÅseda. Under 50-talets början kom från det duktigajuniorlaget Arne "Garvis" Karlsson och Stefan Barck upp iA-laget. Två ta1angger av stora mått. "Garvis"med teknik av sällan sedd klass. Han värvades ganska snarttill Jönköping Södra, men lyckades inte ta det sistasteget till toppen där. Han spelade sedan i Husqvarna ett tagför att sedan flytta till Stockholm, där han spelade div. 3fotboll. 1966 flyttade han hem till pappa Emil i Björkåkra,efter ett hårt liv hade kroppen tagit mycket stryk, mentekniken fanns kvar. Han kunde stillastående finta bort ett parmotståndare och slå underbara passningar., Stefan hadesnabbheten som sin styrka och tränade friidrott, sprint ochGarvis Karlsson och Stefan Barck 1952 längd samtidigt medfotbollen. Genom studier på annan ort och framgångar påfriidrottsbanan avtog fotbollsutövandet. Han tillhördeSveriges elit och de!tog i friidrottslandslaget mot Norge 1955. Sammaår vann han bronsmedaljen på 200 meter i SM. Han återkomtill fotbollen efter sin löparkarriär, men spelade dåför Norrhults BK. Både "Garvis" och Stefanspelade som juniorer i Smålandslaget. 1957 spelade ÅIFför första gången i nationell serie div. 4 nordöstra.Samma år lade man om seriespelet från höst-vårtill vår-höst, därför varade den säsongenfrån augusti 57 till oktober 58. Laget klarade sig bra och enfemte plats bärgades. Nya spelare var bl.a. Stig "Stickan"Karlsson, Olle Winsth och Lennart Åberg. Jag själv fickgöra seriedebut hösten 1958 i Bankeryd. Lars-Olof Gunnskogvar under 1958-59 målvakt, men värvades sedan till Östersdiv. 2 lag. Han representerade även några säsongerÖrgryte IS. Efter några dåliga år, dålaget åter var nere i div. 5, anställdes Bengt-Olof"Putte" Larsson som spelande tränare, och under hansledning vann Alf serien 1965. Laget blev sedan bättre ochbättre, men på grund av sämre målskillnadmissades div. 3 spel. Året var 1969 och våra käraträtobröder från Norrhult vann serien. Surt! IngemarErlandsson slitstark och teknisk innermittfältare, ChristerAndersson blivande landslagsmålvakt i ishockey visste hur mangjorde ett mål i fotboll. Två snabba yttrar, PeterGunbring och Berne Sundlöf, den stabile mittbacken Jan EvertRudhamn från Alsterbro samt målvakten Kenneth "Brasse"Strand var starkt bidragande till framgångarna underslutet av60-talet. Laget 1969 var i varje fall det bästa jag deltagit i.Åren 1969- 70 gjordes träningsplanen om till gräsplanoch klubbstugan byggdes. 1970 kom en reaktion på framgångarnaåret innan, och efter många "hedersammauddamålsforluster" ramlade laget ner i div. 5 och harhittills inte lyckats ta sig tillbaka till div. 4. Nya dominerandespelare var Hans "Knoll" Mellström, Steve Svensson,Peter Swedenås, Thomas Blomqvist, Rolf Aberg samt den ungemålvakten Tony Swedenås. Han kom med som 15-åring iA-laget och vaktade målet for Smålands pojklag ochjuniorlag. Han deltog även i Juniorlandslagets sammandragningar.Jönköpings Södra värvade honom 1978, och eftertvå år kom han till Myresjö div. 2-lag och var dären stöttepelare under många år. Lars "Mackan"Axelssonvar en duktig mittback, som kom med i slutet av 70 talet ochspelade fotboll i l0 år, men hade överskottsenergi ochbörjade träna långdistanslöpning for BrittatorpsTK så framgångsrikt, att han fick springa 10,000 meter ilandslaget mot Finland. Under1980-talet spelade ibland tre bröderBengtsson, Göran, Anders och Hans i laget. Göran och Hansflyttade från Åseda så det blev bara Anders kvar,och han var en sammanhållande kraft i många årframöver. Även tre bröder Ekelund, Conny, Jörgenoch Peter spelade då i Alf. Den sistnämnde gick till HY 71i ishockey som 16-åring och blev även landslagsman inomdenna sport, men han var en stor talang i fotboll och hade säkertgått långt även där. Han var uttagen tillSmålands ff:s läger och vann skytteligan 1987 for ÅIF,trots att han bara spelade vårsäsongen och då sommittfältare. Conny var först spelande tränare ochsedan enbart tränare under flera år. Per-Ola Winsth ochKent Widjeståhl var också duktiga spelare under flera år.1985 ramlar laget ner i lägsta serien div.6, men tar sigtillbaka till femman året därpå. Det var tyvärrinte sista gången som laget hamnar i lägsta serien. Efteren uppryckning 1993, då Tony kom tillbaka från Myresjö.som spelande tränare med åtföljande serievinst, gickdet åter bakåt. Tony måste tillbaka till Myresjöåret därpå eftersom de fått målvaktsproblem,och dessutom splittrades laget av "fulavärvare" frånandra klubbar. Både ledare och spelare började tröttna.och vissa spelare fick åta sig en del ledareuppdrag. Därforoch kanske även for saknat stöd i foreningen ladesrepresentationslaget ner under 1998 .Det känns fortfarandeosannolikt och svider ännu i Alf hjärtat. Men TageJohansson samlade ihop några av oss som kände förfotbollen, och vi lyckades starta upp igen 1999. Jag vill inte tänkapå vad som hade skett om vi inte lyckats. Så tack tillTage, Tony, Peter Junghard och Conny Ekelund. Spelare som var medbåde före och efter l998, var Tommy Jonsson, MikaelCederlöf och Anders Bengtsson killar som stod pall i blåsväder.Tredje generationen Åberg, nämligen Johan kom ocksåmed efter nystarten. 2000-talet är framfor allt en framgångfor våra duktiga ledare i ungdomslagen, som plockat framtalanger, så att föreningen är självförsörjandeav spelare till seniorlaget. Laget befinner sig återigen ilägsta serien, men forhoppningsvis ska ÅlF ta någotsteg uppåt inom en snar framtid. Damfotbollen i Åsedarivstartade verkligen. Efter att den forsta organiseradedamlagsmatchen spelats mot Älghult (1-1) 1972, bildades ensektion for damfotboll 1973. Laget gick från div. 5 tilllandets näst högsta serie div. 2 1978 och spelade därfyra säsonger. framstående spelare var Anneli Rahmgren,Marie Cederlöf, Suzanne Börjesson, Majvor Habbe ochAnn-Sofie Olofsson. De, två sistnämnda fortsatte sedan somledare och tränare, Majvor ett stycke in på 2000-taletoch Ann-Sofie är nu den sammanhållande kraften och enenergisk ordförande i numera herr-, dam- och ungdomssektionenför fotboll. På grund av studier, flytt och barnafödandebörjade spelarantalet minska i mitten av 80-talet, vilket gjordeatt laget drog sig ur seriespel 1990. Ledare förlaget var understörre delen Börje Pettersson och Bo Johansson, som bådalade ner ett stort jobb för damfotbollen. Samtidigt somherrlaget återstartar 1999 gör damlaget samma sak,spelarna tas från ungdomslagen till största delen. Nu vardet barn till dem som var med från början, och ävennu har damlaget skördat framgångar. Så sent som 2006var laget uppe i div. 3, men är nu åter i fyran. Tränareunder senare år har varit bl.a. Tony Swedenås, BjörnOskarsson, Sören Nielsen och Rolf Åberg. En av de duktigatjejerna är Stina Swedenås, som under 2007 representeradeSmålandslaget för flickor.. Det är med glädjejag ser den bredd som finns inom fotbollen när föreningenfyller 80 år. Åseda IF har 2 herrlag, 2 damlag, 7 pojklagoch 4 flicklag samt träningsgrupper för knattar och småtjejer i sin verksamhet. Planerna räcker ibland inte till vidträningar och matcher. Mängder av ledare gör ettfantastiskt ideellt arbete för att Åsedas ungdomar skallha möjlighet att utöva sin favoritsport. Men trots alltideellt arbete kostar det pengar att driva så stor verksamhet.Resor, domare, material m.m. medför stora utgifter, och dåmåste ännu mer ideellt arbete göras, för attekonomin ska gå ihop. ÅIF fotboll driver campingen,säljer julgranar, inventerar på Tempo, sköterklädinlämningen på hotellet, säljer lotter blandmycket annat. Tillsammans med övriga föreningen arrangerasfestligheterna i folkets Park vid Åseda-dagen och Olsmässan.Förhoppningsvis orkar ledarna jobba vidare och nya ta vid ochkämpa på, så att 1998 års nesa aldrig behöverupprepas.