Ett andrum

Seger mot LTIK. Den gode journalisten Plogen var lite lagom ödmjuk. Poängterade att mönstrande elva från LTIK hade slagit Skogaby och Örnia under försäsongen och att truppens bredd var minst sagt häpnadsväckande. YBK:s försäsong har varit något av en katastrof. Spelare efter spelare har varit sjuk i allt från förkylning till knävärk och träningsuppläggets röda tråd har varit lika frånvarande som blodkorv på den veganska menyn.
För en månad sedan spelade vi träningsmatch mot divisionfyralaget Centern och fick spö och efter det har ett träningsläger i Göteborg, femtusen intervaller på Glänninge och minst fjorton psykbryt från tränarhåll färglagt den annars så gråa försäsongen. Junefalk har haft alla sjukdomar utom Corona, Svanen är sjuk överallt och Svenssons rygg är lika stabil som sidan tre i originalet av Dödahavsrullarna.
Mycket har hänt i YBK sedan serien slutade i misär uppe i vidriga men i övrigt idylliska Lidhult. Ungefär 14.000 aktuella startspelare har slutat och några få har anlänt. Almasri är lovade men oprövad, Sebbe är talangfull som få men lindrigt sagt något otränad. Olek från Ukraina är vår version av Schevtjenko men har ingen vidare rutin från svensk fotboll. Just Olek blir ett spännande tillskott för YBK. Lagom småful, ettrig som en spyfluga en vacker sommarkväll och vass i straffområdet. Dessutom riktigt coolt med en Ukrainsk spelare i YBK. Känns internationellt och väldigt mycket Patrick Mörck och Hammarby.
Matchen mot LTIK:s påstådda reserver spelades på gräs vilket var helt fantastiskt. I tider av Corona, ekonomiskt kaos och misär var det underbart att känna lukten av nyklippt gräs i ljuset av strålkastare i den mörka kvällen. Helt enkelt en kväll som gav hopp, andrum och ro för själen. Själva spelet då? Träningen före matchen var förmodligen den sämsta i Ysbys historia. Spelet påminde mer om handboll med studsboll än någon form av organiserad fotboll. Men matchen blev ett kliv framåt. Franzen tillsammans med tränarduon Junefalk och Karlsson var bänkade eller otillgängliga och nye Olek och Almasri tog plats i startelvan. Likaså startade Ivarsson precis som han gjorde i Ysbys första träningsmatch 1943 mot evakuerade polacker under kriget.
Första halvlek visade att YBK har fysiken för att rubba varje lag. Ettrigt, intensivt och hetsigt. Dessutom visade halvleken att YBK:s målvakt Davidsson är seriens förmodligen allra bästa målvakt. Helt enkelt sjukt bra och såg till att första halvleken slutade mållös. Nyplacerade mittbacken Kasper Persson var rivig som vanligt, Olek såg vass ut på topp och Hjelm hotade på kanten.
I paus pratade vi om ett par detaljer och gjorde några planerade byten. Junefalk testade sin ömmande baksida men fick hoppa av igen efter en kvart då muskeln höll på att brista lika snabbt som Tegnell hinner säga ”kurva”. Skönt dock att June hann göra två mål på dessa femton minuter…
Andra halvlek innebar en allmän tempohöjning. Svanberg var planens bäste spelare och visade att han blir en nyckel för YBK när/om serien drar igång i Juni och Davidsson var alltjämt en fantom i kassen. Sebbe hoppade in och visade under 45 minuter att han kommer bli en tillgång när väl flåset är på plats. LTIK gick upp till 2-2 och matchen var hetsig. En bortaspelare jagade Svanen över hela planen för att eventuellt kunna skada honom, Davidsson tokräddade ett skott och Hellsten slog femtusen långbollar med sin vänsterfot. Ivarsson på ytterbacken spelade sin förmodligen bästa match på fyra årtionden och visade att man aldrig skall räkna ut en lokförare oavsett hur många jävla signalfel han drabbas av.
Svanberg satt 3-2 i slutet och när domare Matttsson blåste av matchen var undertecknad jätteglad. Inte för att vi vann utan för att matchen var slut. Jag hade tvingat in Mårten i omklädningsrummet för att hämta ytterligare en jacka. Ivarssons påg hade jag två gånger lurat iväg till bilen för att hämta mössor och vantar och rent generellt frös jag lika mycket som en ökenråtta på Antarktis.
Svensson tog tag i segersången. Att sjunga efter en träningsmatch känns väl sådär men just ikväll sjöng vi för att hålla Corona, kylan och allt annat jävla mög som finns borta från idylliska IP borta. Det var inte jättevackert men det var en seger. Det var spelare som orkade springa och ett lag som i alla fall höll ihop, trots såväl organisatoriska som individuella brister. Nu sprider sig smittan över landet. Serier skjuts på framtiden. Tegnell håller koll och ungefär 300.000 svenskar är helt plötsligt experter på epidemiologi. Idrotten pausas. YBK tränar på ett tag till. Endast 42- årige tränaren är väl i närheten av en riskgrupp och i påsk tar vi paus. Inget är som vanligt men samtidigt är allt som vanligt. En dag i taget. Gör ditt bästa.
Och Kämpa Ysby!

Tomas Karlsson Utespelare