Seger mot Lidhult

Uppladdningen inför finalen i Champions League är förmodligen något alldeles speciellt. Lyxhotell, buffémat, genomgång av taktiken i något lyxigt konferensrum, lättare massage på matchdagen och 44 olika hjälpredor som fixar dojor, bär kläder, lagar näringsoptimal mat, viker handdukar och blandar sportdryck.

Uppladdningen inför en bortamatch mot Lidhult en helt sketen vanlig torsdag är inte direkt samma sak. Uppstigning klockan 06.00. Katter ska matas, gröt ska kokas och man hastar iväg till jobbet. Rättar 38 prov. Sista fem läser man knappt, höftar en poäng hit och tre poäng dit. Skippar soppan som serveras i matsalen och trycker i sig två bitar rabarberpaj istället. Slutar tidigt för att hinna hem innan avresa. Missar helt ett möte som bokats in. Hämtar ungar, matar katter igen och käkar kall köttfärssås ur en plastburk. Gräver fram kläder, pussar barn och sätter sig i en sliten Toyota för att köra mot världens ände – Lidhult. På vägen plockas Ivarsson upp. Han är väldressad. Har varit nämndeman i tingsrätten och enligt egen utsago dömt tre personer till döden under dagen. Arne väntar utanför Östras Bröd. Han har bytt däck hela dagen åt personer som missat det här med sommardäck.
Kör Norra Europas tråkigaste väg. Ser fyra rådjur, håller aldrig hastighetsgränsen såvida 90 inte betyder ”håll minst 90” och äntrar Lomevallen 50 minuter före matchstart.

Finalen i Champions League är maffig. Pampig musik, bollkallar som följer spelarna in på planen, gräsmatta av samma kvalitet som hål 18 på Båstad Golfbana, en arena med 100.000 åskådare och massor av serveringsställen.
På Lomevallen möts vi av en skylt med texten ”Parkering på egen risk”. När vi värmer upp spelas musik ur högtalarna vilket såklart är trevligt och en speaker läser upp spelarnas namn och tröjnummer. Informerar att det finns lotter att köpa och en gåta att lösa. Gåtan lyder ”Har Glennmark i sitt hår”. Svaret var blommor… Dessutom var domaren redan ute på planen och värmde upp när vi kom till arenan. Något oroväckande när domaren förbereder sig bättre än laget som skall spela…

YBK har ändrat om spelsätt och laguppställning inför mötet. Vi skall spela offensivare, modigare och med mer boll. Resultatet av den taktiska förändringen blev att vi spelade ännu sämre än vanligt. Bottenlaget Lidhult anföll gång på gång och YBK:s försvar fick göra allt för att freda sig. Emellanåt kändes det som om vi spelade med fem man mindre än motståndarna och att vi lekte en egenpåhittad lek med namn ”inte röra boll”.

I paus suckade vi. 0-0 stod det men vi var i brygga. Junefalk var grinig. Svensson dödstrött, Kappe varnad och själv var jag uppgiven. Speakern malde på om sina jävla lotter och jag var helt övertygad om att vi skulle förlora. Om en bra coach skall utstråla tro, ledarskap och karisma så var jag förmodligen mer lik en deprimerad schäfer som just insett att han blivit kastrerad, än just en bra coach.

Dock blev det bättre efter paus. Vi skapade lite lägen och tog över matchen. Junefalk gjorde som vanligt mål och plötsligt ledde vi. Inte välförtjänt men vem bryr sig? Kort därefter sprang William sig fri och satte bollen i stolpen. Junefalk dök upp och sänkte tvåan.

Nu skulle vi spela av matchen. Hålla i bollen och kanske utöka. Visa vår klass! Av detta blev det inget. Istället tappade vi allt igen. Totalt kaos. Persson på bänken började byta runt spelare men inget hjälpte. Kul dock att Massad gjorde comeback efter sin långvariga skadefrånvaro. Mindre kul var det när YBK:s backar plötsligt läste en situation lika illa som Gryningspyromanen lyder regeln om eldningsförbud. Reduceringen var ett faktum och 15 minuters ångest kvarstod. Det var inte vackert. Det var inte bra, välordnat eller ens det minsta strukturerat men på nåt sätt höll vi ut. Junefalk sköt bollen 500 meter utanför planen för att få tiden att gå, Adam fick kramp och undertecknad missade en glidtackling så svagt utförd att en schimpans i livets slutskede förmodligen löst situationen bättre.
Icke desto mindre stod vi där till sist med tre poäng in på det något tomma kontot. En Hallonsoda kostade 10 kronor i kiosken och Cubacolan likaså. Den var iskall. Ivarsson tog in sin gitarr och dängan om Junefalk från skogen, Abdullah som tar det kallt och Bosses våfflor lät så högt i omklädningsrummet att hemmaspelarna tittade in för att beskåda spektaklet.

Hemresan var lång men skön. Självklart McDonalds på hemvägen. Beställde mat för 200 kronor. Lätt värt det. Stoppade in dagens tvåhundraelfte snus och såg fram emot en sömnlös natt, ofantlig träningsvärk och ännu en fantastisk fredag!
Kämpa Ysby!

Tomas Karlsson Utespelare