Försäsong, Hasslöv, fullmåne och ett sönderslaget skåp

Efter att ha spelat fotboll i 34 års tid är man som svensk, avdankad fotbollsspelare med bästa åren bakom sig, något luttrad när det gäller försäsong och mars månad. Alla intalar sig att allt är viktigt, att fotboll är fotboll oavsett tid på året och att köldskador är helt normalt. Men man vet innerst inne att det inte är sant. Det är kallt som fan. Bollarna är stenhårda. Planerna antingen av plast eller knutiga som hemorrojder hos tomten. Dessutom vet man att den som glänser på försäsongen lika snabbt kan förvandlas till Kalle Anka under seriespel och att den något loje veteranen kan göra motsatt resa. En snedträff hit, en misslyckad rensning dit – försäsongens betydelse är i sammanhanget lite som Miljöpartiet. Oviktiga för helheten men ändå med viss funktion i form av roliga förslag (friår funderar jag på att ta…) roliga frisyrer och nödvändiga röster.
Därför var det glatt och livat vid sidan av Munkavallen när försäsongen i mars månad nu förflyttats till gräs. Riktigt gräs! Dessutom nästan tre grader varmt, fullmåne och elljus. YBK:s spel värmde också den förvånansvärt stora publiken. Första halvlek kan ha varit Ysbys bästa försäsongshalvlek genom alla tider. Laget var starkt. Bredden är bättre i YBK i år. Trots undertecknads, Rushts och Jimmys frånfälle mönstrade vi stark elva och sex friska avbytare.
Spelet var tempostarkt och intensivt. På topp i Hasslöv spelade Fredrik Gustavsson. Det har han gjort i evigheter och när jag om sådär 50 år (hoppas jag) skaffat mig enrummare med jordvärme under en gravsten så lär väl Gustavsson alltjämt springa runt och buffla på topp, på någon sliten fotbollsplan i södra Halland. YBK skapade chans på chans utan att få utdelning. June sköt, Albin sköt och Adam sköt men bäst lägen fick Arnon som tre gånger om, var ack så nära att hänga dit sitt första mål för alla spelares favoritklubb – Ysby BK.
Målet kom till sist. Straff och kapten Svensson satte dit den. Själv hoppades jag att han skulle missa. Dels för att jag är och kommer alltid vara förste straffskytt och dels för att Svensson har en enorm tendens att få hybris när han gör mål.
I paus var vi nöjda och glada. Snackade om att mala på och att se alla byten vi skulle göra såsom något positivt. Olsen klev ut för att vila sin skadade baksida och Abdullah vandrade av och gömde sig i bastun. In kom Andreas som försökte sig på spel efter sin knäskada och Axel som fick chansen på mittbacken. Tyvärr för oss och Andreas höll inte försöket och Ysbys nyförvärv fick än en gång linka av med skadat knä. Hela laget, hela Ysby och mer eller mindre hela familjen Åkesson hoppas på snabb bättring!
Spelet blev hafsigare i andra halvlek och jämnades ut något. YBK var inte lika farliga framåt och Hasslöv fick lite mer att säga till om. Kvitteringen kom tre sekunder efter att Svensson bytts ut (vilket han såklart påpekade…) och segermålet kom i slutet av matchen efter slarv av hemmalaget.
Hasslöv sjöng segersång, vilket var gulligt efter en träningsmatch. YBK deppade inte nämnvärt. Vår insats var bra. Vi har satt olika mål inför varje match och samtliga uppfylldes denna gång. Vi vet vad vi behöver jobba mer på och vi vet våra styrkor. De nya LFK:arna har tagit enorma steg. Svanberg är elak, löpstark och alldeles underbar. Fransson är likadan och Thoren på kanten är en exakt kopia av Chris Waddle (för er födda på 90 – talet, kolla youtube, ni har missat något) med flygande löpsteg, våldsamt skott och spelstil lika udda som en jojkande Rosengårdsbo.
Torsk med 2-1 men flera positiva besked. Dock trits med Andreas skada och kanske ännu mer trist att vi inte hade några nycklar med oss till vårt klädskåp som numera är uppbrutet, sönderhackat och förmodligen helt omöjligt att laga. Helt klart inte mitt beslut att dra sönder skiten.
Kämpa Ysby!

Tomas Karlsson Utespelare