Fyll i din e-postadress för gratis uppdateringar om Ysby BK Herrlaget
Du är redan följare. Får du inga mejl kan du redigera dina Notisinställningar under Mina uppgifter.
Klicka på bekräftelselänken i det mejl vi skickat dig för att börja ta emot uppdateringar från Ysby BK Herrlaget.
Herrlaget
Följ oss för uppdateringar
Matchen som hade allt!
YBK – Skogaby 3-2 (1-1)
När Ysby gick ut för att värma upp inför hemmamatchen mot Skogaby BK saknades halvskadade coach Karlsson, helskadade Bolmgren, tågkörande Ivarsson och försvunne Zogaj. Ändock var det med gott humör och bra känsla som vi drog igång. Snacket hade handlat om att gå ut och dominera matchen. Visa att tabellen inte ljuger och att bottengänget från Laholms utmark inte hade något att hämta i vackra Ysby. Vi visste att vi var bättre – nu skulle vi bara visa det också. Typiskt för YBK är dock att vi alltid ställer till det när på pappret ”sämre lag” skall betvingas. Och självklart skulle matchen inte gå som planerat. Istället blev det kaos. Totalt kaos. Förmodligen det galnaste jag någonsin upplevt på en idrottsplats. Att guida en läsare genom matchen på ett rättvisande sätt är förmodligen helt omöjligt men jag gör ett försök.
Hemmalaget började nervöst. Försökte trycka ner Skogaby och lyckades skapa några fina lägen. Det var inget skönspel men vi var ändå klart bättre än de rödklädda. Kasper blödde från ögonbrynet och fick smuggla ut en pappersduk i brallan för att lura domaren att blodet var borta. Vi tryckte på trots att vi på intet sätt spelade bra. Ledningsmålet kom efter ungefär 25 minuter. Anton Olsen slog ett strålande inlägg som Otto placerade in på volley. Vi andades ut på bänken och flera av oss tänkte lite i smyg att nu skulle det säkert lossna. Det gjorde det definitivt inte. Istället började vi spela allt sämre. Likt psykpatienter under tung medicinering irrade vi runt på planen. Bollen behandlades som om den bar rabiessmitta och flera spelare såg nästan paralyserade ut. Än värre blev det när YBK plötsligt gav bort en boll. Den anstormande SBK:anfallaren kom först på den och dunkade in kvitteringen. På intet sätt orättvist.
Nu var Ysby plötsligt sämre än sämst. Det var som att se Oscar Pistorius köra benspark utan proteser. När paussignalen löd försökte vi snacka ihop oss. Allt kunde bara bli bättre och det stod trots allt ett lika. Vi försökte att inte skälla utan istället komma med konstruktiv kritik. Alla i omklädningsrummet förstod såklart att vi inte kunde spela lika dåligt i ytterligare 45 minuter.
När andra halvlek började köpte jag mig en hamburgare och försökte se positivt på händelserna. Vi anföll sporadiskt men spelade om möjligt ännu sämre. SBK slet som djur och vi fick inte till något alls. Nijazi dominerade på mitten och Arnon på topp oroade konstant. Ledningsmålet för gästerna kom efter frispark då YBK uppträtt lika oorganiserat som bländade kaniner på E6:an. Allt var mörker. Allt var misär. Jag hann tänka att nu torskar vi mot SBK. Kommer säkert förlora mot Vapnö och självklart i publikmatchen mot Skottorp. Hela jävla säsongen i spillror. Jag var på väg att avgå i förtid. Bara skita i allt.
Men då hände något. Ysbyspelarna blev helt plötsligt helt galna. Det återstod 20 minuter av matchen och YBK fick panik. Positiv panik. Axelsson jagade över hela banan. Otto dribblade, Kalle sprang. Svensson blev skadad men haltade in igen. Vi slängde allt mot mål. På 20 minuter skapade vi minst 15 bra målchanser. Kalle fri, Otto fri, Anton prickade stolpen, Färe brände öppet mål och det var helt och hållet spel inne i SBK:s straffområde. Bortamålvakten var helt sjuk. Han räddade Ottos skott uppe i krysset. Limmade Axelssons nick från två meter och störtdök när Färe laddade inne i boxen. Det var som om han spelade i trans. Har aldrig sett något bättre! YBK spelade helt huvudlöst. Inga i backlinjen. Varenda boll rakt fram mot SBK:s straffområde och konstant totalt kaos. Målchans på målchans och publiken levde sig in i matchen. Själv vrålade jag som en dåre. Var helt i extas. I 89:e minuten fick YBK straff. Otto stänkte dit den och vi rusade fram för att hämta bollen. Coach Snoddas ville säkra lite hemåt, i alla fall ha två backar. Jag vrålade att spelarna skulle satsa allt på ett kort. Skit i en poäng, bara köra på. Vi fortsatte rusa framåt. I minut 91 gjorde vi 3-2 efter att Svensson rakat in en retur från den fenomenale målvakten. Domaren dömde såklart bort målet för offside. Vi grät på bänken. Det var 30 sekunder kvar. En boll slogs in mot målet. Säkert vår femhundrade hörna. Kalle nickade bollen i ribban. Svensson haltade fram mot returen och tryckte in 3-2 med skallen. Ingen domare i världen kunde döma bort det målet. Matchen var slut. Sista sparken! Förtvivlade bortaspelare. Hemmaspelare som jublade som om det inte fanns någon morgondag. Skönaste segern någonsin. Helt värdelösa i 70 minuter. Helt galna i 20! I omklädningsrummet sjöng, vrålade och dansade vi. Skitsamma att det bara var tre poäng och en match av många andra. Matchen var episk. Ett heroiskt bortalag. Ett hemmalag som sista 20 minuterna spelade som om livet stod på spel. En avslutning av magisk karaktär. Jag älskar fotboll!
Match mot vapnö | 29 sep, 17:00 |
Match mot Oskarström | 5 okt, 13:00 |
Match mot Getinge | 12 okt, 15:00 |
Kommentera
Du måste logga in för att kommentera