”Stolthet” beskriver känslan bäst

Vi visste att det skulle bli tufft. Att spela på den här nivån av USM med några av Sveriges bättre lag på besök, det ska vara svårt.

Det är ärofyllt att gå in Steg 4 A med en trupp som till två tredjedelar är ett år för unga, det säger något om karaktärerna i vårt SHK P08/09; vi ger alla lag en fight.

IFK Skövde i första matchen visade att vi kvalificerat oss tack vare handbollen vi kan spela, att vi hade här att göra helt enkelt. Fram till minut 33 var vi med, höll oavgjort och låg en boll efter trots ett enormt vägvinnande kontringsspel från Skövdes sida. När de gjorde ett sista ryck och skapade tre upp, då räckte inte orken till. Oerhört imponerande insats, trots allt!

Lugi i andra matchen var typiskt sett en match där vi ska vara chanslösa. Lite grann blev det också så, men det syntes inga deppiga miner. Tvärtom. När vi tackade för matchen och våra "knoddar" fick hoppa upp för att ge en high-five med de skäggstubbiga motståndarna, så var det med ett skratt.

I sista mot IFK Nyköping fanns en strimma hopp om att kunna bjuda upp till dans. Vi startade med en mycket offensiv försvarsuppställning för att störa fyrtornen på deras 9-meter. Kanske lite väl optimistiskt och vågat, men byggt på tron att vi kan rubba alla. Nu släppte vi in 7 mål på hälften så många minuter inledningsvis, så det blev en tuff start. Nyköping kunde gå ifrån lite för enkelt och utan kontakt i målprotokollet blir det inga underverk.

Otroligt fint kantspel, är intrycket i sin helhet. Ett mycket hårt arbete bakåt ett annat intryck. Och att vara målvakt i de här sammanhangen kräver en Simon Hedlund, det är bara Simon som klarar att hantera en så tuff uppgift. Heder!

Go SHK!