Torebrings Cupen

En liten reflektion efter en lång dag i Aneby.
Det var en dag som för dom flesta började väldigt tidigt, för egen del nästan mitt i natten(tror även Jonas håller med). Det blev en bra start på dagen med glädjerop men det byttes en stund senare mot tårar och besvikelse. Det var då tjejerna visade vilka fantastiska lagkompisar de är med varandra och lagkänslan verkligen visade sig. Det peppades och tröstades där det behövdes. Vi samlade oss och kom ut ännu starkare. Nästa match gick bra och vi slutade på en andra plats i gruppen. Detta ledde till semifinal där ett mycket starkt Huskvarna stod för motståndet. Vi gör kanske vår starkaste match under hela dagen och tjejerna ger allt. Tyvärr slutar det med förlust men eftersom (iaf vad jag tror) lagkänslan var så stark sen den tidigare förlusten så gick alla ändå därifrån med huvudet högt och det positiva peppandet tjejerna emellan fortsatte. Vi ställdes sen mot Bankeryd i match om 3:e platsen som var ruskigt jämn. Den slutade 1-1 och gick till ett straffavgörande. En halv hjärtinfarkt senare stod det klart att vi skulle dra det längsta strået och kunde få lyfta en pokal i prisutdelningen som väntade. Allt som allt blev det en toppen dag och jag tror att jag kan tala för alla tränare att vi är otroligt stolta över tjejerna både ur spelsynpunkt men framförallt över deras agerande mot varandra i med och motgång under dagen. Det var mina reflektioner över dagen och jag tror att alla inblandade kommer somna gott ikväll.

=================================================================================

Bra sammanfallning Andreas!
Matchar mot mina egna tankar väldigt väl. Jag somnade dock i saccosäcken framför Tvn långt innan du lade ut din reflektion :)

Jag skrev en text om mina tankar innan som tydligen försvann när jag klickade på kommentera men vi får se om den kanske också dyker upp om jag skerv underfär samma sak som nedan.

Målet med turneringen var att vi skulle spela vårt spel, träna på 9mot9 och ha skoj ihop. Resultatet var inte det viktiga försökte vi ledare påminna om.

Eftersom vi var 19 tjejer och matcherna bara var 21 minuter rullade vi så att 12 spelade och 7 vilade varje match med mål om att de skulle få spela ungefär lika mycket, så gott det gick. Det innebar att vissa fick spela på olika positioner och att vi i princip hade ett nykomponerat lag till varje match där tjejerna behövde hitta sina positioner på nytt.

Då matcherna bara var 21 minuter utan paus hade vi som ledare väldigt små möjligheter att påverka vad som skedde på planen utan tjejerna var tvugna att lösa det på egen hand.

Sedan har vi ett gängvinnarskallar så de gillar inte att förlora och det blir speciellt tungt när de känner att de inte kom rätt in andra matchen. De stöttar varandra fantastiskt och förlusten i semifinalen där vi spelar bra blir istället tändväska till tredjeprismatchen.

I den avslutande straffläggningen visade vi hur bra målvakt vi har och det visade sig att vi har ett par straffskyttar som till skillnad från oss ledare helt verkar sakna nerver.

Tjejerna ska vara stolta över sig själv och inte bara över att vi vann en pokal utan för hur de spelade och stöttade varandre genom turneringen. Vi tar med oss mycket till framtida utmaningar i form av cuper och seriespel.

/Jonas

Andreas Pihl Ass. Tränare