Två matcher spelade.

En poäng!
Det finns olika sätt att räkna. Ett konkret sätt är att konstatera att vi räckte inte till mot Ramvik, som verkar starka och unga i år. Samt att det blev delad poäng med Undrom, efter att ha hämtat upp underläge två gånger om.
Vi ska bara muttra lite om att Ramvik inte hade sin plan redo för spel, utan vi fick en långresa till Högslättens konstgräs. Det gynnade inte oss. Nu släpper vi den matchen.
Undrom hemma är en batalj mot klanen Strandberg. Stefan gillar jag, han skojar och dricker lite kaffe. De andra däremot... Säger jag med glimten i ögat. Undrom är lite mer än Strandbergs.Oavgjort resultat kan vi se som ett steg i rätt riktning. Vi väger lite lätt i närkamper och vi är lite tam i försvarsspelet. Men jag ser det som ett steg i rätt riktning när vi kan hämta upp underläge två gånger om.
Långseles första mål i år på Faxängen var en delikatess med fina pass där vi sågar oss igenom och kapten Johansson blir den som gör det viktiga 1-1 målet. Den känslan förstärks bara på ett sätt och det är när hela västra sittplatsläktaren hejar sitt karaktäristiska “Långsele AIF L-A-I-F Långsele AIF”. Det är härligt att se ungdomarna i Långsele som kommer och hejar fram sitt lag.
Med lite skador och tiden som rinner iväg blir vi lite oroliga. William Westman tar plats i backlinjen, men det är inget negativt. Då får han kliva fram, och som han gör det. Han får ett tillbakaspel av Aboud Alderi och lägger bollen i en fin båge över Undroms målvakt. Sista minuterna går vi för seger men det stannar vid ett oavgjort resultat och vi är fortfarande obesegrade hemma på Faxängen i år.

Dan Höglund Utespelare