Sista matchen för säsongen

Tiden rullar på så otroligt snabbt så vi är redan framme vid slutet på september och detta innebär säsongens sista match. Enhörna var på besök och det var väl inte så det direkt kittlade kring denna match när det gäller tabellplacering. Det var endast fight om sjätteplatsen det spelades om och vinnaren skulle få denna åtråvärda placering och vid kryss skulle Enhörna dra det längsta strået.

Division tre lagen har vässat formen i slutet så utifrån hur läget är nu i dessa serier blir det inga tvångsnedflyttningar i division fyra utan endast två lag som degraderas. Det finns ju dock lite oklarheter kring en protest och även en omgång kvar vilket gjorde det mycket osäkert i bottenstriden där man lagen inte kan vara säkra även om de har två lag bakom sig vilket stökar till det i hanteringen av sista omgångne. Även kring kvalstrecket uppåt var det flera viktiga matcher men inte på Backavallan alltså utan endast en match om mittens rike. Sådana matcher kan ibland bli väldigt underhållande och ibland extremt sömniga.

KSK gjorde slarvsylta av Jäder i förra omgången och med sju mål gjorda framåt och en bibehållen nolla hemåt ställde man upp på samma sätt med tre mittbackar och wingar utanför och förhoppningen om att hålla en ny nolla grusades efter tre minuter. Enhörna drar upp ett fint anfall och efter inspel på vår vänsterkant blir det inte en lyckad undanrensning och en Enhörna spelare smyger in och slår in 0–1. Detta är förstås inte den start man önskar sig men KSKarna fortsätter att spela på och redan fem minuter senare kan Calle spela fram Johannes som tar sig fram på ett bra sätt och får på ett bra skott men inte en helt ren träff som ändå passerar målvakten och Mellqvist kan förpassa in bollen i nät och kvitteringen är fixad innan 10 minuter spelats.

Nu blir det en period som inte direkt är sömning men spelet sprakar väl inte direkt. Enhörna har några bra anfall och det är några på marginalen offside som räddar den röda backlinjen. Även KSK har några skapliga lägen men det är väl inga riktigt bra lägen som skapas och vi ser framemot ett kryss i pausen men då får Karja bollen i hörnet av straffområdet och drar på en tåfjutt och man kan använda hockeyutrycket att målisen var väl inte direkt tät i den situationen.

Med uddamålsledningen och en riktigt stark bänk att byta in om killarna började tröttna gjorde att det lutade åt en rödvit seger i inledningen efter pausen. Jacke har en vänsterkanon i ribben och Johannes sätter ett halvt friläge i stolpen och det skapas några bra halvlägen. Enhörna har även de några bra lägen där Anton visar att han är vaken men andra halvlek tappar mer och mer i kvalité. Tyvärr för hemmagrabbarna ser Enhörna till att skapa ett riktigt fint anfall där en Enhörna spelare i kontringen håller bollen så där exakt lagom och kan mata fram bollen på vänsterkanten och den spelaren sätter in bollen högt på bortre och en inhoppande Enhörna spelare kan slå in kvitteringen – dagens finaste anfall fick resultera i mål och även om det var trist att tappa in detta måste detta mål applåderas utifrån det perfekta genomförandet. En sjätteplats på spel räckte inte till för att KSK ska kunna få fram någon forcering för att sätta ett ledningsmål utan säsongens sista match får sluta med delad pott vilket får anses vara rättvist.

Jag har ju inte den inblicken i den dagliga verksamheten och har hellre inte sett några bortamatcher så att summera säsongen är kanske inte rättvist av mig att göra men utifrån det jag sett och de poäng som KSK dragit in i år är det väl lite under det man förväntade sig. Det var på gränsen till kval förra året och då kändes truppen lite tunnare och med ett år till vad gäller träning och samspelthet så trodde i alla fall jag på en plats bland de 3-4 bästa även om man visste att konkurrensen var hård med flera satsande lag. Nu landar KSK sjua och det är väl rätt ok men det känns om laget är alldeles för många poäng efter topplagen. 23 poäng efter seriesegrarna och 17 upp till kval känns väl långt bort. KSK har i cupmatcherna verkligen visat att man kan spela ett högeffektivt försvarsspel men det har inte lyckats lika bra när man ska vara spelförande i serien. 45 gjorda mål framåt är bra på 22 matcher men 45 insläppta är för många. I våras var det tydligt att laget var lite övermodiga och ofta tappade boll i speluppbyggnad och straffades med kontringar och flera matcher där laget kändes överlägsna i spelet men med 3-4 insläppta vinner man inte. Sedan såg det bra ut inför sommaren med fler segrar innan uppehållet. Efter uppehållet var spelprogrammet gynnsamt men tyvärr blev inte utfallet lika bra och man hamnade snarare i bottenstriden. Fokus i rätt matcher gav ändå de viktiga segrarna och summasumarum blev man ett mittenlag och det var väl aldrig nära bottenstrid även om det kändes lite svajigt när alla usla sörmlandslag i trean var på väg ur och det kunde bli fem lag som åkte ut fyran. Det finns ju alltid massa anledningar till att det inte går som man vill men det är klart att få så mycket skador och sjukdomar så det inte blir kontinuitet i inledningen av serien skapar lite oro om poängen inte rullar in. Truppen var bred men ändå blir det stökigt med för mycket platsbyten. En vanlig orsak är att för få tränar tillräckligt mycket men i årets trupps säger rapporterna att närvaron på träningar varit hög hela vägen och även insiteten.

Känslan är att med en någorlunda intakt spelartrupp, lite mer flyt i början av serien, kanske en lite svagare topp lag nästa år så kan laget säkert kunna vara med och kriga om topplatserna 2024 för större är inte kvalitetsskillnaden när KSK är på sin högre nivå, det blir dock den svåra hemläxan under den roliga vinterträningen att lyfta upp lägsta nivån i matcherna och kunna spela på ett sätt så man inte blir straffad även om det inte riktigt flyter. Bra jobb hela truppen och ledarstaben – nu mot lite vila och sedan upp på hösten och flytta fram positionerna ett steg 2024.

Roger Hovsby Kommunikatör