Rapport från USM steg 1 (del 2 av 2)

Läs del 1 först!

Vilka killar. Vilket lag! Vi genomför steg 1 med ett sådant fokus och en sådan vilja att jag inte ens hade kunnat hoppas på en bättre helg. Vi är direktkvalificerade för steg 3 och det känns fantastiskt roligt.

Truppen som deltog denna helg var

Dennis Ericson 0 mål
David Melin 0 mål
Ruben Vojbacke 8 mål
Isak Johansson 2 mål
Elias Lundstad 13 mål
Filip Melin 5 mål
William Fhors 9 mål
William Karlsson 18 mål
William Eriksson 33 mål
Markus Scheidegger 7 mål
Rasmus Larsson 2 mål
Alexander Sätre 10 mål
Jakob Andersson 14 mål

Alla deltagande spelare kan sträcka på ryggen. Alla har haft mycket speltid och alla har presterat fin handboll. Det här var en riktig lagvinst. Värt att nämna är att vi har tre 05:or med oss, Ruben, Elias och Filip. Det märks inte att dessa herrar är yngre utan de har tillfört massor med styrka, finess och kamp till det här gänget. Vilken insats ni gjort! Hatten av. Därutöver har vi inte mindre än fyra 04:or med oss: Dennis, Rasmus, Jakob och William Karlsson. Nyckelspelare allihopa - otroligt gedigna insatser av er fyra som vanligt (man är lite bortskämd med det). Sedan har vi ju haft våra äldre, pensionatet och gubbhandbollen i Eriksson, Fhors (Force), Scheidegger, Crazy Alex och Pirat-David. Vilken trygghet ni har varit. Sen har vi ISAK. Isak var den här turneringens "dark horse". Helt oscoutad så slängde han in ett par mål till publikens stora jubel, stegade bort motståndare, unnade sig en straffmiss och var allmänt publikens favorit helt enkelt. För den oinvigde så är ju Isak annars ofta en av våra duktiga målvakter. Den här helgen stärkte han upp som högerkant. Jätteroligt!

Utifrån målsättningarna så vill jag påstå att vi lyckades med alla tre punkter. Vi var bäst i gruppen på försvar. Vi visade att vårt kontringsspel håller en hög nivå. Jag tror dessutom att vi hade rätt så roligt - det är min känsla.

Ett stort beröm går också till våra lagkaptener och ett litet extra till William E som skött uppladdningarna inför match på ett föredömligt sätt. Det här var första helgen som killarna "ägde" sin egen uppladdning och jag som tränare kunde mest dricka lite kaffe och käka lösgodis inför matcherna. Det är mogenhet och det är riktigt, riktigt bra.

Vi fick dela ut pirathatten fyra gånger (det är om man gjort något tokigt). Det fanns många kandidater och här kommer ett axplock av roliga händelser:

David Melin snubblar på sig själv när han står i mål och gör en halv mollbergare.

William Karlsson fortsätter jaga prickar till botsystemet (snart inne på sin andra fika) och firade detta med en bakomryggen-BOSSE i sista matchen. Kul tänker ni. Fika tänker jag.

Dennis tappar in ett skott som hinner studsa 4-5 gånger innan det når mål.

Alex överskattar sin längd (Been there!) och hoppar efter en boll. Utan att vara nära och med en hög suck i luften. Kämpa!

Markus Scheidegger som börjat på naturprogrammet undrade om det går att kasta bollen genom Karlshamns längste spelare två decimeter bort. Svaret är ett rungande nej på den frågan - ytterligare en teori falsifierad Markus!

David Melin ropar till mig på bänken att Dennis vill byta. Ok tänker jag, det har ju gått bra men målvakterna har ofta en bra dialog och kan sköta det där. Jag vinkar in Dennis och in kommer David. Dennis börjar genast sucka och tjura lite på bänken. "Det gick ju bra, varför får jag inte stå kvar för?" Lång konstpaus. "Du ville ju byta?" frågar jag. "VA, nej?" svarar Dennis. Tydligen hade Dennis roterat på händerna för att signalera stegfel för domarna, medan David tolkade det som den internationella fingersnurr-symbolen för BYTE. Genialt David. (Han kom in och gjorde en bra match så vi skrattade gott åt det).

Åsa valde dessutom att testa brandlarmet på vandrarhemmet. Det funkade! Och Hultsfreds räddningstjänst visade sig vara fullt funktionsduglig. Tre utryckningsfordon och trevliga brandmän som undrade om kvällsmaten smakade bra. Lite smådyrt kilopris på baconet men visst var det gott! (FÖRLÅT ÅSA)

Till sist...
Ett varmt tack, slutligen, till ditresta föräldrar (ni är ovärderliga), stödet hemifrån av övriga föräldrar och spelare, Marias livesändningar, alla motståndare och domare.

Det sista, viktigaste, största tacket och berömmet ska vår lagledare Åsa ha. Du är bäst helt enkelt och borde fått alla fyra matchens lirare-tröjor, typ!

Höstiga, glada hälsningar,

Felix

Felix Bergendorff