En gång till!

Den 20e februari coachade jag min sista tävlingsmatch för det laget som för länge, länge sedan startade som F02. I drygt tio år har jag varit med detta lag. Många spelare har kommit och gått. Laget har förändrats under tiden med kompletteringar av både äldre och yngre spelare. Vi har spelat en hel del matcher och cuper i olika åldersgrupper. Det har varit en resa som innehållit det mesta, både upp och ner, men när man tänker tillbaka är det övervägande upp. Laget har aldrig vunnit en turnering eller serie, men vad betyder det?

Pandemin har påverkat oss alla! Säsongen 20/21 skulle på något vis bli examen för DU19, då just den säsongen var F02s sista år som ungdomsspelare. Deltagande i USM med ett väl fungerande lag. Detta spolierades totalt! Vi hann spela fyra matcher i Stockholm och sedan ställdes säsongen in. Linnéa, Frida och Matilda fick inte sin ”sista dans”. I juni 2021 tog de studenten och sedan länge var det klart att alla tre skulle lämna Sundsvall. Det var en märklig känsla för mig, inte bara för att min dotter skulle lämna laget, utan för att vi inte kunde få göra vårt examensprov.

Redan då i juni, kunde jag konstatera att antalet spelare till 21/22 skulle bli betydligt mycket färre och att de fyra äldsta sannolikt skulle lämna Sundsvall efter studenten. Pandemin var inte över och jag visste inte hur säsongen skulle utforma sig. Planera för en vanlig säsong, men förbereda alla på att den kunde bli som den föregående. Med facit i hand kan vi konstatera att vi lyckades spela alla matcher i Stockholm. Om än med väldigt få spelare ibland, även om vi lånat in yngre förmågor. Resultaten har varierat, mycket beroende på att vi aldrig kan få en kontinuitet i matchandet när vi åker till match en gång i månaden. Det som imponerat mest på mig under året är ändå den inställning de sju kvarvarande haft till att träna. Huvuddelen av våra träningar har samtliga faktiskt varit på plats och gjort det bästa av situationen.

Nu står vi med facit i hand. Vi vinner 5 matcher och förlorar 7. Endast två lag har spöat oss i båda mötena. Det får vi ändå vara nöjda med. Melina, Nathalie, Josefine och Indra fick sin avskedsturné i de blåvita linnena. Utan Alva, Frida och Keilie samt några inlånade junisar hade de inte fått göra den.

Nu är inte säsongen över. Vi planerar att spela några träningsmatcher under våren, men faktum kvarstår. I våras lämnade två av dem som varit med från starten och nu till våren lämnar den sista ur orginaltruppen laget, föreningen och Sundsvall. Oavsett om man varit med 10 år eller 1 spelar ingen roll. Det är och kommer vara vemodigt när vi slutligen skiljs åt. Ändå är det med glädje och en del stolthet jag nu släpper i väg dessa tjejer. Under alla dessa år har de gått från basketlekande barn till kompetenta basketspelare. Kanske är det inte det viktigaste de har lärt sig i den här gruppen. Resorna till Stockholm, cuperna och deltagande i URM/USM har lärt (de flesta av) dem att planera sin tid så att även skolan får sin nödvändiga tid. Sammanhållningen inom gruppen är också något att hålla fram. Den sammanhållningen har nog också påverkat när frågan från föreningen kommit om hjälp med mängder av olika saker. Det här laget, nuvarande och tidigare spelare, kommer utan tvekan bli bra medborgare och skattebetalare när de kommer så långt ;)

Mycket prat om historien och dem som nu lämnar. De tre som har något eller några år kvar på gymnasiet kommer inte bli lämnade i sticket. Oavsett lagkonstellationer kommer jag ha ett finger med i spelet. Så lätt blir ni inte av med mig!

Innan jag avslutar detta, vill jag ändå uttrycka en önskan till er alla som varit med på denna resa. Oavsett om ni väljer att fortsätta spela eller avsluta, kom ihåg allt det roliga ni varit med om när ni kommit så långt i livet att ni skaffat familj och egna barn. Ge de barnen samma möjlighet att delta i de aktiviteter barnen väljer. Kanske till och med som ledare?!