Saltis Högan, svår nöt att knäcka

Man kan inte annat än att bli imponerad av Saltis, fina hemmaplan och omgivningar. Man riktigt myser när man kommer dit. Inga utbrända bilar på parkeringen och nästan bara lyxbilar så långt ögat når, om man undantar min. Synd bara att Saltis pengarna, bara räckte till belysningsstolpar för halva fotbollsplanen. Så på ena halvan fick man spela i halvmörker.
En del av oss undrande innan matchen, hur Saltis hade över tio mål i baken mot Hepata matchen innan. Det berodde på att det hade varit skolavslutning och att Saltis hade ställt upp med ett helt annat lag, än det vi ställdes emot. Det var alltså inte Hepata, som fått in yttligare landslagsmän i sitt lag, utan ett svagt Saltis.
Vi började matchen med ett lite spelövertag dom första sex minutrarna. I sjunde minuten kom Saltis i en fin omställning och kom förbi vår backlinje innanför straffområdet. Då tar Felix tag i saken och sätter in en perfekt glidtackling, får slag på bollen och därefter spelaren. I min värd är det näst intill en perfekt glidtackling, inte straff, inte varning. Straffen feldömd, men rätt slagen och ett noll var ett faktum. Jag vart förbannad och sa till linjedomaren att han i ett sånt läge måste ta ett snack med huvuddomaren. Men han svarade att han inte hade sett händelsen och därför kunde han inte säga något. Matchen gick vidare och vi vart lite tagna av motgången och Saltis började ta över matchen, kändes det som. Så två noll kom helt naturligt och det kändes väldigt tungt, eftersom Saltis kändes som att mycket bättre lag än Gimonäs. När Gimonäs gjorde två noll mot oss, tänkte jag att det här vänder vi på lätt, men nu kändes det som en brant uppförsbacke. Trettio minuter in matchen låg Saltis närmare till att utöka till tre noll, än att vi skulle reducera. Då schablade Saltis till det för sig innanför målområdet och Simon kunde påpassligt få in bollen bakom deras målis, som vart bortkollrad av deras back. Jag tycker att Simon blir bättre och bättre för varje match, riktigt bra Simon. Hoppet tändes och vi börjsade få lite mer att säga till om igen. Så när vi kvitterade några minuter senare påpassligt, på en fri liggande boll vid deras målis och jag gorde lite anteckningar, så jag var förskjunken i mitt skrivande. När jag sa till Kappa vad skönt med två två sa han det står ju två ett till Saltis. Dom hade fått frispark av någon konstig anledning och när jag frågade er, förstod ingen vart frisparken kommit ifrån. Vi var riktigt bra med i spelet igen, så det kändes inte omöjligt att vända på matchen. Saltis var som bäst när dom var på vår planhalva och så hade dom ett bra presspel mot oss. Men när vi var på deras sista tredjedel så kändes det som om vi var hyperfarliga. Det känns som om vi helt enkelt har blivit lite aggresivare och mer målmedvetna när vi börjar komma till och utnyttjar kanterna. Så två ett till Saltis i halvlek kändes ej omöjligt att vända på, särskilt med tanke på att vi hade ett kanonbra sparkapital på bänken. Det skulle visa sig, att kapitalet skulle betala tillbaka med ränta!!!

Andra halvlek började som första slutade,Högan marginelt lite bättre än Saltis och vi var på gång. Vi fick några mål bortdömda för offside. Där åtminsånde ett var felaktigt bortdömt och det var Simons kvittering när han kastade sig fram med foten först och stötte in bollen mellan backarna. Det var samma linjedomare som inte såg något, men nu såg han nån slags hägring tror jag. Det hände något med laget vart efter vi böt in spelare. Det var en kombo, mellan att vi fick in friska fötter och omdisponerade försvarspelet. Där den gudomlige Sam, en av våra bästa spelare, fick gå ner från mittfältet till mittback och mittbacken Felix fick aggera högerback. Felix det här var nog din bästa match i Högalidströjan och det jag särkilt gillar är ditt högerbacksspel. Mycket bollvinning och resolut spel, utan att slå bort bollen i nästa skede. Mycket fina inhop stod Kim, Marvin Rasmuss för. Kim kom till sin rätt och sprang emellan spelare och med en språngskalle från nära håll kvitterade till två två i åttionde minuten. Riktigt kul att vi börjar visa upp lite jävla anaama innför motståndarnas straffområde även om det kan göra lite ont och gå rakt mot mål. Bra där Kim. I åttionioonde minuten tog Marvin med sig bollen på bröstet i farten och i det momentet fick han flera Saltis lirare på efterkälken. Ensam med Saltis målvakten så var det inte något snack om var bollen skulle hamna och tre två till Högan var ett faktum. Två tre minuter kvar av matchen och det är bara att stänga den? Vi visar dålig attetyd på vår vänsterkanten med flera dåliga beslut. När man blir av med bollen får man inte stålla sig och rycka på axlarna, den skall bara tillbaka till laget. Ännu värre om man hämnas ojust med frispark som följd. På frisparken tappar vi markering totalt på deras spelare innanför straff och målområdet efter några snedstusar. Tre tre ett faktum i minut nittotvå, helt jävla onödigt. Men så här i efterhand får man vi ändå vara glada för poängen vi fick. Men vi fick en sen kvittering och dom en ännu senare. Om det var något lag som skulle vunnit så var det Högan, vi lite bättre sätt över nittio minuter, särskilt dom sista trettio minutrarna. Dogge får matchens lirare, helt klockren i försvarspelet och med en hälig precionsdoja i uppspelen.
Vi var några stycken som snackade efter matchen om markeringsspelet innanför vårt straffområde och backlinjens aggerande. Vi funderade på om man inte skulle låta någon av mittbackarna styra och ställa. Om vi fastnar för det, så tror jag att den gudomlige Sam är som klippt och skuren för det. Sam tyckte att vi är alldeles för snälla bolltittare när vi skall försvara oss. Jag klipper in vad jag sa vid förra referatet och det gäller fortfarande.
Då ser jag järna att vi tränar lite fasta situationer och att vi tränar på att markera spelare på ett litet bättre sätt innanför straffområdet.
Med vänlig hälsning 99:an

Reidar Moen