Referat: Hyssna IF - Gånghester/Målsryd

Dagen som alla fotbollstokiga Hyssnabor har väntat på var äntligen här. Efter 3år utan representationslag ser nu framtiden mycket ljusare ut. Ett damlag och ett herrlag har startat upp. Riktigt kul eftersom det är full rulle här på gräset igen.

Seriepremiär men inte vilken som helst, många killar som gör sin första match för Hyssna IF men samtidigt många som återvänt. När Hyssna IF tvingades att läggas ner så gick jag till Kinnas ungdomssektion för att träna ett gäng helt fantastiska grabbar. Hela tiden hade jag full koll på Hyssna IF givetvis. Det gjordes ett tappert försök att få igång det igen som tyvärr inte lyckades. Inför säsongen år 2018 valde jag att inte fortsätta i Kinna utan blev mer eller mindre klubblös, något som Anders Arnell fick nys på. Ni som känner Anders vet vilket engagemang han har och till det en stor trut. Mängder med gånger sprang jag på han i Hyssna handel och till slut sa han mer eller mindre "Nu kör vi, ska du va med?", självklart svara jag. Vi träna 1 gång i veckan år 2018 på Ekäng från maj månad till slutet september. Vi hade mellan 35-40 olika spelare och ibland kom allihop samtidigt vilket var väldigt kul. I oktober bestämde vi oss för att återvända till division 6. Kort sammanfattat hur comebacken såg ut. Vill ni ha den fullständiga historien så bjud in mig och Anders på några kalla och undvara några timmar så ska ni få det. Åter till matchen.

Seriepremiär och hemmapremiär samtidigt. Gånghester/Målseryd kom på besök. Ett lag som vi faktiskt redan matchat emot i år under försäsongen. 0-0 slutade den matchen men trots det kanske tråkiga resultatet så bjöd matchen upp till mycket mer. Fördelen med detta var att vi hade en bra bild på dom och taktiken för matchen låg redan klar. Under samlingen var det helt tyst vilket är (VÄLDIGT!!) ovanligt. Killarna var otroligt taggade och allt annat var för stunden helt oviktigt.

Matchen starta. Regnet hade redan tjuvstartat vilket glädje dom glidtacklingsglada spelarna. Första 10min kan liknas mest med ett ställningskrig där vi kämpade om positioner och på vilken del av planen spelet skulle vara. Vi har det senaste jobbat mycket med att positionera oss rätt i försvaret vilket har gett resultat. Finns inga ytor alls kvar för gånghester/målseryd att attackera på. På grund av det vinner vi bollen ganska lätt och försöker sedan själva att spela vår fotboll och få till spelidén. Desto längre tid det går kommer vi närmare och närmare deras mål.

Min 31 får vi en frispark ifrån våran vänsterkant ca 10m ifrån straffområdet. Klas tar det. Han lägger in den hårt mot bortre stolpen där bollen studsar fram och tillbaka mellan spelarna tills John "Här kommer jag" Arnell resolut trycker bort halva deras försvar och bollen hamnar hos Henrik som inte tvekar utan dunkar in bollen från typ 3-4 meters avstånd. Jag skrek ut så högt jag kunde av ren glädje men jag hörde ändå inte min egna röst. Känslan var helt otrolig, och det skulle bli bättre. Sista 14min i första halvlek fortsätter vi dominera och har bud på mer men i halvlek är resultatet 1-0.

Killarna kommer ut till båset blöta och kalla men alla har ett leende på läpparna och det blir en helt fantastisk stämning. Finns egentligen inte mycket att säga utan vi håller på att nöta ner motståndet sakta men säkert så ledorden blir att fortsätta exakt så som vi gör.

Andra halvlek hinner knappt att starta innan David Wallenbring presenterar sig för motståndet. Han blev inbytt i halvlek som innermitt, en position han knappt spelat förr men kan nog bli destå mer nu. Bollen befinner sig på våran vänsterkant och krossar över till högerkanten där Klas ligger och slickar linjen mer eller mindre, han får kontroll på bollen och ser att David är på väg in i straffområdet med hög fart, han slår in den och David med sin första touch i matchen lägger in bollen stensäkert med höger bredsida. Men han var inte nöjd med det.

3min senare slås en boll upp från vårat försvar, David nickskarvar bollen över backlinjen där Oscar Almgren springer sig fri och lika iskallt lägger han en bredsida jämte den utspringande målvakten. 3-0 och nu kan det knappast bli bättre trodde vi.

5min senare får vi en hörna som vi faktiskt har tränat på en gång denna säsongen. Klas "Assistkungen" Karlsson tar den. Han slår den lite flackt och hårt mot andra stolpen där Viktor "El Capitano" Eriksson krigar sig fram och stångar in den i mål för att sedan visa kanske det största leendet jag någonsin sett. Jag trodde nästan inte att det var sant. Killarna skrek sig hesa och fnittrade som små barn. Detta är varför man älskar fotboll. Den glädjen som sprids.

3 mål på 10min. Snacka om utdelning. Nu blev motståndarna rätt griniga, börjar med lite konstiga tacklingar och fokuserar verkligen på fel saker. Men vi är mentalt starka och låter dom hålla på medans vi fokuserar på det viktiga. Resten av matchen försvarar vi alldeles utmärkt och koncentrar oss på att hjälpa PH i målet att hålla nollan vilket vi lyckas med.

Efteråt brukar vi summera matchen. Oftast börjar jag med det vi gjort mindre bra. Jag kom inte på något. Sen när jag skulle gå på det positiva så kunde jag antagligen hållt på hur länge som helst, men jag såg i ögonen på grabbarna att dom visste om exakt vad dom precis hade gjort så det blev mest glädjerop och krokodilen.

Dom säger att man ska toppa i mitten av säsongen och ska jag va ärlig så tror jag inte att detta var ens nära vår absoluta topp. Det finns en helt otrolig potential i denna trupp och inte nog med det utan sammanhållning är fantastisk.

Topp tre är ganska modernt att utse efter en match men det går inte idag. Alla gör en otroligt bra match och bidrar till första segern i comebacken, seriepremiären och hemmadebuten. Jag har varit ute och flängt men nu är jag hemma igen på väldigt många plan.


/Adde