Fyll i din e-postadress för gratis uppdateringar om Ysby BK Herrlaget
Du är redan följare. Får du inga mejl kan du redigera dina Notisinställningar under Mina uppgifter.
Klicka på bekräftelselänken i det mejl vi skickat dig för att börja ta emot uppdateringar från Ysby BK Herrlaget.
Herrlaget
Följ oss för uppdateringar
2011 blev jag tränare för Ysby BK. Fredrik Reinfeldt var statsminister, Gadaffi president i Libyen, en liter bensin kostade då rekordhöga 13kr och Usama- bin Ladin blev till sist skjuten av amerikanska styrkor. Första året blev vi sist. Visst blev det bättre efterhand men aldrig så bra att uppflyttning nåddes. Idag fanns då till sist chansen. Sista dansen efter 12 år. Min sista säsong i denna fantastiska lilla klubb öster om Laholm. Tre poäng hemma mot Skogaby skulle skicka oss till division fem. Förlust skulle skicka oss till ett evinnerligt mörker. Det blev en helt osannolik saga. Omöjligt att sammanfatta känslor och tankar. Omöjligt att i text göra händelsen rättvisa. Lika svårt att sammanfatta som att beskriva doften i sixtinska kapellet.
Blåst. Det stormade. Motvind i första halvlek. Dåligt väder, mycket publik. Nerver utanpå tröjorna. Efter 7 sekunder sköt Skogaby i stolpen. YBK paralyserade. Men började äta sig in i matchen. Kamp, hetsigt och absolut inget skönspel. Ledning för YBK när Adam spelar in en boll som William stöter in. Kramkalas och glädjevrål. Nu såg det bra ut.
Matchuret uppe på 41 minuter. Det ser inte lika bra ut. Skogaby har gjort 1-1 och dessutom tagit ledningen. Pressar på för fler mål. YBK skräckslaget och nära panik. Domarens pausvissla ljuder och tacksamt nog ligger vi bara under med ett. Kunde varit värre. Samlat omklädningsrum. Nu kommer vi ha vinden i ryggen och jävlar i det, vad starka vi är i matchernas slutskeden.
I januari började vi springa mellan stolpar på Glänninge. De andra lagen log lite skadeglatt åt oss när de vandrade upp till planen för att värma upp. Tyckte väl vi var överambitiösa, tokiga eller bara töntiga. När vi gick på gräs fortsatte vi springa. Varje tisdag vecka ut och vecka in har vi kört löpträning. Inget man blir bättre fotbollsspelare av men något man blir bättre fotbollslag av. Nu ler ingen skadeglatt åt oss. Vi springer sönder motståndet. Likaså nu.
Andra halvlek. Spel mot ett mål. Vår målvakt lika sysslolös som en isbrytare på midsommar. Vi sköljde över Skogaby. Bytte runt spelare, skiftade positioner och försökte skicka allt mot mål. Kvitteringen kom efter 62 minuter. William sprang igenom. Fin dribbling i hög fart och iskallt avslut. Full fart framåt. En poäng lika meningslöst som att tvätta kläder i duschen. Seger allt som räknades. Men.
Det som skedde var helt bisarrt. Boll efter boll matades mot bortamålet och boll efter boll undvek att hitta nätet. Skogabys målvakt räddade med fötter, händer, armar, bröstkorg och när han inte stod i vägen tog bollen i ribban. Tre ribbträffar på tre minuter och två tomma mål missade från fyra meters håll. Skulle det bli en sådan dag? En sådan dag då all logik trotsas och bollen helt enkelt vägrar att gå över linjen, fast att allt i hela världen vill, önskar och pekar mot det?
Pressen fortsatte och visst skulle det inte få sluta med sorg och mörker. Det finns en fotbollsgud och just i år har han varit på vår sida. 30 sekunder kvar att spela. Publiken vrider sig i ångest, ingen av avbytarna sitter ner. Alla vankar fram och tillbaka. Någon ligger i gräset och vågar inte titta. YBK pressar. Trycker. Kräver ett mål. Bollen in mot mål igen. För femhundrade gången. Flipperspel, skottförsök, räddning, räddning igen och så….bollen ut mot inbytte Jafar. Jafar som haft två ribbskott, aldrig missat en träning och tyvärr alltid får nöta bänk. Nu kommer bollen mot honom. Det sista han kommer göra i matchen. Det viktigaste han kommer göra i sitt fotbollsliv. Målvakten ut för att täcka. Jafar blundar. Jafar skjuter. Mål. Mål. Mål. Total kalabalik. Hela Ysby ut på planen!!! Ännu en gång har vi avgjort en match i matchens skälvande slutsekunder. Denna gång med division fem som konsekvens.
Matchen slut. YBK vinnare. YBK i division fem. Det tog 12 år att ta sig dit. På 5 sekunder skickade Jafar oss till himmelriket. Ett ögonblick vi alltid kommer minnas!
Champagne såklart. Släkt och vänner ute på planen. Ysbys störste evige hjälte Bosse Åkesson hade tårar i ögonen och vare sig förr eller senare har en Ysbypublik lika unisont klappat i takt när den obligatoriska kullerbytten slogs!
Vi är Ysby BK.
Kommentera
Du måste logga in för att kommentera