Torsk i premiären

YBK krossat i premiären
Det var kaos, manfall och vidriga förberedelser. Mitt i all bedrövelse kastade kapten Svensson in handduken en timme före samling och Olek lät hälsa direkt vid ankomst att hans ben mådde bajs. Men inget kunde spela mindre roll. Vi var taggade till tusen och såg fram emot premiären. Äntligen match. Fint väder, Bosse på linjen med flaggan i högsta hugg, mycket publik och hamburgare på grillen.

Vi startade med Bengtsson och Albin som nykomponerat mittbackspar. Rusht till höger och unge Einarsson till vänster. På mitten fick Kasper vikariera som innermittfältare jämte Svanen. Layth lirade ytter och Olek haltade runt lite överallt. Nicklasson och William framåt. Det såg bra ut! Rådahl hade förberett sig noga när han nu skulle stå i mål i ett elvamannamål för första gången i sitt liv. Själv stod jag vid sidan skadad och bitter.
Allt var med andra ord trots all frånvaro mer eller mindre på topp! Skottorp stod för motståndet och vi såg fram emot en bra och jämn match. Kappe vann avsparken och vi spelade lugnt hemåt. Tappade bollen efter elva sekunder. Vann den tillbaka. Spelade hemåt igen. Tappade den igen. Vann den en tredje gång och oväntat nog spelade vi hem den igen. Tappade den för tredje gången och nu var det såklart kört. Bortamål efter en minut. Det var som om vi bad om det. Nästan tvångsmässigt. Nu var allt inte lika mycket toppen längre. En minut och ett mål i arslet. Stackars Rådahl i målet och stackars alla som längtat så länge. Lite som att bli magsjuk på julafton eller att råka ut för ett strömavbrott när Sverige spelar EM – final…

Efter målet repade sig YBK. Vi rullade boll fint mot ett Skottorp som backade hem. Vi hade det mesta av spelet och kan i viss utsträckning känna oss nöjda med passningsspel, rörelse och intensitet. Däremot kändes det lite som ett skenbart övertag. Sällan eller aldrig lyckades vi kombinera fram något som liknade en målchans. Det var som om att bollen förvandlades till en handgranat när den sista passningen skulle slås. Ett tag kändes det som att det vore mer sannolikt att vi skulle hitta uran på planen än att faktiskt göra ett mål.

Kasper Persson jagade efter en Skottorpare som råkade ha armbågen något högt. Kappe stöp och sjukt nog klövs hans tand på mitten. Blödandes som en gris med tanden i handen (hur fan han nu hittade den) kom han utlinkande och eländet fortsatte. Nu lyfte också SIF upp spelet och fick med sig några hörnor. Två gånger om försvarade vi oss fullständigt huvudlöst och två gånger om låg bollen bakom Rådahl i kassen. Det kändes helt sjukt. Jag tror ingen som sett matchen skulle vilja påstå att 3-0 speglade spelet men vad spelar det för roll. SIF var grymma på fasta och vi var helt lama och paralyserade.

I paus bestämde vi oss för att matchen inte var körd och att om vi kunde få in en boll så skulle det kunna bli spännande. Vi började också med att pressa på framåt. Layth skruvade en frispark och Andersson i Skottorpsmålet stod för en drömräddning. William oroade, Olek sköt och Fransson prickade ribban. Men på det stora hela var det för lite och för sällsynt. Skottorp var rakare, bestämdare och tyngre. Bröderna Gustafsson dominanta på mitten, Agnvall stabil som fura och Andersson grym i kassen.

Debuterande Lillen Johansson satte en volley i ribban men närmre än så kom inte YBK. Bengtsson hamnade snett i en närkamp och SIF fick straff. 0-4 och ridå ner. Femman kom i slutminuten och YBK deppade. SIF:s avbytare skällde på YBK:s bänk, Ivarsson som hoppat in såg moloken ut och Simon Svanberg som bytts ut för att undvika ett andra gult kort, undrade vad fan som hänt. Coach Micke skakade på skallen och Kasper stoppade ned den utslagna tanden i en plastpåse och åkte hem.

Skottorp jublade, sjöng något hånfullt om Ysby och jag snodde min andra hamburgare för dagen. En hund kissade lite oroväckande nära mina skor och Ivarsson hade glömt sin tröja i avbytarbåset. Han bad mig hämta den medan han duschade. Jag vägrade såklart.
Premiären avklarad. 0-5. Inget snack. Visst hopp sett till spelet. Totalt hopplöst sett till resultatet.
Kämpa Ysby (och Knäred…)

Tomas Karlsson Utespelare