Fyll i din e-postadress för gratis uppdateringar om Ysby BK Herrlaget
Du är redan följare. Får du inga mejl kan du redigera dina Notisinställningar under Mina uppgifter.
Klicka på bekräftelselänken i det mejl vi skickat dig för att börja ta emot uppdateringar från Ysby BK Herrlaget.
Herrlaget
Följ oss för uppdateringar
Det blir sällan som man tänkt sig. Man fantiserar om sommar och sol men möts av regn och rusk. Inför varje jul dröms det om mys vid brasan, lugn och ro och god glögg men snabbt förbyts det till kräksjuka, julklappar som inte passar och en julkalender som är så dålig att tv:s testbild vore roligare. Precis så är det med Ysby. June in som stjärna. Arnon skulle vinna skytteligan, Arne var femmans bästa back och Abdullah dominerade på försäsongen. Jomenvisst. Arne är kvar i Halmstad, Arnon spelar i Skogaby och Abdullah jobbar kvällspass varje dag i veckan. Dessutom har Kalle lagt ner säsongen, undertecknad är skadad och drömmarna om division sex är såhär i backspegeln plågsamma att tänka på. June leder förvisso skytteligan men förutom det, går inte säsongen 2019 till historien som världens roligaste.
Laget som äntrade Kornhults idylliska idrottsplats var ungt och dessutom brandskattat på folk. Svensson fick spela back, Dennis är nu permanent på planen och vid sidan av satt Kasper, Simon och ett gäng till frustrerade, justerade eller avstängda spelare. I första matchen vann vi med 5-0 mot laget från skogen. Överlägsna. Några veckor senare när kaoset börjat fick vi däng och nu gick vi med hängande huvuden ut för en ny drabbning. Vi tippades i topp och KHFF i botten. I tabellen är KHFF före oss. June gör mål, vi är 20 man på träningarna och Bosse bakar våfflor. I övrigt är det inte mycket glitter i granen.
Spelet började med att KHFF satte två man på June. Varje gång han fick bollen var de på honom lika intensivt som Sverigedemokrater på Greta Thunberg. KHFF var lite hetare och lite bättre men YBK kontrade väl och satte ledningsmålet – något oförtjänt – efter ett inlägg av June som Adam stötte i mål.
Spelet böljade fram och tillbaka. Friskt och frejdigt säger den positive. Naivt och slarvigt den realistiske och likt dementa schimpanser på picknick säger den negative. Att KHFF skulle kvittera låg lite i luften och när YBK tappade närkamper på mitten tillkom en fin kontring för hemmalaget som förvaltades väl. Därefter hade seriens ettrigaste Jesper Öhrn femton halvchanser i straffområdet men YBK:s försvar hann emellan. Just denne Öhrn är jobbig som få. Unik i den mening att han är snabbare med bollen än utan den och att han alltid dyker upp med en fotjävel inne i straffområdet och tofflar på bollen.
Precis före paus kontrade YBK. Oscar Färe hade signalerat för byte. Han hade ont i halsen. Jag sket fullständigt i honom och tur var väl det. Han vann en närkamp och drev upp bollen framåt. Thoren sprang till vänster, Fransson till höger och June lurade i mitten. Färe var iskall och satte bollen till June som smällde in ledningsmålet.
Ledning. Paus. Missnöje. Jo så var det. Vi var sämre än KHFF och visste att det skulle bli tungt i andra. Inte blev det bättre av att Färe tvingade sig till ett byte pga halsont och andnöd – vilket knappt är godtagbart i division sju – och att Dennis slog axeln ur led efter fem minuter in på andra. YBK bytte runt på spelare och positioner men fick bara freda sitt eget mål. Vikarierande Svensson på mittbacken var en gigant och Emil Olsen rensade bollar med samma frenesi som bävrar bygger dammar. Det skulle dock inte hålla. Ett skott studsade fel och på något sätt hamnade kulan hos en hemmaspelare som stänkte in kvitteringen.
YBK gick på knäna och skulle såklart få däng. Allt tydde på det. Men så började bortalaget hitta energi ur någon tidigare väl dold depå. Svensson manade på. June lurade och klurade och Adam Thoren sprang på allt. Färe fick nytt liv och bussades ut på planen igen. Nu var det spel i två ändar av planen. Ingen var mittfältare i något av lagen förutom Jimmy Ivarsson som något övergiven krigade på i mittcirkeln. Båda lagen skapade chanser. KHFF prickade ribban. June fick ett friläge och Adam lät bli att skjuta efter att ha lurat försvaret fyra gånger om. Publiken engagerade sig. Fransson sprang upp och ner, William skällde på allt och alla och Rusht täckte skott för glatta livet. En sista hörna höll på att föra YBK till eufori men Olsens närskott räddades. Domaren blåste av bataljen som i alla fall i slutet blev till en riktig kamp.
YBK deppade, Ivarsson försökte vara positiv, Rusht påstod sig varit sämst på planen och KHFF bjöd på läsk i omklädningsrummet. Med tom och frustrerad känsla körde jag hemåt. Inte ens ett vildsvin såg jag. När jag kom till Laholm fick mobilen täckning och everysport bad om skriftlig kommentar. Min första tanke var att skicka en bajskorv men så kom jag på att jag är 40 år gammal och skrev något menlöst som säkert ingen läser.
Tre matcher kvar. Alltjämt skadad. Alltjämt i botten. Pålsson i Walldia ber och bönar att vi skall slå Vapnö. Vi funderar på att lägga oss. Bara för att se vad som händer…
Kämpa Ysby!
Match mot vapnö | 29 sep, 17:00 |
Match mot Oskarström | 5 okt, 13:00 |
Match mot Getinge | 12 okt, 15:00 |
Kommentera
Du måste logga in för att kommentera