Walldia 79 år 1933-2012
Historien om BK Walldia startar alltså 1933, närmare bestämt den 21 juli 1933 då det första protokollförda mötet avhölls – (Walldia stavades då med enkelt ”v” – alltså Valldia). Den första styrelsen bestod av ordförande Sten Olsson, sekreterare Karl Persson, kassör Nils Sandberg samt ledamöterna John Henningsson, Hugo Johansson och Bror Magnusson.Planfrågan var redan från början ett stort problem. Det har medfört att verksamheten legat nere i ett par omgångar: första uppehållet var 1936–1938, det andra var åren 1950–56.
Den första tiden spelade man fotboll på den så kallade sockerbrukstomten, där gatuköket nu ligger. 1936 hade man ingen plan längre och verksamheten upphörde. Men 1939 erhöll man ett femårskontrakt på en plan vid stavfabriken (vid vattentornet). Detta kontrakt löpte ut den 1 april 1944 då man åter blev utan spelplan.Walldia var på sin tid det första lag efter Laholm som startade i seriespel i den så kallade Lagadals-serien, vilken man dessutom vann. Hemmamatcherna fick spelas i Skottorp och Ränneslöv.
Brist på både spelare och ledare gjorde att verksamheten var låg fram till 1956. Dock visar protokollsutdrag från 1950 att man bytte namn till IF Walldia. Föreningen skulle inte bara ha fotboll på programmet utan även gymnastik och friidrott. 1956 bildades en styrelse bestående av ordförande Gunnar Nilsson, sekreterare Olof Nilsson, kassör Albrekt Karlsson samt ledamöterna Folke Persson och Einar Tengqvist med uppgift att starta upp verksamheten igen.År 1958 fick man nuvarande träningsplan som var matcharena och för första gången på fjorton år deltog BK Walldia i seriespel. Pojklaget var först på plan och året efter fanns även A- och B-lag med i seriesammanhang.
Pojklaget blev framgångsrikt och år 1962 vann man pojklagsserien helt suveränt. Det unga laget som kom i seriespelet tre år tidigare gjorde en bra prestation och var obesegrade och tappade endast en poäng och med en strålande målskillnad – 45–5.I laget deltog Lennart Larsson, Leif Andersson, Bo Tenqvist, Krister Magnusson, Roland Albrektsson, Ingvar Pettersson, Gunnar Ahlgren, Anders Gunnarsson, Tommy Bengtsson, Hans-Roland Hansson och Otto Gunnarsson. Lagledare var Lennart Svensson.
Efter bara fyra år vann Walldia serien och gick upp i Hallandsserien division 5 södra. Då hade Walldia ett verkligt bra lag, där man speciellt kommer ihåg halvbackstrion Lars Larsson, Roland Albrektsson och Tommy Bengtsson. Laget bestod av Kurt Malmsjö, Roland Ivansson, Anders Malmgren, Tommy Bengtsson, Roland Albrektsson, Lars Larsson, Sven Nilsson, Ebbe Nilsson, Gösta Andersson, Alf Johansson och Kjell Kjellberg. Lagledare var Bengt Bengtsson och tränare Anders Malmgren.
Året efter så vann laget de båda lokalderbyna mot grannen Ränneslöv samt slog Laholm på hemmaplan med 3–0. Laholm kom till matchen färdigklädda eftersom de tyckte att Walldias gamla omklädningsrum inte var av bästa standard. Omklädningsrummet var en gammal garagebyggnad som äggföreningen Walda hade till sin lastbil i närheten av Fyrkanten. Detta garage flyttades till idrottsplatsen och blev omklädningsrum för hemma- och bortalag samt domare. Duschmöjligheterna var begränsade och kallt vatten gällde i början.
Tre år senare var det dags för degradering. Verksamheten utökades efterhand och krävde ytterligare en plan som byggdes och invigdes 1970. Samtidigt togs första spadtaget till en ny klubbstuga som stod färdig 1972. Därmed fick anläggningen namnet Wallevi efter att Vallbergaborna lämnat namnförslag i en tävling som vanns av Torsten Karlsson.
1973 tog Walldia sin första seger i LT-cupen genom att besegra Våxtorp med 2–1 inför en storpublik på 900 personer.Senare samma sommar var det finalspel i en annan cup – NST-cupen – där man ställdes mot division 4-laget Marieholm. Tyvärr blev det förlust med 1–0. Verkligen en sommar att minnas.
Under åren 1973–77 placerade sig Walldia 3:a, 3:a, 2:a, 3:a och 2:a. Sistnämnda år med samma poäng men sämre målskillnad som numera insomnade BK Start från Halmstad.
1978 gick både Tommy Svensson och Benny Wennström till Halmia. Två dominerande spelare i Walldia vars bortavaro enligt de flesta förståsigpåare skulle göra så att laget var borta från toppstriden i serien. Tvärtemot alla tips gjorde Walldia det, tog hem seriesegern alltså, med Bo Nilsson som ny skyttekung på 17 mål, följd av Sven-Åke ’Svempa’ Johansson på 14 mål. ’Svempa’ var en av Walldias vassaste forward genom tiderna. Han gjorde 180 mål på 242 matcher. Tack vare dessa skarprättare och en i övrigt hög lagmoral klarades det hela av. I laget deltog, Tommy Nilsson, Kjell-Arne Bengtsson, Lars Loven, Mats Olsson, Krister Magnusson, Lars Larsson, Kenth Andersson, Per-Åke Persson, Peter Wallden, Bo Nilsson, Leif Andersson, Sven-Åke Johansson, Bo Larsson, samt Bertil Nilsson. Tränare Kjell-Åke Nilsson, Lagledare Jan-inge Svensson .
Tyvärr blev vistelsen i femman bara ettårig.Men vi gav oss inte. 1981 var det dags för femman igen – nu efter att vi gått upp som serietvåa efter Våxtorp. Året efter var det dags för LT–cup final igen – nu mot Råstorp som besegrades med 3–2 efter förlängning. 1984 var det åter dags för finalspel, nu var det Ränneslöv som stod för motståndet. Walldia som ledde division 5 fick gälla som klara favoriter. Tydligen blev favoritbördan för tung att bära. Spelet låste sig, RGIF fick under matchen två man utvisade men lyckades trots det vinna i ”sudden death” med2–1. Peter Johnsson var den som gjorde det avgörande målet.
I serien lyckades vi inte lika bra under hösten men slutade tvåa, vilket medförde kvalspel mot Särö IK som avslutning på säsongen. Förlust uppe i Särö med 5–1 och förlust hemma med 2–1 gjorde att Walldia fick stanna kvar i division 5. Det till trots får 1984 betraktas som det mest framgångsrika året i klubbens historia.Därefter följde ett antal år då Walldia var ett hyfsat stabilt division 5-lag. Men 1989 gick det inte längre. Det blev degradering tillbaka till sexan.En bra generation var på väg att sluta med fotbollen och spelarmaterialet tunnades ut.De talanger klubben får fram tar steget upp i större sammanhang, ett typiskt dilemma för många småklubbar – då som nu.
Noteras kan att Walldia har fostrat tre fotbollspelare som spelat allsvensk fotboll – nämligen Lars Larsson som spelade i Walldia på 1940-talet. När föreningen lade ner sin verksamhet spelade han några år i Laholm och Halmstads BK innan han flyttade till Stockholm och spelade allsvensk fotboll för AIK under den första delen av 1950-talet. Tommy Hugosson och Benny Wennström medverkade båda under IS Halmias allsvenska säsong 1979.
I början av 1990-talet följde några års lindansande som till exempel 1991 när vi klarar oss kvar i serien efter en gastkramande avslutningsmatch mot Harplinge på bortaplan, efter att ”Bengan” iskallt slagit in en straff tre minuter före slutsignalen vilket betydde seger med 5–4!1992 gick det oundvikliga inte att undgå längre utan degraderingen var ett faktum. Nu var det ingen tvekan – vi tog inte mer än en seger på hela säsongen och slutade ohjälpligt sist med elva poäng.
Nu var botten nådd. Walldia fick ta nya tag i division 7 1993 och detta var en ny erfarenhet för Walldianerna.Division 7 visade sig vara en serie med väldigt ojämn standard på lagen. Några var riktigt dåliga och några riktigt bra. Det blev inte bättre än en femteplats det året.
Efter lite förnyelse i laget lyckades klubben året efter vinna sjuan och man var åter ett division6-lag.Åren 1995 och 1996 var inga höjdarår direkt. 1996 var vi åter nära att ramla ner i sjuan igen. Vi klarade oss med en poäng till godo. 1997 var något bättre. Sjundeplatsen var faktiskt den bästa placeringen sedan 1989 när vi ramlade ur division 5.1998 ser vi ett litet trendbrott. Vi förfogade över en ganska stark trupp, men hade lite otur i sista matchen mot Knäred och missade därmed ett kval. Detta kval hade inneburit en plats i femman nästkommande år eftersom samtliga kvallag gick upp det året.
1999 kom Mats Alexandersson som tränare till klubben. Den gode Mats förespråkar kortpassningsspel och det lyckades han bra med även i Walldia. När vi samtidigt hade fått till oss en del starka spelare och både Mats-Ola Nilsson och Kenneth Pettersson var tillbaka i moderföreningen såg det bra ut inför säsongen. Framför allt en bra defensiv (höll nollan i nio matcher) gjorde att vi gick upp i femman som tvåa efter överlägsna Hyltebruk som vann serien med 15 poängs marginal.Millenieskiftesåret var vi åter i femman och klubben förfogade över en stark trupp – i alla fall på papperet – och med en ny tränare, Per-Åke Eriksson. Nu var vi inne i en trend där vi bytte tränare varje år vilket ju inte är så bra för kontinuiteten. Glädjeämnet detta jubileumsår var segern med 2–0 i LT-cupfinalen mot L:a Tjärby. Tyvärr lyckades vi inte surfa på denna framgång i serien utan åkte ur femman lite snöpligt. Trots att vi lyckades kämpa oss till en kvalplats ramlade vi ner i sexan på sämre målskillnad än Kornhult/Hishult, som vann kvalet.
Därefter följde ett par mörka år – 2001 där vi i alla fall fick en viss framgång genom att vi lyckades hålla oss kvar i sexan efter ett lyckat kval på höstkanten. 2002 var däremot ett riktigt dystert Walldiaår. A-laget föll ur sexan – blev näst sist i serien – och B-laget blev sist i sin serie.Klubben var nu inne i en generationsväxling och redan 2001 hade vi flyttat upp en del 13–14 åringar i seniortruppen, så de klena resultaten var ganska naturliga.
Andra sejouren i sjuan blev dock bara ettårig efter att klubben lyckats engagera Lars ’Tudde’ Pettersson och Uffe Wernersson som tränare. De båda fick med sig laget på ett charmant sätt och inte minst Tudde själv bidrog till seriesegern genom att göra 30 mål i serien.
2004 började det långsiktiga arbetet med att bygga upp en ny generation som skulle kunna försörja klubben i framtiden. Nu bar det inte kraft direkt utan det är som vanligt – när det är mycket orutin inblandat – mycket upp och ner. 2005 var det mest ner och vi slutar sist i sexan och är tillbaka i sjuan för tredje gången. Nu hade mycket hänt på klubbfronten i Halland. Många klubbar hade fått lägga ner eller gå ihop vilket medförde att antalet lag inte räckte till för att få ”fulla” serier. Det har blivit svårare och svårare att rekrytera ungdomar till fotbollen.Det som var så naturligt förr i tiden att ”alla ungar spelar boll” är tyvärr inte så naturligt längre. Det är så mycket annat i samhället som lockar våra unga i dag.2006 bestod division 7 endast av åtta lag och i denna bantade serie kom Walldia endast på sjätte plats. Inget styrkebesked direkt.Men 2007 började det hända saker i klubben. Ryktet hade spritt sig att Walldia var klubben där de unga fick chansen, vilket fick effekt genom att många ungdomar runt om i grannklubbarna gärna ville komma till ”den spelande klubben”. Dessutom har Zoltan Ilés och Patrik ’Packi’ Åkesson (ny tränare för året ihop med Zoltan) ett brett kontaktnät bland spelare i södra Halland. Det har lett till att vi kunnat knyta till oss en del rutinerade krafter upp till alla ungdomarna.Det visade sig vara ett vinnande koncept då Walldia tog hem sjuan sista året den serien existerade. Vi gjorde 100 mål i seriespelet (!).
Inför årets säsong har vi fått ytterligare duktiga ungdomar till klubben. Får vi behålla de flesta borgar det för en ljus framtid för klubben, nu i nykomponerade division 6.
På anläggningssidan har vi de sista åren haft duktiga vaktmästare som rustat upp klubbstugan – framför allt utvändigt. Tyvärr har vi fått mer och mer problem med dålig eller obefintlig dränering på Wallevi. Det har lett till att vi de senaste åren haft problem på såväl vår som höst att utnyttja planerna. Något måste göras åt detta elände. Nu har det arbetats på olika lösningar och kanske står klubben vid ett vägskäl och måste ta viktiga beslut för att förhoppningsvis kunna överleva i framtiden.Den som hänger med Walldia får se och det gör vi väl alla hoppas vi – så att vi får uppleva fler jubileumsår.Väl mött 2008.
Per-Åke Persson,Ordförande fotbollskommittén
Tommy Bengtsson,”gammal” Walldian
2008:
Första året efter att div 7 gått i graven får vi möta en bistrare verklighet. Vi har tappat Johan Green som gått tillbaka till LFK och Henrik Åkesson har lagt av. Dessa båda herrar producerade tillsammans 50 mål i serien. Vi gör endast 40 mål men släpper in lika många. Det räcker inte till en absolut topplats utan Walldia får vara nöjda med en femteplats.
2009:
Inför säsongen 2009 såg vi seriestarten ann med tillförsikt. Vi hade fått en del nya duktiga killar. Dessutom hade de yngre växt till sig och fått ett års erfarenhet till. Vi hittade en pingislirare i Halmstad att sätta i mål. Henrik Olsson visade sig vara en rackare på att mota även stora bollar. Skottorp visar sig ha ett starkt lag och tar hem serien på ett galant sätt. Walldia och Genevad/Veinge kämpar om en andra plats som ger direktuppflyttning till femman. I den avgörande matchen på Veinge IP på hösten är det Magnus Ekman som är hindret för Walldia att gå segrande ur den kampen. Han spikar igen totalt och hemmalaget kan triumfera med matchens enda mål.G/V tar därmed andra platsen framför näsan på Walldianerna. För Walldia väntar därmed ett ovisst kval med Vessigebro, Valinge och IFK Varberg som motståndare. Walldia har en bra form och vinner kvalgruppen efter segrar mot Valinge och Vessigebro och en förlust på konstgräs borta mot IFK Varberg. Den avgörande matchen mot Vessigebro BK söndagen den 25 oktober där vi står som segrare med 2-0 efter mål av Manfred Walldèn och Alexander Ekstrand var en fantastisk avslutning på ett härligt år. Festen på kvällen efter ska sent glömmas. Walldia var därmed klara för div 5 2010.
2010:
Walldia äntligen tillbaka i femman som man ramlade ur år 2000.Nu kändes det som vi var redo för en högre serie. Vi hade lyckats knyta till oss ny tränare - Mikael Gustafsson känd LFK:are som tränat mycket ungdomar i LFK och även tränat seniorerna i div 2 en period. Med Micke fick vi flera duktiga nyförvärv och äntligen var han tillbaka i Walldiatröjan - Johan Green. Han kom att betyda mycket under säsongen som den utpräglade målskytt han är. Johan gör 26 mål i serien och är naturligtvis en starkt bidragande orsak till att Walldia gör en överraskande bra insats. Vi slutar 4:a som nykomlingar och är med ända in på mållinjen i kampen om en plats i div 4. Målsättningen inför 2011 måste vara att bli bättre. Vi har kvar i princip hela truppen och några som inte spelade mer än halva säsongen är nu med från start. Vi är hoppfulla inför 2011.
2011:
Nu var smekmånaden som nykomling i femman över för Walldias del. Nu var motståndarna varnade för den pigga nykomlingens styrka. Mikael Gustafsson var kvar som tränare. Vi hade fått några nyförvärv som stärkte upp truppen men av olika orsaker åderlåtits på ännu fler så det var lite knepigt att bedriva seriespel för 2 lag detta år. B-laget var tillbaka i klass 3 igen efter att ha ramlat ur klass 2 året innan. Det slet hårt på manskapet så det gick mycket upp och ner resultatmässigt. A-laget låg faktiskt på undre halvan efter vårsäsongen. Men glädjeämnet denna säsong var cupspelet i DM som ledde oss ända fram till kvartsfinal mot Lerkils IF uppe i Kungsbacka. Kvartsfinalen skulle gå i juli månad innan serien kommit igång igen. Detta var till stor nackdel för oss som faktiskt hade problem att få ihop fullt lag. Det laget som ställdes på fötterna gör dock en mycket bra insats och pressar Lerkil ordentligt. 4-3 vinner Lerkil slutligen med. Men Walldia kan verkligen vara nöjda med den cupinsatsen som gav segrar mot bl.a div 4 laget Centern och div 4 elit laget Varbergs GIF. Det cupäventyret bör absolut räknas in i historieböckerna som en av de absolut största framgångarna i klubbens historia. Stärkta av cupäventyret skärper vi till oss i seriespelet under hösten och har häng på absoluta serietoppen. Vi klättrar i tabellen och placerar oss åter på en slutlig fjärdeplats.
B-laget vinner klass 3 och är åter tillbaka i tvåan. Det var inte slut på framgångarna med det. Vi tar åter en inteckning i Skogabys inomhuscup i Futsal genom att i finalen besegra Knäred med 3-0.
2012:
Var det stor omsättning i spelartruppen. Vi får in yterliggare förstärkningar i offensiven framför allt. Men förlorar också Johan Green som går tillbaka till LFK för att försöka hjälpa sin moderklubb tillbaka till div 3. Mikael Gustafsson är fortfarande ”slavdrivare” och får en hel del att fundera på i inledningen av serien då vi får en katastrofal inledning med endast 4 inspelade poäng på de 5 första matcherna. Mycket beroende på att det är en otroligt dålig disciplin ibland vissa spelare i truppen. Vi drar därför på oss inte mindre än 11 varningar och 6 utvisningar på dessa 5 matcher. På utvisningar följer avstängningar och oro i laget. Men ersättarna som går in gör ett jättejobb och Walldia repar mod och vi lyfter i tabellen och är med i toppen när vi går till sommarvila. Höstsäsongen blir mycket upp och ner. Men serien är otroligt jämn med 5 lag som kämpar i toppen. Böljan som ett tag var långt före börjar nu darra. Alla slår alla och Walldia spelar bara oavgjort under en period. Inför sista omgången är det inte mindre än fem lag som har en möjlighet att nå de 2 främsta platserna i tabellen som skulle ge minst en kvalchans till fyran. Nu var det mycket som skulle gå oss i händerna för att det skulle bli verklighet för Walldias del. Tyvärr avslutar vi serien med en dålig insats med en 1-0 förlust mot Lilla Tjärby. Tur i oturen var att det inte hade räckt med vinst, eftersom Böljan och Simlångsdalen vann sina matcher. Böljan går därmed upp som seriesegrare och Simlångsdalen via kval som tvåa. Walldia slutar ännu en gång på fjärde plats i femman. Faktum är att Walldia slarvar bort en serieseger säsongen 2012. Med en normal start av säsongen hade vi stått som seriesegrare 2012. Det problemet vi haft med rättskiparna hoppas jag verkligen vi ska slippa 2013. Jag inbillar mig i alla fall att killarna har förstått vikten av att inte ha en fiende extra på banan.
I inomhuscupen i Futsal tar vi åter en topplats när vi blir trea efter LFK och IF Centern.
B-laget klarade sig åter bra och når en meriterande fjärdeplats i klass 2 södra. Även om vi med en allt tunnare trupp fick dubblera en del. Skönt att det finns killar som ställer upp när det är tunt på avbytarbänken. Nu ser vi fram mot en ny säsong 2013 där vi hoppas att det är fjärde gången gillt som gäller för BKW.
Många tränare har passerat revy genom åren, från 1959 har följande tränare varit verksamma i Bollklubben Walldia
Allan Ljungberg 1959
Bror-Erik Johansson 1960-61
Ebbe Nilsson 1962-63
Anders Malmgren 1964-65
Tore Dimfeldt 1966-68
Benny Bergstrand 1969-70
Ulf Skoglund 1971-74
Göran Dagård 1975-76
Kjell-Åke Nilsson 1977-79
Karl-Erik Frohm 1980-81
Bengt Karlsson 1982-83
Tommy Hugosson (Svensson) 1984-85
Bengt-Göran ”Divan” Svensson 1986-87
Anders Westergren och Lars-Erik ”Lalle” Lindgren 1988
Anders Westergren, Lalle Lindgren och Tommy Hugosson 1989
Johnny Henrysson och Ulf Oscarsson 1990
Johnny Henrysson 1991
Bengt-Göran ”Divan” Svensson 1992-93
Tommy Hugosson och Ulf Larsson 1994-1996
Magnus ”Pajsing” Johansson 1997-98
Mats Alexandersson 1999
Per-Åke ”Bobblan” Eriksson 2000
Ulf ”Puh” Jönsson 2001
Ulf Oscarsson 2002
Lars ”Tudde ” Pettersson och Ulf Wernersson 2003
Håkan Magnusson 2004
Håkan Magnusson och Zoltan Ilès 2005
Zoltan Ilès, Christoffer Henningsson, och Andreas Persson d.ä 2006
Zoltan Ilès och Patrik Åkesson 2007 - 2009
Mikael Gustafsson, Stefan Mårtensson assisterande. 2010- 2012
Mikael Gustafsson, Petter Gustafsson assisterande 2013 –
// Per-Åke “Pelle” Persson
