Borta bra men hemma bäst.
Det var minnernas kavalkad, när West Coast Classic Golfing Society på gammalt känt manér klev in på legendarisk jaktmark. Allt var sig likt.
Redan på fjärde stod man och pillade på J8:an för, att göra om Per L:s hole in one (WCC:s the one and the only) från anno 1984, men det fick bli drivern , som vanligt. Den strategispelare man är.
Vid 16:de kom minnernas demoner över en igen.
Nere i bäcken står Hansson anno 1986 och tokvevar tills Haraldssons pedagogiska örfil får hans
irrande blick att slockna. Hansson lämnar greenen med 18 i och är supernöjd. Han klädde sedemera bra i den ”Gröna ”.
Dagens spelare är av en helt annan kaliber. Bättre balans, starkare, smartare, mer strategiska. Stefan visste precis vad han gjorde i tjurrusningarna mellan bunkrar och vattenhål på 16:e. Han hade en plan!
Hans mål var 17 i och såg 16 slag, som en bonus.
Hans 14:e är en väl balanserad chip och han avslutar med , att smacka i putten hårt i bakkant. Stefan lämnar greenen med den välbekanta segerblicken: ”Nu tar ingen mig!” Den ”Gröna é min! – Bara min!”
Detta tänk är något vi alla skall ta med oss. Att ändå kunna se ut som en framtida presumtiv segrare, när den "Gröna" sluter sig runt ens axlar.
En annan av dagens topptrimmade, moderna spelare, Mr Rybrink, hade en hel del spännande tricks i bagen. En entertainment boy.
Som tex kast med liten klubba, som han sedan med tom blick går och letar efter i ruffen.
Vi rekommenderar Rybrink, att kasta en provisorisk klubba nästa gång, så medspelarna hinner
hem till kvällsgroggen.
Och sikta kan de nya universiella spelarna också. Tur första? Kanske. Men inte två ggr. Där var
Björn oslagbar och han får ett extra + för 2,9 m närmast flagg på 16:e .Starkt!
Ett extra + skänker vi också till våra Looking Around Tournament Players (Latts), som absolut vet sin plats på leaderboard innan de får föräras, att bli upptagna som Holymembers. Ja, man t o m undrade ibland om de i sin ödmjukhet spelade åt andra hållet.
"Det är nya tider nu," som Per W brukar mumla, när han lyckats göra två par i rad.
Men framför allt, att det kliver fram nya kommande legender.
Palle tronar högst i bruttoligan och tar första i WCC tourtranking.
Kungen Lars har abdikerat. Han sitter på kammaren och
plitar ned sin självbiografi ” Vá f-n tog bucklan vägen?”
Den frågan kan faktiskt en liten Malmsten, i sin tjusigt golfiga landskapsdräkt, svara på. Från sin nymålade dalahäst kunde han lyfta Troffen i skyn och tacksamt åberopa alla sina beskyddande gudar i ett skallande: ”Jag skänker er min krans”.
Dessutom fick han svälja ett par extra gånger vid ett känslosamt omfamnande prizegiving.
Om WCC går på Gränna gk nästa gång, har vi säkert en Polkagris på prispallen.
Så visst var det ett bra paket. Banorna, Spat, stranden, Salt,atmosfären, dofterna, ruffarna, duffarna
å en å annan birdie.
Prisbordet var hur brett och högt, som helst. Tack alla Sponsorer!
Det känns som WCC åter kan bygga vidare på gammal tradition i Tylle.
Det får vara osvuret, men hemma är bäst!
1/6 Divine
