Referat: FK Besa - Vejby IF

Hoppsan! Redaktionen har semester och därför har reffet blivit lidande. Här kommer det dock, från en mobil någonstans i Greklands övärld. Klagomål över eventuella stavfel och liknande skickas till mythos@hellas.se!

Som vi anade på förhand skulle vårsäsongens sista match, borta mot Besa, bli en av vårens tuffaste matcher. I dubbel bemärkelse. Efter en jämn batalj hemma, som vi vann med 1-0, var vi beredda på ett lag som tycker det är kul att spela fotboll när de har bollen men som tycker det är väldigt tråkigt när de behöver försvara.

Laget för dagen:

Anderek
Häggström - Konne - Ljung - Dennis
Zeyn - Joppe - Möller
Castro - Dansk - Kaka

Gurra, Henke, Rosendahl, Emil

När matchen drog igång på Landskrona IPs B-plan (vars vaktmästare förmodligen hade firat midsommar hela helgen, då gräset närmade sig halvmetern) var det vi som startade bäst. Vi lyckades stänga ner Besas kantspel och kunde vinna bollen gång på gång med vår höga press. De första 20 minuterna kom vi runt ett par gånger på vänsterkanten, där Dennis, Kaka och Möller samarbetade fint. Trots detta var det från högerkanten 0-1 målet skulle falla i den 21a minuten. Häggan kom runt efter att Castro serverat honom fint i djupet. Inlägget gick snett-inåt-bakåt där Kaka dök upp i andravåg. En bredsida i bortre och ledningen var vår. Långt kvar, gällde att fortsätta. Vi slappnade av lite och lämnade över initiativet. Det får man inte göra mot Besa, något vi egentligen visste om. Bara en kvart efter vårt ledningsmål skulle matchen vara kvitterad. Ett inlägg från högerkanten nickades fint tillbaka in vis förstastolpen. Anderek chanslös i holken och matchen var återigen jämn resultatmässigt. Inget mer hände i första, 1-1 i paus.

Andra halvlek började som den första slutade, dvs med mycket Besa. Vi hade tappat initiativet och kämpade hårt för att vinna tillbaka det. Besa såg intresserade, motiverade ut. Det tog inte heller lång tid innan 2-1 målet kom. Återigen ett inlägg från höger som träffade skallen på en framrusande hemmaspelare, som kom upp perfekt mellan våra mittbackar. Blytungt förstås, men mycket tid stt ändra på det. Såklart väldigt jobbigt för oss att åka på ett så tidigt mål, men samtidigt visade sig det vara bra för vårt eget spel. Besa var nu laget som blev passiva, rädda och lät oss ta tillbaka initiativet. Vi lyckades mer och mer framåt, och fick stopp på hemmalagets kontringar i god tid. Besa kom allt som oftast in sent i duellerna och försökte således störa rytmen i vårt spel. Det lyckades till en början alltså inte. I den 63e minuten efter några minuters klart övertag lyckades Rosendahl peta in bollen från nära håll. Vi hade kommit runt fint på vår vänsterkant och spelat in bollen framför mål. Med skicklighet och en uns tur så låg bollen i mål och det ver återigen helt jämnt. Nu då? Nu kör vi vidare! Bygger vidare på det återtagna initiativet! Det va vad vi tänkte iallafall... Blev det så? Njae! Resterande del av halvleken blev inte vacker. Det kändes som båda lagen var nöjda med att inte förlora och spelet blev därefter. Även om vi försökte liiite mer än hemmalaget, tog våra försök ofta stopp i minst sagt bryska tacklingar och tilltag. Föga förvånande slutade det hela med att en hemmaspelare tog sitt andra gula (i en annan match hade det varit det femte-sjätte gula) och fick lämna planen. Domaren beslöt sig att blåsa av matchen helt utan tilläggstid med kommentaren: ”Jag blåser av nu innan någon slår ihjäl sig!”. Ja, så kan man ju också resonera.

Summa summarum: Känns som vi blir lite för försiktiga. Matchen är väl okej, men absolut inte mer. Borde kunna kräva mer av oss, men med tanke på planens skick och vad det innebar att inte förlora får det ses som godkänt. Vi har gjort en fantastisk vår, med en intakt nolla i förlustkolumnen. Det är 9 viktiga matcher kvar när serien startar om i augusti, 9 goa finaler att se fram emot. Härligt är det!

Trevlig sommar kära läsare, det är som alltid kul att ha er med på tåget!

Já mass!

/ J

Jacob Arvidsson Mittfältare