Inför vårat 75-års jubileum 2018 gjorde vår hedersmedlem Christer Jillehed denna historia om oss.

Här följer en sammanfattning av vår historia.

1940-talet

Under andra världskrigets början tog Västerviks stad beslut om att bygga en modern Idrottshall. Den stod färdig våren 1942. Redan innan den var färdigbyggd började de olika klubbarna inom Idrottsalliansen i staden att träna den nya inomhussporten HANDBOLL. Man tränade i stadens små gymnastikhallar, men eftersom man sköt alldeles för hårt var man tvungen att sluta och flytta utomhus. Den 3 maj 1943 invigdes hallen med pompa och ståt. Denna dag spelades en match mellan VAIS och Läroverket. Idrottshallen skulle stå kvar till 1993. Ett flertal intresserade herrar diskuterade om att bilda en förening inom dåvarande Idrottsalliansen som skulle organisera seriespel. Den 8 september 1943 bildades VHF (Västerviks Handbollsförening). Nyvald ordförande blev Otto Carlsson. Vidare bestod styrelsen av Salvi Hellström, Stig Zanton, Wilhem Grönqvist och Sigurd Ljungqvist.

Man började med att spela seriehandboll mellan olika representantlag från de olika klubbarna i staden. Första matchen gick den 25 september 1943 mellan IFK och Roddklubben. Även B-lag och juniorserier spelades. Detta system med olika lag inom Idrottsalliansen fortsatte under lång tid framöver. Den 17 oktober 1943 spelades den första matchen i föreningens regi. Nässjö stod för motståndet. Kuriosa var att VHF var tvungen att betala för publikbortfall, 25:- till IFK. Vidare anmäldes ett serielag till div. 2 Östgötaserien. Framgångarna var små, endast en seger. För att skapa ett representantlag togs spelare från dom olika lagen ut och erbjöds träna 1 timma var 14:e dag. Det medförde att spelare från olika klubbar under matcherna endast spelade till sina egna lagkamrater. Hösten 1945 tränade man 2 ggr/vecka under tränare Edward Kudelka som även var fotbollstränare för VAIS. På årsmötet 31 oktober 1946 bestämde man att VHF skulle vara en helt självständig förening och Carl Erik Carldèn blev ordförande. Ett damlag bildades 1948 och under 1949 försökte man att locka till sig flickor till damhandbollen för att kunna anmäla ett lag i seriehandboll. Tyvärr var det svårt att få fart på damhandbollen de första åren. Korphandboll både för damer och herrar tillkom och Gunnar Kardell skrev klubbvisan detta år. Samma år bildades den första ungdomssektionen under Eines Lagerlöf.

1950-talet

Efter ett trevande 40-tal kan man räkna 50-talet som något av en guldålder i VHF:s historia. Vi hade då en riktigt stor spelartrupp, delvis på grund av att vi kunde plocka de bästa spelarna från lokalserierna som fortfarande pågick. Hallen var ibland för liten för att svälja antalet åskådare som även fick stå runt hela planen. Drygt 3000 personer tittade på under säsongen 1955.

VHF hade blivit inbjuden till matcher i Danmark och Tyskland och den resan blev av 1955. Första anhalten var Kolding i Danmark. De hade en ny hall och firade jubileum. Resultat Kolding-VHF 18-21. efter matchen blev spelarna bjudna på kaffe och kakor. I Hamburg spelade men i ett år gammal hall med parkettgolv. Till lagets förvåning saknades målsiffror. Istället satt några grabbar och skrek ut resultatet efter varje mål och givetvis på tyska, varför någon kunnig fick översätta till de andra. Resultat Veddel Hamburg-VHF 12-10. I Lüneberg var spelplanen i en aula med verkligt små mått. Faktum är att planen var så liten att lagen fick spela utan centerhalv. Bollen fick dessutom studsas i väggarna utan att det blev inkast. Resultat Lüneberg-VHF 12-19. I Bremervörde spelades matchen i en saluhall! Resultat Bremervörde-VHF 15-17. Hela resan kostade 1450:-. 1955 vann VHF för enda gången DM, i finalen besegrades Växjö med siffrorna 12-3.

Grasshoppers från Zürich, Schweiz besökte oss för en träningsmatch. De spelade även mot andra lag i Sverige såsom Hellas. Vinst med 16-15 till VHF.

1956 spelade Nisse "Glasis" Andersson i Smålandslaget.

1958 vann VHF sin serie i div 3 och fick kvala mot tvåan som då var näst högsta divisionen i Sverige. Kvalet spelades som en dubbelserie mot Rynninge IK från Örebro och Metallverkens IF från Västerås. När rökens lagt sig gick Västerås och VHF upp i tvåan, båda på 6 poäng. Publik 611 personer. Vi hamnade i div 2 Östgötaserien. Damerna spelade SM-kval mot IFK. Första matchen slutade 5-5 efter förlängning, men i omspelet vann VHF komfortabelt. I VHF var det främst A-kedjan med Rosita Lund, Lena Jansson och Lisbeth Lund som briljerade. Lisbeth var yngst och minst men sköt hårdast av alla inför 200 åskådare. De spelade även DM-final mor Kalmar FF och förlorade med 15-6. Från 1957 spelade damerna i högsta serien.

Under 50-talet anordnade VHF även danser i Idrottshallen. Vid ett tillfälle var vinsten 425:-. Nya bollar köptes in till ett pris av 8 :-/st.

1960-talet

Under 60-talets början fortsatte VHF:s framgångar trots att man hade fått börja om i div 3. Till Västerviks kom Harry Winberg från H43 Lund, både som tränare och spelare. Säsongen 62/63 blev det ånyo serieseger och kval till div 2. Laget kvalade mot Östermalms IK från Eskilstuna och Karlstads BIK, men tyvärr så blev det förlust i sista matchen mot Karlstads IBK. Vidare blev Bengt Jonsson uttagen till landslaget herrar och Jan Karlsson till juniorlandslaget.

Damerna fortsatte sitt framgångsrika lagspel och blev seriesegrare i div 2 1959/1960 och fick kvala mot Vikingarna från Helsingborg och Rödeby utanför Karlskrona. Borta mot Vikingarna spelade damerna inför 3500 åskådare!! De blev två efter Vikingarna och gick upp i högsta serien 1960/1961. Spelade 2 två säsonger i div 1. Under denna tid utmärkte sig Lisbeth Lund på ett härligt sätt. Hon blev uttagen till att representera Smålands landskapslag, där hon blev bästa målskytt. Hon blev även kallad till Svenska landslagets uppladdning inför landskampen mot Tyskland i Helsingborg. Tyvärr blev det ingen debut i landslaget.

Damlaget fick fortsätta i div 2 till och med säsongen 1966/1967 med olika resultat under åren. Tyvärr blev damhandbollen styvmoderligt behandlande och under många år hade VHF inget damlag i seriespel utan fick spela korphandboll. 1969 bildade de träningsvilliga flickorna en egen förening VKHF (Västerviks Kvinnliga Handbollsförening). De deltog i korpenspel i Gamleby. Elis Enbom tränade laget under en tid. Hon var elitspelare från Gotland och med hennes hjälp anmäldes ett lag i div 4. Efter några år återvände damerna till klubben.

Klubbens andra DM-final för herrar spelades säsongen 1963/1964. Förlust borta mot allsvenska laget Hallby 19-26 efter ha vunnit mot Tord/Södra. Därefter blev det fortsatt div 3-spel. Herrlaget var under denna tid vid ett flertal gånger med att slåss om första platsen men tyvärr blev det aldrig nån serieseger och kval till div 2. På ungdomssidan kan berättas att klubbens juniorlag deltog i Oslo Cup 1965. Där kom man till semifinal och var bästa lag från Sverige. Troligen den bästa insats ett junior lag gjort i klubbens historia.

1970-talet

Detta var ett årtionde som blev ömsom vin ömsom vatten.

Herrlaget hade degraderats till fyran men det först vi gjorde på 70-talet var att vinna serien och ta oss tillbaka till trean igen. Vi hamnade i Smålandsserien där de flesta lagen fanns i Jönköping eller dess närhet. Det innebar många resor för bortamatcher västerut. Vi hade alltid stora problem att vinna i Jönköping då de alltid hade hemmadomare som aldrig tillät några fördelar till bortalagen.

Vi hade dock fått in en del värdefulla nyförvärv. Ulf Nilsson, Kalmars bäste spelare i div 2, träningsspelade med oss och ville stanna, men priset var för högt. Vi kom med ett motbud men nekades. Från juniorlaget kom Bo Liedberg, Lasse Svensson, Leif Adolfsson och Jerker Söderhäll (systerson till Håkan Jansson som fortfarande spelade i början). Med erfarenhet från div 2 kon Lennart Emanuelsson. Tomas Eriksson (Östin) kom från Derby. På målvaktssidan kom Lars-Olof-Svensson och senare även Lennart Svensson. Vi hade till en början både A-lag och B-lag. I det sistnämnda spelade Bengt Johansson kvar.

Under resans gång försvann några såsom Christer Jillehed (till Silving och Oskarshamn) men återvände senare. Alf Jonsson, Göran Lindqvist och Peter Zanton slutade efterhand.

För det mesta låg vi och krigade i div 3 med några undantag för en ettårig degradering till div 4. Dock tog vi varandra i hand på att närvara vid alla träningar och utöka dessa från två till tre, varav en styrketräning. Detta visade sig vara rätt medicin och när en match återstod i div 3 för säsongen låg vi tvåa bakom "omöjliga" Eksjö. De hade storsatsat och värvat två man från Redbergslid. Den ena var Hasse Eriksson med 22 A-landskamper i ryggen och räknades som "stor grabb". Den andre var en utmärkt vänster-sexa. Det hela slutade för vår del med ett brons, det bästa resultatet på 70-talet.

Vi spelade även DM-semifinal mot just detta Eksjö och efter två förlängningar lyckades Eksjö lobba in segermålet från kanten. Nobelt var att Hasse Eriksson gick mållös från planen.

1980-talet

Under 80-talet började klubbens satsning på ungdomsverksamhet att ge resultat

Vi fick igång ungdomshandbollen på både flick - och pojksidan. Detta medförde att våra ungdomslag gjorde bra ifrån sig i serietabellerna.

1982 lades seriesystemet om så att högsta serien kallades för Elitserien och div3 blev div 4 osv.

Klubben började storsatsa. Under denna tid fick klubben en anställd kanslist, Benny Pettersson. Vi skapade "Öppet Hus" i klubblokalen som var ett försök att bygga gemenskap mellan olika generationer. Klubben fick ett antal olika jobb från företag i Västervik, vilket bidrog till en god ekonomi.

Lagen började att åka på olika cuper bl.a Östgöta Cup, ICA-cupen m.fl. Där gjorde de olika lagen härliga insatser. Klubben fick med Linda Nilsson i Smålandslaget för spel om SM.

Damhandbollen tog riktig fart under denna period men damerna hade svårt att bli ett riktigt stabilt lag. Några säsonger spelade med i div 2, men för det mesta höll man till i div 3.

Herrlaget hade svårt att bli ett stabilt div 2-lag. man fick börja om i den lägsta serien ett flertal gånger.

I början av 80-talet utgav VHF ett så kallt lokalmynt. Det gjorde man under fem år. Det blev ett bra tillskott till budgeten. Klubben började med 100_klubben för sponsorer som blev väldigt uppskattat. Arne Meijer blev invald i Smålands Handbollsförbunds styrelse, där han också fick ordförandeposten. Klubben fick också en representant i Utbildningskommittén, Christer Jillehed. Han fick också förtroendet att leda Smålandlaget i Hummel Cup.

1990-talet

90-talet blev det gyllene årtiondet för VHF:s ungdomsverksamhet.

Ungdomsverksamheten gav verkligen liv åt handbollen. 90-talet var det årtiondet som klubbens ungdomsverksamhet bar frukt. Både flick - och pojksidan skördade klubben stora framgångar. I ungdomsserier hade klubben ett flertal seriesegrar att glädja sig åt.

Ungdomslagen deltog i ett flertal cuper bl.a Rödspätte Cup i Danmark under några år. Bästa placeringen blev en tredjeplats för våra A-pojkar. Det blev verkligen lärorikt för våra ungdomar att känna på internationellt motstånd.

Vidare blev det ett flertal segrar i Östgöta Cup i Norrköping. Där visade våra flickor framfötterna. I Hultsfred vann B-flickorna ICA-cupen som enda lag från klubben under alla år. De duktiga B-flickorna gick till ICA-cupen final 1990 i Lidköping och var med det bland dom 8 bästa klubblagen i Sverige. Stor sensation!

Hemortsalternativet "handboll" infördes på Gymnasiet. Där deltog ett 10-tal ungdomar från klubben.

I Smålands distriktsmästerskap tog VHF ett flertal segrar. 91/92 och 92/93 A-flickorna, 93/94 A-pojkarna, 93/94 och 94/95 juniordamerna samt 95/96 juniorherrarna.

I serien för damer div 2 hade vi till och med två lag med. Det blev serieseger och kval till div 1 (näst högsta serien) mot IK Heid från Göteborg. Tyvärr blev damerna tvungna att spela kvalet i Överum. Detta på grund av att Sporthallen höll på att byggas och publikstödet blev inte vad det hade blivit i Västervik. Det slutade med två raka förluster.

På våren 1994 invigdes den nya Sporthallen vid Bökensved.

Herrlaget blandade med spel i div 2 och div 3.

Många av våra duktiga ungdomar fick representera Småland i Hummel Elit Cup. I flicklaget födda 76 hade klubben med hela sex spelare! Hos pojkar födda 77 fick Jonas Svensson äran.

2000-talet

Under 2000-talet kunde klubben inte fortsätta den fina verksamhet man haft de sista 20 åren. Klubben kunde inte behålla sin kanslist och många av seniorspelarna, både på dam - och herrsidan fortsatte sin utbildning på andra orter. Herr - och damlaget spelade i den lägsta serien. Det fanns många år då klubben inte alls kunde ställa upp med något seniorlag, varken damer eller herrar.

VHF fick koncentrera sin verksamhet på ungdomshandboll och försöka locka till sig ungdomar som ville spela handboll. Det var många ledare som fick ta ett stort ansvar och lägga ner mycket tid för VHF. En av de som tog stort ansvar var Alexander Meijer som var ordförande och tränare för flera lag under denna tid.

I Totebo byggdes en ny sporthall 2015. VHF fick äran att inviga den med ett seriespel för ungdomar.

Klubbens ungdomslag spelade med olika framgång i de olika serierna. Långa resor blev det eftersom Småland och Blekinge Handbollsförbund gått ihop.

Albin Adolfsson blev uttagen till Smålandslaget i när Sverigecupen för landskap skulle avgöras.

Under 2000-talet har vi haft ett flertal ungdomar som sökt sig till handbollsgymnasium runt om i landet. Där dom har börjat spela i olika elitlag. Vidare har klubben 2017 startat upp en flickungdomscup, Guldkant Cup, dom blivit populär.