Konsten att göra precis det som krävs. Guif Hemma

Jag har precis avverkat en exceptionellt obekväm bilfärd från gruvfälten i Dannemora, med sprängande bihålor ackompanjerat av illamående, när telefonen ringer.

Det klipps, knastrar och bryts och personen i andra änden har lika lätt att göra sig förstådd som en blåbärsplockande nordkorean har när han irrat sig in på privat mark hos en sjuktglad björnjägare i Gällivare.

Samtalet bryts, men telefonen plingar lika snart till igen och på den lätt dimmade skärmen kisar jag fram ett okänt telefonnummer. Det slår mig att jag kisar oroväckande mycket och tanken på glasögon eller en läskig ögonoperation vrålar efter mig någonstans från det undermedvetna. Jag viftar bort tanken och kisar igen. +46. Sverige. Inte Nordkorea.

Jag ringer upp numret samtidigt som jag hoppar in i en taxi och simultant som jag instruerar chauffören hör jag Putte gorma i andra änden.
-Vilken jävla matchjävel! Alltså! Jag vet inte ens vart jag ska börja?! utbrister han i eufori.

Jag som följt precis samma match via livescore skrattar, för glädjen är delad och det såg länge mörkt ut.

Vi får backa bandet en dryg timme till matchstart där en något tunnare trupp än vad BossCoach önskat sig ställer up. Ett på intet sätt okapabelt gäng, men med några målsprutor på vift och några stödinhopp på plan som frekventerat soffan mer än klisterburken sista åren så fanns ändå utrymme för lite svajig timing och spretigt skytte. Ett bra recept för spänning och god underhållning, med andra ord.

Matchen startar hursom med att Guif nätar två, varpå vi börjar jaga och mer eller mindre konstant är två efter via kontinuerligt målbyte. Framförallt McDreamy dominerar vårt skytte i första, men även Bängen, Weize , Palle och Liljegren som sätter sista innan vilan noteras i protokollet. Vi har under halvleken framförallt problem med Guifs H9 Theo Johansson som gör 6 mål i rad på oss innan Simma får uppdraget av coach att punkta honom som sämsta tänkbara kompis.

Till halvtidsvila går vi med relativt målsnåla 12 - 14. Vi har haft lite svårt att komma till lägen som resulterat i mål och gissningsvis även varit lite för snälla bakåt. Normalt sett är vårt försvar såpass stabilt att vi inte tillåter någon att göra 6 baljor ostört i rak följd.

Halvtidssnacket innehöll givetvis byggsten 1A, att vara en bra kompis. Coach kan ha tryckt på att vi idag kanske framförallt ska vara det mot varandra, inte nödvändigtvis gentemot motståndarna.

I andra halvlek fortsätter målbytet. Runt 40 minuter spelat får Palle vila pga att han för stunden inte var en bra kompis. Här har Weize en period på V6 där han glänser likt solens reflektioner i påsksnön och sätter tre bollar i tät följd, dessutom i numerärt underläge. Vid 40:50 på klockan är vi för första gången inte i underläge sedan första avkastet när Weize kvitterar på 17 - 17.

10 mil bort sitter jag i en bil och skuggboxas med mötande trafik samtidigt som jag vrålar - Weize din lilla jävla guldklimp!
-Hade inte du huvudvärk? undrar mina medpassagerare men jag väser åt dem att vara tysta och hyssjar dem med hela handen utan att släppa Profixios livescore med blicken.

Säg den glädje som varar för evigt dock, för Guif gör ett ryck och förvandlar på 4 minuter 17 - 17 till 17 - 21 och känslan i bilen är att det är det moment Guif sannolikt behöver för att kunna döda moralen för gänget i Änglanda.

Men killarna på plan uppvisar en vilja av stål och kämpar sig tillbaka och jag får åter skuggboxas när Simma kvitterar till 22 - 22 vid drygt 54 minuter spelat.

När Liljegren sedan sätter 23 - 22 nästan exakt minuten senare och vi för första gången i matchen har ledningen föreställer jag mig att han seglar in på ett kantavslut i slowmotion, ackompanjerad av små nakna keruber som spelar Fortunate son av Credence på harpa. Vackert så man blir tårögd.

Knappa minuten senare tilldöms Guif en straff som sitter och vi har åter lika, och 23 - 23 på tavlan.

Vi slarvar bort bollen och när Guif åter tar den i besittning tar de även TO med 1 minut och 40 selunder kvar att spela.

Vi vinner boll, men slarvar bort våra chanser upprepade gånger. Guif likaså och nerven är påtaglig. När Beckis i kassen sen limmar ett Guif-avslut i slutsekunderna avlossar han ett avgrundsvrål av typen som ger småbarn mardrömmar och BossCoach tar TO med 12 sekunder kvar att spela.

-Inga kompisfasoner, och mål, tack. Ungefär så lyder BossCoach instruktion och 5 sekunder efter att matchen går igång vräker sig Bängen igenom Guifs försvar med 100% vilja och 0% finess. Lädret ska bara in, och med en liten eskilstunatomte hängande i skottarmen får han med nöd och näppe in bollen, och vi har 24 - 23 på tavlan. Med ungefär 5 sekunder kvar att spela när Guif får bollen mot avkast räcker det för seger.

Vi tackar Guif för en fantastiskt underhållande match, med mycket av det bästa handboll kan erbjuda rent dramaturgiskt.

Protokoll VIS - GUIF

Kuriosa och statistik ligger i separat inlägg.