Långhylsor och korvspad, tredje i rad! Borlänge borta

Så var det äntligen dags att få bege sig långt upp i Dalarna. Olle, senaste matchens storbombare, kastade in handduken tidigt pga samkväm på hemmaplan och Bängen meddelade några timmar före samling att han hittat kopiösa mängder busar i näsan och genast behövde tillsätta en utredning för att planera kommande tillslag.

Här kan man tro att truppen till säsongens näst längsta bortamatch skulle bli tunn. Men Julles återkomst från Hades dödsrike hade gett ringar på vattnet och Simma gipsade ett badrum på rekordtid, bara för att han vägrade missa Julles stundande hjärtinfarkt på en handbollsplan innan han skulle få korsa Styx på nytt. Detta innebar att ihop med övriga mysiga guldmunkar rullade en 15 man stark trupp norröver.

Det finns ett referat bakåt i historiken som avhandlar juniorer i barnformat, men dalmasarna som värmer upp är värsta sortens juniorer, då den stora majoriteten ser ut att ha inmundigat stora mängder Dala-grundvatten och således blivit juniorer i vuxenformat med hårigt bröst och basröst. Det osar besvär lång väg.

När matchen går igång är vi, antalet till trots, inte riktigt på tå och BHK gör snabbt 2 - 0 på oss. Kort därpå åker McDreamy på en snyting som domaren tycker att han förstärker, och det på ett icke övertygande vis. Han får således 2 minuter ledigt för att studera skådespeleri, tvärhyggligt ju!

Under tiden tar Anden och Simma tillfället i akt att reducera och kvittera till 2 - 2. Första perioden av första halvlek är dock inte särskilt bra från vårt håll. Det är lite virrigt och stressat. Vi byter lite mål med BHK och utöver att Simma och Anden får in lite mer mål välkomnar vi också in McDreamy via en straff och Eslöv in i protokollet.

Spelmässigt lämnar det dock en del att önska och vi är inte riktigt där. 2,5 timmar tätt packade i bilar kan ha haft sin inverkan på vår mentala förmåga och hjärnsynapserna är liksom sävliga och simultant lättirriterade på ungefär samma sätt som när en en stereotyp norrlänning ska förklara för en stockholmare vad Portello är och varför det inte är Trocadero. När BHK ställer om spelet hänger vi likt en förvirrad stockholmare helt enkelt inte riktigt med och när de på relativt kort tid förvandlar 5 - 5 till 9 - 6 har de mer moment än vi önskar och Bosscoach Muftic tar en TO.

Exakt vad som sägs kommer för all framtid vara dolt i mystikens dunkla korridorer för den som inte var på plats, men effektivt var det och de som är lyckligt lottade nog att kunna säga ”jag var där”, vet.

Efter TO kliver ett nytt lag in på banan och levererar 8 raka mål och ett betydligt tightare försvar. Vi välkomnar såväl Putte som Hedlund in i målgörarskaran och frustrationen bland dalmasarna är extra påtaglig när Anden krusidullar in sitt 3:e mål på kort tid, varav hans 5:e för matchen.

BHK tillåts göra en boll till innan halvtidsvilan, varpå Anden i ett hemjobb är lite väl het i ryggen på en BHK:are och ombeds göra lite noteringar i McDreamys skådespelarhandbok ett par minuter. De tilldelas även en straff men Beckis som hittills tagit samtliga straffar denna säsong tar även denna och är fortsatt Mr-onehundred-percent-dude-fuck-yeah. Allt för att få glänsa hemma enligt ihärdiga rykten, men vad vet vi? Halvtidsresultatet skrivs således till 10 - 14.

I halvtid pratar vi hemlisar men lägger mycket tid på att man ska vara en bra kompis, sånt är viktigt.

Andra halvlek inleder BHK mycket bra och vår fyramålsledning är snabbt reducerad till 13 - 14. Anden går via en resolut fläskläppssatsning genom BHK:s försvar och belönas utöver mål med att de får spela numerärt underläge en stund.

Men en man kort levererar McDreamy ut ett finfint kantläge till Emil som välkomnas in i protokollet med dåligt bollgrepp och minsta möjliga ansiktsmarginal, när han skickar bollen via målvaktens axel och in i kassen. Redaktionen vill ändå hävda att det är typiskt bra-kompis-agerande, annars hade bollen suttit rakt i plytet och det är typiskt osnällt.

BHK hinner lagom bli full uppställning innan nästa 2:a kommer och Calle som blivit inspirerad av Andens förehavanden skickar en projektil genom försvaret, rakt in i målprotokollet. Vi är åter på lite mer betryggande ledning med 13 - 17 på tavlan.

Vi har här ca 23 minuter kvar att spela och båda lagen är märkbart lite tröttare än vad man varit dryga 30 minuter tidigare, och handbollens smått traditionsenliga målbyte tar vid. När Simma sätter en pärla från H6 vrider Borlänges målvakt olyckligt till knät, och när han i smärta tittar upp uppenbarar sig Jesus, eller Julle, som likt en riktigt bra kompis är högst delaktigt att hjälpa honom såväl av plan som med hoplappning av knä. Fint ändå. Enligt klassisk ”En till mig, en till dig”-princip följs vi hursom åt upp till 18 - 22 där återigen Julle, efter en drös snygga, men efter idogt trippande bortblåsta mål, välkomnas in i protokollet.

I ett efterföljande hemjobb genar Calle genom mittcirkeln och åker snöpligt ut. I numerärt underläge levererar dock Liljegren ett riktigt smygarinspring som BHK aldrig uppfattar och även han kan noteras i protokollet.

Sista minutrarna kliver BHK upp man-man och jagar boll, lite fummel och tekniska fel från oss ger dem chanser att reducera men Petson stänger tryggt butiken bakåt. De lyckas under matchens sista 5 minuter dock tillskansa sig tre straffar. Mr 100% kliver av naturliga skäl in för att ta även dessa men här spricker tillslut sagan. Kan man tro. Men Petson, likt en bra kompis, hävdar att dessa straffar var hans och att den negativa statistiken därför drabbar honom, inte Beckis. Mr 100% är därför fortfarande Mr 100% och hjältestatusen hemma är intakt.

I slutskedet knappar sig dock BHK onödigt nära och med ca 40 sek kvar reducerar de till 24 -26 och förutsättningar finns helt klart att mäkta med en kvittering. De fortsätter jaga man-man, men när Emil på lurigt manér förvillat bort sin förföljare och Calle lyfter blicken och ser honom själv skiner han upp med samma flin som Adam Sandler gör i valfri romantisk komedi. Passen går och vi får avsluta ostört och sätter spiken i kistan och 24 - 27 med 25 sekunder kvar att spela. Vi håller tätt sista etappen bakåt och seger en lördagkväll i Borlänge är ett faktum.

Vi vill tacka BHK för en kul match där de aldrig slutar pressa oss och där det i slutändan är små marginaler som avgör utfallet. Vi vill även lyfta domarna Samir Osmanovic och Mats Johansson som håller en jämn och bra nivå matchen igenom.

Protokoll Borlänge HK - VIS

Kuriosa och statistik följer i separat inlägg.