Klubben bildades 1916
I april år 1916 samlades ett gäng grabbar på Sveasalongens café i Västanfors för att diskutera bildandet av en idrottsförening. Det resulterade i Västanfors IF: s uppkomst. Framgångarna under 1920-1930- talet var störst inom bandy, simning och cykel men klubben hade även verksamhet inom fotboll, friidrott, skidåkning, boxning och orientering. 1925 deltog Västanfors för första gången i seriespel i den Mellansvenska serien och vann den. De lag som då spelade i denna serie var, förutom Västanfors, Eskilstuna, Örebro, Västerås och Köping. Samtliga dessa lag finns kvar ännu i dag – Eskilstuna dock efter en sammanslagning med Torshälla – och det är naturligtvis ett uttryck för bandyns mycket gamla traditioner på de orter där den bedrivs.

Sveriges första landbana
Till en början spelades bandymatcherna på Stora Aspen i viken nedanför den dåvarande sågen. Spelarna fick själva hjälpa till att skotta planen fri från snö före matchen. Ibland påstås det att man började klockan 7 på morgonen och höll på ända till en kvart före matchstarten. Melingssjön var en tidigt tillfrusen bandyarena under försäsongerna och bakgrunden till Västanfors rykte som ”Världsmästare i december”. Senare kom Västanfors Idrottsplatsförening till på föreningens initiativ. Robert Åkerblom var den som organiserade bildandet. Genom att sälja andelar à 25 kr finansierades bygget av Västanfors IP. 15 000 kr i andelar tecknades. Arbetet påbörjades sommaren 1935 och redan vintern 1935 – 36 var bandybanan i bruk. 1939 var idrottsplatsen i det närmaste klar. Kostnaderna gick på 42 000 kr, varav 10 000 erhölls av tipsmedel, 2 000 kr av municipalsamhället, 1 500 kr av kommunen, 2 000 kr genom ett lotteri och resten genom upplåning.
Läktaren med omklädningsrum och klubbrum invigdes på nyårsdagen 1954. Detta efter hjälp av klubbens medlemmar som lagt ned 150 000 frivilliga arbetstimmar i bygget och med hjälp av företag, bland annat Hedins. Den 2 jan 1955 sattes publikrekord på IP då 5 934 betalande såg matchen VIF-Sandviken. 1973 blev det konstfrusen is på IP.

Åren i Allsvenskan
Bandyn blev den dominerande sporten inom VIF. Lagets första säsong i allsvenskan var 1937 och det slutade med degradering till div. II. Samma år fick Västanfors sina första landslagsspelare. Dessa var Lillan Sandberg, Helmer Jakobsson och Ola Karlsson. Strävan mot bandyns finrum pågick under 40-talet med idel smärtsamma förluster efter fyra serievinster. 1940-talet betecknas inom VIF som ”kvaldecenniet”. 1949 lyckades vi nå hela vägen och 1950-talet benämns som ”det lyckliga 50-talet”. Under 10 år spelade VIF i eliten och tog föreningens första SM GULD 1954! 1960-talet börjar mödosamt med två år i div. II. Ansträngningarna och det hårda jobbet ger resultat och vi når återigen toppen. Under sju goda år bjuds publiken än en gång bandy på toppnivå. Taktiken och strategen Rune Sääf var tränare. 1970-talet inleds med stora framgångar för laget. Det blev tre minnesrika och intensiva slutspel efter två seriesegrar och en andra plats. Dock räckte vi inte till för att nå en ny SM-final och få ett nytt SM-tecken. Under slutet av decenniet gör vi enstaka besök i allsvenskan.

1954 årets år!
Vad alla hoppats och väntat på blir verklighet år 1954. Västanfors vann SM-GULD! Få hade nog kunnat drömma om detta då de första skridskoskären togs på sjöarnas is och leken med svagdricksflaskornas avrundade träpluggar började. I guldlaget fanns snabbheten, bollkänslan och skyttet. Varje spelare var på det klara med sin uppgift och hade sin givna position. Sammanhållningen var bra, ledarna envisa och med bra taktisk blick. Försvaret var väldigt starkt och samspelt. Svante Jacobsson och Roland Flink var två brytsäkra backar. I målet stod Hasse Lundkvist vilken var en av landets bästa målvakter. Centerhalv Nisse Nordkvist hade en mycket bra räckvidd och var bollsäkerheten själv. Ragnar Wahlfeldt och Erik Sandberg var två åkstarka grabbar. I anfallet fanns strategen Rune Sääf som framspelare till Sveriges skyttekung Sven-Erik Broberg. Där fanns även Sveriges snabbaste högerinner, Torsten Svensson. De två yttrarna var trollgubben Sven Lööv och chanstagaren Alf Engvall. Det fanns även en bra reserv i Erik Nordström som spelade hela 80 min av den andra finalen. Finalen som spelades mot Örebro fick avgöras i två matcher eftersom den första slutade 1-1. Omspelsmatchen vann Västanfors med 2-1.

Det allsvenska laget "Västanfläkt"
Det talades på 1950-talet om laget ”Västanfläkt” som spelar Sveriges tjusigaste bandy. I laget ingick Hasse Lundqvist, Svante Jacobsson, Roland Flink, Nils Nordqvist, Ragnar Wahlfeldt, Erik Sandberg, Alf Engwall, Torsten Svensson, Sven- Erik Broberg, Rune Sääf och Sven Lööf. Reserv var Erik Nordström. plats. Dock räckte vi inte till för att nå en ny SM-final och få ett nytt SM-tecken. Under slutet av decenniet gör vi enstaka besök i allsvenskan.