Föreningen bildades den 9 mars 1902. Till föreningens första ordförande valdes folkskolelärare Per Gisselsson och övriga styrelsemedlemmar var kontraktsprost J. Thordeman, hemmansägare Reinhold Pettersson, handlare Natanel Andersson och stationskarlen C.A. Hallberg.
Skjutbanan låg från föreningens början 1,5 km sydväst om kyrkan vid Ränka Hästhagar på Leander Pettersson ägor. Skjutavståndet var på denna tid 200 meter.
Då fler började använda mausergevär m/96, istället för gamla Remington, så ansågs blindering och kulfång för dåligt på denna plats.
1913 flyttades skjutbanan ett par kilometer österut, ca 1,5 km sydost om kyrkan. Skjutavstånd fanns nu på både 200 och 300 meter. Till att börja med fanns det fyra tavelställ av trä, men 1945 blev de utbytta mot fem moderna järnställ. Dessa används än idag runt om på olika skjutbanaon.

Föreningen fick under början av 1920-talet problem med avtagande skytteintresse och besvärlig ekonomi som följd. Föreningen var vilande i sex år mellan hösten 1921 och sommaren 1927.
Den 6 juni 1927 samlades ett 25-tal skytteintresserade personer vid skjutbanan. Det beslutades att verksamheten skulle återupptas och den nya styrelsen bestod av herrarna: Albert Andersson, Jean Ahlberg, Sven Eriksson, Hjalmar Andersson, Gustav Jansson och Sixten Andersson.

Under 40-talet, medan andra världskriget pågick, var medlemsantalet ganska stort på ca 70 skyttar, för att senare gå ned till ca 40 stycken.
Under 50- och 60-talet fortgick verksamheten sin gilla gång och först 1967 uppstod arbete med att flytta paviljong och skjutvallar ca 50 meter västerut till Anerfälts ägor. Med hjälp av traktor och vagn lyckades paviljongen flyttas oskadd till sin nuvarande plats.
Under 60-talet och 70-talet var Ununges främsta skyttar Kurt Jansson och Elis Frödin. De deltog i många tävlingar även utanför förening vilket inte var så vanligt på den tiden. Det var framför allt i fältskytte de visade mästartakter.

Verksamheten ökade under senare delen av 70-talet, och i början av 80-talet förfogade föreningen över flera duktiga skyttar. Det var framför allt den talangfulle ynglingen Ola Lundqvist som tillsammans med Torvald Andersson förde fram föreningens namn i spalterna. Senare på 80-talet tillkom Olas kusin Stefan Lundqvist och föreningen hade ett starkt tremannalag.
Skyttarna deltog på många tävlingar ute i landet och i samband med detta ansågs det att även vår skjutbana behövde en upprustning, så under 1984 påbörjades arbetet med en utökning av blinderingen till åtta tavelställ och byggandet av en skjuthall. Alla moderna skjutbanor hade vid denna tid skjuthall som skydd för väder, vind och inte minst buller.
Korthållskyttet började under 80-talet bli lite populärare och även vår föreningen startade upp en liten verksamhet på detta område, men hade problem att få till en bra skjutbana. Flera alternativ föreslogs men inte förrän 1992 hamnade den på Bergas mark, alldeles vid Ränkaån med kulfånget i jämnhöjd med 300-meters banan. Banan fick plats för 10 tavlor och skjuthallen, som blev klar 1993, blev verkligen rymlig och fin. Tyvärr låg skjuthallen på lättjord vilket gjorde att det inte var absolut stillhet i marken när skyttarna förflyttade sig. Då ingen annan lösning fanns så höll sig skyttarna till godo med detta och det samlades ett tiotal skyttar vid våra serieskjutningar.

Luftgevärsskytte, som bedrivs på 10 meter inomhus, började vi med 1984 i Edsbro Bygdegård. Vår ungdomssektion bildades redan 1983. Verksamheten var under alla år livlig med ca 20-30 ungdomar varje vecka under höst- och vårtermin.
I Bygdegården var vi tvungna att varje gång plocka upp och ned all vår utrustning vilket inte är jätte smidigt men möjligheterna att hitta en annan luftgevärslokal verkade omöjlig. Under hösten -95 fick vi genom Bo Westling reda på att Roslagens Luftvärnskår skulle göra sig av med några baracker på Väddö skjutfält. En av dessa bedömdes lämplig som samlings- och luftgevärslokal. Föreningen fick köpa baracken för en krona och kunde sätta igång med arbetet sommaren -96. Vi fick då tillgång till två ALU-arbetare, Henry Blom och Bo Andersson samt ordförande Bertil Lundqvist som arbetsledare. Dessa tre personer blev helt avgörande för att baracken kunde bli klar på drygt ett halvårs ned- och uppmontering.
Den 12 februari -97 kunde de första luftgevärsskotten avlossas i den nya hallen som har åtta tavelställ och är totalt på ca 154 kvadratmeter. Tre år senare kunde vi med hjälp av sponsorer och bidrag köpa åtta elektriska taveltransportörer, anläggningen blev i bästa skick.
Luftgevärskyttet visade sig växa allt större och med hjälp av vår fina luftgevärshall ökade medlemstalet kraftigt under slutet av 90-talet. Den absoluta toppnoteringen gjordes 2000 då föreningen hade 184 medlemmar, precis hälften var aktiva. Upptagningsområdet för ungdomar blev enda från Rimbo till Hallstavik men flertalet kom som tidigare från Edsbro. Satsningen på egen lokal såg till en början ut att bli en dyrbar satsning (första året en kostnad på ca 150 000 kr) men har sedan visat sig vara den bästa investeringen föreningen gjort.
Kringliggande föreningar har i flera fall blivit tvungna att lägga ned luftgevärsskyttet pga lokalbrist. De två kvällarna vi har öppet i veckan har som toppnotering 61 skyttar men normalt ligger det på ca 40 skyttar (2002).

Under slutet av 90-talet diskuterades det hur korthållsskyttet skulle kunna göras populärare. Det skulle vara en fördel om banan legat intill luftgevärshallen och på bättre mark. Marken bredvid 300-metershallen lutade tyvärr alltför mycket nedåt men skulle annars ha varit ett perfekt ställe. Vid kontakt med Vägverket så kunde vi få dikningsmassor från ett vägarbete -98.
Tack vare den mycket skyttevänligt inställda markägaren, Mats Anerfält, kunde arbetet sättas igång. Arbetet gick sakta framåt och inte förrän 2000 var en nödvändig plåt på toppen av kulfånget monterad och en betongplatta för skjuthallen gjuten. Återigen byggdes en fin skjuthall upp och även denna gång av ordförande Bertil Lundqvist.
Med tidens miljökrav gjorde föreningen en smart lösning genom att montera miljökulfång bakom varje tavelautomat. Kulorna stannar i lådan och detta medför att det nya kulfånget aldrig behöver saneras. Den nya banan invigdes den 10 maj -00 av sekreteraren Stefan Lundqvist. Deltagarantalet har ökat något sedan vi sköt på den gamla skjutbanan. Vi räknar dock med större ökning 2003 då vi kommer att ha akustiskt markering på alla tio banorna.
Framgångarna för föreningen har varit mycket stora unders den senaste tioårsperioden. Då skyttar som Lars-Göran Lundqvist och Jan Wallerström kom till föreningen bildades en av Sveriges bästa tremannalag tillsammans med Stefan Lundqvist. Det är helt normalt att föreningen vinner över 20(!) lagtävlingar om året och då även på riktigt stora tävlingar. Sedan 1996 har föreningen deltagit i det nationella skyttets allsvenska med en femteplats som bäst.
Av de individuella framgångarna märks framför allt Stefan Lundqvist som den mest framgångsrikaste skytten med ett SM-guld i fältskytte 2001 och ett NM-guld i sekundfältskytte -95. Till detta har han ytterligare fem SM-medaljer. År 2001 tilldelades han utmärkelsen för Stockholms läns bäste skytt för sjunde gången. Denna medalj har även Lars-Göran erövrat samt ett SM-silver i banskytte -93. Även Henry Blom har ett SM-tecken genom sin silvermedalj i veteranernas fältskytte –94.

Detta är lite historia bakom Ununge-skytteförening.
Nu för tiden är det stor aktivitet inom både luftgevär, korthåll och 300, på alla tre skjutbanorna har vi akustiskmarkering.
Det är inte bara det materiella som har ändrats genom åren utan även framgångarna hos både unga och gamla. Ununge har ett flertal ungdomar som tävlar i SM-samanhang, och dem mindre skyttarna ligger på topp inom stockholmslän.