Fyll i din e-postadress för gratis uppdateringar om Tabergs SK
Du är redan följare. Får du inga mejl kan du redigera dina Notisinställningar under Mina uppgifter.
Klicka på bekräftelselänken i det mejl vi skickat dig för att börja ta emot uppdateringar från Tabergs SK.
Tabergs SK
Följ oss för uppdateringar
Nu när fotbollen ligger i vinterdvala så publicerar vi en text om när TSK var framgångsrika inom ishockeyn. Texten nedan är från Göran Bäckström (JP-SPorten) som publicerades i JP om hockeyn i Tabergsdalen och bakgrunden till bildandet av HC Dalen där Tabergs SK spelade en stor roll. Med detta skickar vi givetvis med ett stort lycka till till HC Dalen som nu gör debut i allettan. Dela gärna
OS-uttagning stoppade Tabergs uppflyttning!
Första gången jag såg en ishockeymatch?
Året var 1960, datum hade jag glömt, hur det gick också.
Men att Tabergs SK mötte Malmö FF, och att det stod en landslagsmålvakt i vardera målbur – det har suttit kvar genom alla år.
TABERG
I den snabbt växande ishockeysporten hade nämligen lilla Taberg med en sällsynt talangfull juniorkull som bas och ett antal handplockade ”importer” som krydda på allvar närmat sig toppen, den allsvenska som på den tiden bestod av två serier, norra och södra.
Hängde på
Själv var jag ännu inte tio år fyllda den där januarisöndagen. Hockeyintresset var väl si så där, men att det här var en speciell match det begrep till och med jag. Så när en av de ”stora killarna” hemma i Hovslätt frågade om jag ville hänga med på matchen så var lyckan fullständig.
För TSK vaktades kassen av Kjell Svensson, förstemålvakt i Tre Kronor trots att han alltså spelade i division 2. I Malmö FF:s mål stod landslagets reservmålvakt Bengt Lindqvist.
Det var seriefinal i division 2 Södra B.
Och i Taberg gick folket man ur huse. 2 318 åskådare – rekordpublik förstås – trängdes runt uterinken på Tabergs IP.
– Intresset var enormt, minns Ove Jungåker som fanns med på isen.
Första HV-basen
Ove föddes 1939, var en av de där juniorerna som utgjorde grunden till Tabergs storhetstid. Så småningom blev det också bland annat några framgångsrika säsonger i Husqvarna IF – men för den stora hockeypubliken är Ove förstås mest känd som en av männen bakom HV71:s marsch upp i hockeytoppen. Han blev 1971 HV:s förste ordförande, behöll klubban i mer än 30 år.
Men 1960 var HV71 inte ens påtänkt, sammanslagningar inget man snackade om i en bygd där det fanns gott om ishockeylag. När Taberg vann näst högsta serien 1960/61 med två poäng före Malmö FF hade man efter sig bland andra Husqvarna IF, Vättersnäs och Norrahammars GIS.
– Just det där, att det var så många lag i bygden som konkurrerade, blev ju så småningom ohållbart, säger Ove. Varken spelare, intresse eller ekonomi räckte till för alla.
Bara två kvar
Så Taberg gick så småningom ihop med Norrahammars IK till HC Dalen. Vätterstad och HIF blev HV71, där NGIS klev in år två. Och i dag är det bara de två sammanslagningarna som återstår.
Vad som hade hänt om Taberg, eller föregångaren Stefa på Stenholms höjder i Huskvarna, tagit klivet upp i hösta serien och kunnat etablera sig där kan vi i dag förstås bara spekulera kring.
– Jag tror vi hade fått det svårt, säger Ove Jungåker.
– Taberg var nog för litet, bara att vi var så pass nära att gå upp i allsvenskan som vi var borde väl egentligen inte ha gått. Men blandningen av egna, duktiga, spelare och de nyförvärv vi fick visade sig ju bli riktigt stark.
– Att vi kunde få till oss spelare som Kjell Svensson, Kenny Booth, Kalle Flygare och flera andra berodde mycket på att vi hade några starka sponsorer. Framför all Abrahamssons möbelfabrik, men också Yllefabriken i Taberg stöttade ishockeyn starkt. Inte minst med att ordna jobb åt de spelare som kom till oss.
– Vi som redan fanns i laget hade ju ingen ersättning, men de som kom utifrån fick väl en slant. Men viktigast var ändå att det fixades jobb och bostad.
Taberg vann division 2 Södra B två säsonger i rad. Konkurrerade med Tranås AIF i Södra A om att bli första Smålandslag i högsta serien.
Ett tungt tapp
– Hade inte Kjell Svensson blivit uttagen till OS i Squaw Valley, som avgjordes mitt under kvalspelet, hade vi gått upp det året, säger Ove Jungåker. Nu fick Lars ”Tysken” Johansson kliva in i stället. Han gjorde det bra, men att tappa Sveriges bäste målvakt satte förstås ändå sina spår…
Brynäs och Gais gick upp från kvalserien vårvintern 1960. Och när det återigen blev kval året efter var det Frölunda och Tranås, anfört av kanadensiska backen Curly Leachman, som gick upp. Då hade Kjell Svensson lämnat för AIK, Taberg blev trea – och närmare hockeyeliten än så kom man aldrig.
Den största stjärnan i Taberg under storhetstiden var Kenny Booth. En av många kanadensare som hamnade i Europa när pengarna började ta slut i den brittiska liga som till stor del befolkades av kanadensare och amerikaner och som vuxit fram i Storbritannien efter andra världskriget.
Färgstarka lirare
Kenny Booth, Curly Leachman, Mike Desilets som förtjuste Jönköpingspubliken i Vättersnäs tröja, målvakten Jack Simeon som spelade för HIF och la en del av grunden till det moderna svenska målvaktsspelet, Les Strongman i Malmö, den färgstarke Des Moroney och några till både satte färg på och bidrog med viktig kunskap till svensk ishockey.
– Kenny var en oerhört spelskicklig center, minns Ove Jungåker. Själv var jag mera en utpräglad målskytt och hade honom att tacka för många fullträffar.
Efter kvalåren gick det sakta men säkert utför för Tabergshockeyn. Ove själv hamnade i Husqvarna IF 1965, och fick även i den tröjan vara med och förgäves försöka kvala upp till högsta serien.
Det klivet fick han vänta med till våren 1979, när HV71 klev in i elitserien för en kort visit.
Sen följde många år av förgäves kvalande, innan det äntligen var dags ”på allvar” för Jönköpingsbygden att få ett lag i ishockeyns finrum. Och när första SM-guldet också var fixat, den där oförglömliga Gävle-kvällen 1995, då fick ordförande Jungåker en påminnelse som gamla storhetstider när han sent på nattkröken kom hem från guldfirandet.
Comeback i guld
– Då hängde en guldfärgad ”cykelhjälm” på dörrhandtaget, berättar Ove. Det var min gamla hjälm som jag spelade med under många hockeyår. Någon gång lånade jag ut den till min svåger, och sen glömdes den väl bort tills den dök upp igen den där guldnatten.
Ett glatt återseende blev det, Och i dag kan Ove, om han så vill, som stadig besökare på HV-matcherna ta en titt på sin gamla hjälm i en av montrarna i Kinnarps arena, som en liten påminnelse om att det faktiskt funnits framgångar, storpublik och viktiga matcher i Jönköpingsbygdens hockeyvärld också före HV71.
PS. Var förstås tvungen att kolla upp den där matchen ordentligt via ett besök i tidningslägget. Och så här var det: Seriefinalen i Taberg spelades den 31 januari 1960. MFF vann med 5–3 trots hemmaledning 2–1 och 3–2, tog revansch för hemmanederlaget med samma siffror. Kenny Booth gjorde två mål, Björn Fransson ett för Taberg, som efter förlusten var i serieledning med en poäng före MFF. I sista omgången vann sen Taberg i Alvesta medan Vättersnäs överraskande stal en poäng för Malmö, så segermarginalen blev till slut två poäng för Taberg.
Göran Bäckström//Jönköpings Posten
Klubblokalen PRO - avslutning BOUL | 27 sep, 13:00 |
P-15 Träningsmatch IF Haga | 27 sep, 17:15 |
F-12/13 Tiffany cup | 28 sep |
P-16 Shelfless cup (i Habo) | 28 sep, 10:00 |
A-lag Damer Smålandsstenars GoIF (borta) | 28 sep, 12:00 |
Kommentera
Du måste logga in för att kommentera