GULD i Reval Cup!

Nytt guld när SSK F-05 visade på fantastiskt lagarbete i Tallinn!
Vissa upplevelser är svåra att beskriva för någon som inte var på plats, och långhelgen i Tallinn är definitivt en sådan. Det känns som vi har varit borta i flera veckor och är så många erfaranheter rikare, både på och utanför planen. Vi gör ändå ett försök att ta er med på den guppiga resan från Värtahamnen til den perfekt genomförda finalsegern mot årets Dana Cup-vinnare från Minsk...

Mot Tallinn - sjösjuka gör bäst i att stanna hemma
Redan vid samlingen på torsdag eftermiddag så kändes det att det var något stort på gång. Glädjen av att komma iväg gick nästan att ta på och det var ett minst sagt förväntansfullt gäng som satte sig i bilarna mot Värtahamnen där Baltic Queen väntatde på att få ta oss till Tallinn och Reval Cup. Rutinerade kryssningsresenären Peter hade gjort upp en perfekt plan att gå emot strömmen och inleda med Bad & Bastu för att sedan inta middagen när alla andra var på väg till Spa-avdelningen. Planen satt till punkt och pricka och vi kunde i lugn och ro ladda upp med spa för att sedan äta oss proppmätta i den överraskande goda buffén där räkorna var särskilt populära. Glada och nöjda tjejer kom snabbt till sängs vilket nog var helt rätt taktik då det stundtals kändes som att färjan var mer i luften än i kontakt med havet och det var rejäl sjögång. Två av ledarna fick också nattsömnen rejält tilltufsad när en tredje drog igång snarkningar som fick sjumetersvågorna att framstå som en lättare bris...bara att bita ihop och hoppas på sköna sängar på hotellet.

Fredag, en dag i idrotten och kulturens tecken
Fredag morgon betydde ankomst till Tallinn som välkomnade med förväntat grått november-väder. Efter att först ha åkt till fel hotell blev vi guidade rätt av de grymma turneringsarrangörerna som hade styrt upp allt på ett fantastiskt sätt och verkligen fick oss att känna oss som ett proffslag. Efter en snabb incheckning gjorde vi sedan för första gången den korta promenaden till arenan för att ta oss an ett träningspass och bekanta oss med underlaget samtidigt som vi borstade av oss resdammet. Träningspasset blev riktigt bra och det gick att se på tjejernas fokus och intensitet att de verkligen såg fram emot att komma igång. Efter passet gjorde vi också ett kort besök i klubbhuset där tjejerna med andakt kunde studera guld-pokalerna från Gothia Cup, Dana Cup och andra stora cuper - och säkert också hämta inspiration till egna prestationer.

Första lunchen på hotellet fick högt betyg av samtliga spelare, och kanske lite lägre från kräsna ledare som inte är riktigt lika vana med skolmaten. Den smakade liksom inte så mycket. Tjejerna åt med god aptit hela helgen dock, och då var också ledarna nöjda även om det drömdes en del om smakrik mat på nätterna...

Eftermiddagen och kvällen ägnades åt en otroligt uppskattad rundvandring i Tallinns gamla stad under ledning av en fantastisk svensktalande guide. Återigen kredd till arrangörerna som styrde upp denna aktivitet. Turen som avslutades med ett besök på julmarknaden gav ny kunskap om såvål historia som männsikor och land. Alltifrån kommunismen till andra världskriget och Danebrogen avhandlades. Dagens mest minnesvärda kommentar var nog ändå att "det är ett väldigt slöseri med bokstäver i Estland"...tror knappast vi såg ett enda ord under tjugo bokstäver någonstans.

Gruppspel lördag - Fokus fotboll, spela, äta, dricka & vila
Som de fullblodsproffs tjejerna är så var det inga som helst problem att fokusera om och gå in i cup-mode på lördagmorgonen. Fokus låg nu helt på att ta sig an matcherna och att däremellan fylla på med energi och få återhämtning. I första matchen väntade ett rejält fysiskt och storvuxet motstånd i form av SK Põltsamaa Motiiv från Estland, och här märktes lite ovana med det för oss helt nya 8-mannaspelet med offside. Vi fick dock utdelning på hörna rätt tidigt och 1-0-segern var aldrig hotad. En helt ok start på en lång turnering som vi hade som plan att växa in i. I match nummer två hittade vi ytorna betydligt bättre och rullade boll snabbt och effektivt. När vi dessutom tog betydligt fler avslut blev siffrorna också större och finska PuiU kunde slås tillbaka med hela 7-0. Efter mat och vila på hotellet väntade sedan Tabasulu JK i en kvällsmatch som skulle bli rejält svår. Tempot och spelet satt som det skulle och vi radade upp målchanser men bollen vill bara inte in. När vi sedan släppte in ett riktigt slumpmål tog stressen och frustrationen överhanden och trots att vi fortsatte skapa chanser kunde vi baa inte få dit bollen. Alltför ivriga avslut i kombination med en storspelande målvakt gjorde att vi såg ut att gå mot vår första förlust. Men tjejerna vill annorlunda - med bara sju(!) sekunder kvar att spela tryckte vi in den minst sagt välförtjänta kvitteringen och kunde gå till sängs som ledare i gruppen inför morgondagens avslutning.

Söndag - om alla jobbar mot samma mål så går det att uppnå nästan vad som helst!
Förutsättningarna var enkla inför söndagens sista gruppspelsmatch mot Hoo Gee Kung Fu Panda från Finland.Vid vinst skulle vi få spela final och i annat fall väntade bronsmatch. Tidig matchstart 08.00 gjorde att vi också valde uppstigning 06.00 för att både hinna äta en rejäl frukost och väcka kroppen innan matchstart. Vi gjorde också en grej av att motståndarna kom upp betydligt senare och såg trötta ut redan på uppvärmningen. Taktiken var glasklar och laddningen enorm hos sturpen-hjältarna. Vi skulle sätta högsta fart från avspark. Och gissa om vi gjorde det...Finskorna vann slantsingligen och fick börja med bollen. De valde att spela den bakåt varpå vi satte tokpress, vann boll och tryckte in 1-0 efter bara 10-15 sekunder. Ny avspark - där en av våra spelare tjuvar lite - snor bollen, drar en spelare och trycker in 2-0 med ett stenhårt skott. Efter 48 sekunder. Matchen var avgjord och finalplatsen säkrad. 4-0 till slut.

I eftermiddagens final väntade riktigt tufft motsånd i form av årets Dana Cup-mästare från Minsk Ett lag med fina offensiva kvaliteer som hade gjort 21-3 i sin grupp på vägen mot finalen. Ett par taktiska detaljer i vårt försvarsspel ändrades till matchen men i övrigt gick vi ut med full tro på vår egen förmåga. Och som vi gjorde det - sällan eller aldrig har Sturpen setts spela ett så tajt och fysiskt spel över hela banan. Inte en enda gång släpper vi igenom motståndarna till en farlig chans, och själva vågar vi i varenda läge vilket gör att vi inte bara hittar nätet två gånger om på distansskott utan också skapar tre-fyra riktigt heta chanser till. Avgörande blir att vi presterar ett kollektivt spel som bara inte går att rå på samtidigt som vi slår våra spelare i de viktiga lägena.

När slutsignalen gick var det tårar och vild glädje inte bara hos några av tjejerna utan också i ett eller annat tränaröga. Vi tar med oss en upplevelse som vi kommer bära med oss i hjärtat så mycket längre än hemresan till Sverige!