Så var februari.

Vi har nu lämnat månad nummer två i ordningen, inte den mest livsberikande och färgstarka av månaderna, dvs februari.

Ledarstaben har infört det vi kallar för ”Månadens spelare”, där vi helt enkelt lyfter fram en enskild spelare som har utmärkt sig på ett positivt sätt under en månads tid, vi kommer att publicera dessa utmärkelser i enskilda inlägg på sociala medier framöver.
Månadens spelare i januari blev Simon Bengtsson, och i februari blev det Elof Näslund.
Dessa blev berikade med ett diplom, en chokladkaka och en ”Rubbet” från Svenskaspel, grattis grabbar och bra jobbat säger ledarna och lagkamraterna!

Under denna perioden har vi också hunnit med att spela tre stycken träningsmatcher där våra prestationer och resultat värmer betydligt mer än den isande vinden som alltid infinner sig just på våra träningstider.

Vi spelade av ett ungt Vinbergs IF med klara 6-0 i en match där första halvlek visade vilken nivå vi vill ligga på i år gällande intensitet och effektivitet i offensivt straffområde, 5-0 efter årets första 45min var i underkant. Andra halvlek bjöd på ett lägre tempo och var kanske ingen vidare underhållning men man kunde hitta andra saker än just gjorda mål att glädjas över, exempelvis dom noll mål som VIF gör.

Veckan efter var vi på besök i natursköna och väldoftande Hyltebruk och städade av Skeppshult av bara farten, åsikterna internt går isär lite angående kvaliteten hos våra motståndare i en match som slutar 3-0. Min åsikt är att vi under stora delar av matchen är bra, riktigt jävla bra!
Det finns situationer i matchen som gör att jag som tränare står och fnittrar för mig själv, och när en 50-meters markpassning från våran målvakt till våran yttermittfältare slår ut två av deras lagdelar, eller när en ”tåfis” stenhårt upp i första krysset, då blir jag så lycklig och exalterad så jag inte vet vart jag ska ta mig till.

I den tredje träningsmatchen fick vi till sist släppa taget om våran noll-insläppta-mål-nolla, detta mot Sennan där slutresultatet blev 2-2.
Egentligen blev det typ 8-2 till oss sett till alla dom klara målchanserna vi skapar, och hade det inte varit för att Sennans målvakt var en bra jäkel så hade jag nog till och med sagt 12-2, och då är det ändå i underkant. Men istället för att bjuda våra tillresta supportrar på en målkavalkad så fick dom se ett fyrverkeri i gula kort, matchen blev alltså lite väl hetsig.
Noterbart var att vår högerback hade hunnit göra
1-0 och haft en öppet-mål-chans redan innan matchtiden hade slagit 4 minuter!

Februari månad avrundades med en gemensam lagfest med damlaget i klubbstugan på IP, undertecknad var inte närvarande då jag fortfarande höll på att räkna målchanser och gula kort från matchen mot Sennan...

Vi har nu gått in i månaden mars och man börjar känna en svag doft av jord och gräs och humöret blir genast lite bättre, än är dock kylan och mörkret inte över, men visst är det nära!

Vid pennan, Mattias Krüger, headcoach.

Mattias Krüger