Hovåscupen

Askims ishall var spelplats för Hovås Cup 2024. Världens vackraste hockeylag, Skärgården Team 14 mönstrade två starka lag i vanlig ordning och bland motståndare hittade vi nära bekantingar i Hisingen, Frölunda och Hovås men också nya lag vi tidigare inte stött på i Borås, Ulricehamn och Limhamn ända från Malmö.

Ett av två Ssk-lag lottades in i grupp 1 och fick därmed en tidig morgon då första nedsläpp var redan 8.25. Morgonpigga barn och föräldrar ledda under Vår Store ledare Kim Sv Un Son kunde sladda in och parkera på parkeringen precis bredvid ishallen och göra sig klara för match. En Hovås-funktionär med ett stresspåslag likt gaseller på savannen när ett lejon är på jakt meddelade att ledarkaffe inte var riktigt färdigt men att det var på gång. Oklart om stressen var latent hos funktionären eller om det berodde på vetskap om att ledarkaffe för ledarstaben i Skärgården betyder något på riktigt och Hovås ville visa sig från sin bästa sida. Vi väljer att se oss som omtalade och tror på alternativ två.
Och när väl ledarkaffe kom på plats så osade det kvalité. Starkt, bryggt i bryggare som har några år på nacken, köpefika i både småkakor, muffins OCH chokladbollar. Mycket mycket bra vilket även intygades av Hisingen Hockeys sympatiske starke man, Peter.
Det påpekades ivrigt av SSK-föräldrar att det även fanns Silviakaka till försäljning i caféet. Undertecknad var dock så proppad med chokladbollar så tillfälle för köp och recension av denna uteblev.

För de andra laget var första nedsläpp inte förrän 10.40 och sovmorgon således. Osolidariskt nog kom heller inte spelarna för att stötta lagkompisar i lag ett och straffades därav att parkera närmre Frölunda torg än Askims ishall och behövde därmed släpa hockeyutrustning en lång bit längs en 70-väg för att komma till ishallen.
Polis-Jörgen löste problemet genom att slänga på saft-blandaren på sin BMW och helt enkelt konfiskera en p-plats utanför ishallen med myndig stämma.

I dagens samtliga matcher så gällde flygande byten och vi spelade med svarta puckar. 18 minuter intensiv hockey i hög fart utan att hesa Fredrik tutar av match för byte varje minut.
Det gav stor effekt på fart i alla matcher. Planen var dessutom något större än den vi är vana vid.

Lag 1 avverkade Limhamn och Borås i sina första bataljer med både goda och mindre goda resultat (utan att vi räknar) innan de gick på tidig lunch.

Lag två inledde också mot Borås samt våra kompisar från Hovås i sina första matcher.
Elliot höll på att lyckas skadeskjuta Albins mamma Emma som var placerad på läktaren genom att först träffa ribban innan pucken for upp på läktaren. Hot om indraget lördagsgodis blev påföljden och Elliot fick vaxa om sin klubba mellan match två och tre med direktiv om att sänka skotten.

Lunchen var i sann cupanda pasta och köttfärssås som kvitterade ut höga betyg hos både ledare och barn. Samtliga ssk-killar tackade artigt Hovås hockeymorsor för maten vilket de fick beröm för till ledarnas glädje.

För Ssk 1 var det därefter dags för att möta Hisingen och Frölunda men innan matcher beslutade vår store ledare Kim att ta med gänget ut på en mindfullnes-promenad i närliggande skog för att komma in i rätt stämning. Utvärdering om detta var ett vinnande koncept kommer att analyseras under en tredagarskonferens i Åkulla bokskog under tidig sommar.
Klart var åtminstone att Alfred kom ut stort med pasta i magen och gjorde två fullständigt lysande insatser men det fanns även flera andra ljusglimtar att ta med sig härifrån.

För Ssk 2 väntade en back to back (två matcher på coolt hockeyspråk) mot Frölunda som vi under året haft väldigt tufft emot. Inte bara för det att Frölunda har många bra spelare, det sitter något i emblemet på bröstet som gör oss lite passiva och som att man har förlorat från början.
Under match två för dagen mot Hovås så fanns också men del tendenser till att ge upp så fort vi ligger under vilket lunchen ägnades åt att prata om. Ett par ledarpsykologiska genidrag från Snygg-Peter senare där alla spelare fick lova något de valt själv inför övriga kompisar gjorde susen. Någon valde kämpa, någon valde göra mål och någon valde inte ge upp. Effekt i match tre och fyra var markant där vi spelar otroligt bra.
I match fyra fick vi se ett ofattbart snyggt hockeymål där Elliot, Emil och David spelade ett klapp klapp spel som hade fått Viktor Tichonov att le för någon sekund.
På läktaren stod hockey-farfar Ingemar, ni vet han som frågade chans på sin hockeytränares dotter och sen fick barn och barnbarn som nu spelar hockey, stod med ett lika förvånat och lyckligt ansiktsuttryck som om han sett Leif Boork slå en frivolt iförd en ballerinadräkt och höll upp hela handens fingrar för att signalera att det var fem lyckade passningar innan David rakade in pucken i öppen kasse sedan Emil passat fram honom.

Tidsschemat rullade på riktigt fint till allas glädje och sista blocket med matcher kunde startas tidigare än beräknat.
I denna sista match tog sig Ssk 1 an hemmalaget Hovås i en smågrinig batalj med många straffar. Bengt-Åke Gustafsson-kopian Elias, hade stor show med flera fina mål innan hesa Fredrik ljöd för sista gången för detta lag. Välförtjänta medaljer på halsen för alla spelare utom Loui som ev tidigare omnämnd Hovås-funktionär missade att dela till. Bengt-Åke (Elias) visade hur en riktig ledare agerar och tog tag i saken och hämtade helt sonika funktionären som fick pallra sig bort till ssk omklädningsrum och hänga en medalj runt Louis nacke. Gåshud.

För Ssk 2 väntade Limhamn i sista matchen. Detta är nog de bästa lag vi någonsin spelat mot. Ett par spelare i de rödklädda skånelaget hade inte gjort bort sig hockeyallsvenska Troja Ljungbys seniorlag. Men denna dag så fanns det verkligen glöd hos våra hjältar och vi står upp otroligt bra. Limhamn gör fler mål än vad vi gör men det kan trots allt vara den bästa matchen vi någonsin spelat och vi gör flera fina mål och sliter alla 18 minuter.
Vi bestämde också att vi körde ”sista målet vinner” och det målet gjorde vi.

Sammanfattningsvis en fantastisk fin dag i Hovås var således till ända. Stora plus till Hovås Hockey för arrangemanget. Domarna gjorde riktigt stabila insatser och Skärgården spelar överlag väldigt fin hockey.
Det är också oerhört glädjande att vara en del av detta lag med de härliga stödet som finns runtomkring hos förlädrar och publik. Det hejas och jublas högt åt alla mål och passningar och berömmet haglar över våra härliga killar. Gåshud.

För övrigt är undertecknad av uppfattning att det saknas trygg hansa-polos bland dagens tränare och ledarkläder är generellt mycket sämre idag än förr om åren. En ledarjacka ska ha minst tre olika färger och mycket tydligare mönster. Ville bara ha det sagt.

Nästa gång vi drar på oss matchkläder är vi i Ängelholm. Väl mött då.