Vallhamra ishall..igen

Ny vecka och nya matcher. Vi går rakt på de tråkigheter som utspelade sig vid ankomsten till Vallhamra ishall. Ledarkaffet, eller snarare bristen på ledarkaffet.
Den obligatoriska pumptermosen fanns inte på plats och den dök heller aldrig upp. Fransebedden och Banksy som laddat för både en och två koppar starkt java ända sedan Beda fällde bommarna vid Pinans färjeläge fick klara sig utan under hela eftermiddagen. Trist.

Nu till allt det roliga.

Med stort manfall i ledartruppen så fick idag våra stjärnor i SSK Team 14 med sig två nya röster in i omklädningsrummet. Jamies pappa Mikael och en ungdomstränar-comeback i Moes pappa Jörgen. Det förmodligen inte alla känner till är att Jörgen innan han blev Hönö C-lags okrönte glidtacklingskung i fotboll, utbildade sig till polis, bildade familj tillsammans med en Knipplebo och proffesionell pizza-recensent, en gång i tiden var hockeytränare för ett gäng högst mediokra grabbar födda 1982. Exakt när i tid detta var är undertecknad inte helt säker på men gissningsvis någonstans i mitten på 90-talet. Att utbilda detta gäng lär väl känts ungefär som när Gordon Banks för första gången möter sitt District 5 i första filmen Mästarna.
Det blev inga proffs av spelarna från team 82. Inte ens nära. Det var inte Jörgens fel och det var heller inget mål i sig. Det viktiga som ledare inom all ungdomsidrott är att bidra med glädje, engagemang och få barn och ungdomar att älska sin sport. Och när man idag kan skymta flera ledare med blåa SSK-kläder som har en bakgrund ur detta ganska mediokra lag som förlorade klart fler matcher än dom vann så visar det på att kärleken för sporten fortsatt finns där bland spelarna i detta gamla lag.

Även målvaktssidan i vårt stjärnspäckade lag hade bortfall idag. Lyckligtvis kunde Einar från team 15 ställa upp. Viss nervositet har funnits från Westerström jr under veckan men ett extra träningspass under matchdagens förmiddag gav självförtroende och Einar gör en briljant insats tillsammans med Lukas som vaktade andra kassen.

Vallhamra har tagit upp kampen med Vättlehallen kring hur låg temperatur man kan ha i en ishall. Det gör att man får åka desto mer skridskor för att hålla sig varm. Och det var precis vad våra killar gjorde idag.
Efter en något tuff start så hittade våra killar kampvilja och med mycket skridskoåkning kommer mycket annat med.
Fint spel från väldigt många klubbor visades upp i dessa matcher mot svårt motstånd i form av Hanhals och Partille.

Till sist följer en kommentar på förra veckans referat som kom via mail till redaktionen. Det gick inte att publicera i kommentarsfältet men då det var så välkomponerat så vill redaktionen att fler ska få ta del utav kommentaren från Elliots farfar Ingemar.


.......................................................
GP pucken
Vi är någonstans slutet 60-tal, början 70-tal. Vi spelar landhockey på den asfalterade rektangeln på gården. Vi springer fram och tillbaka och kämpar. Gör mål och jublar, likt våra idoler i Frölunda. I en paus säger någon; Skall vi inte vara med i GP pucken? Vi andra svarar att vi har ju inget lag, vi har ingen tränare. Men han den gubben som bor där, säger killen med förslaget och pekar mot en lägenhet. Han är väl hockey tränare? Sagt och gjort, någon gick upp och frågade, och vips hade vi en tränare. Lasse sa ja. Han sa inte bara ja, han tog med oss till en klubb, en riktig hockey klubb och vi var plötsligt medlemmar i den klassiska Hisings klubben IF Demonerna! Träning på Volvoisten, placerad i södra Biskopsgårdens industriområde. Fem hållplatser från vårt område i Norra Biskopsgården. Jag fick ihop den viktigaste utrustningen, lånade från brorsan, hade lite själv och köpte väl något. Fick tag på en trunk och packade ner i. Gick ner och tog vagnen. Gick från Vårväderstorget till Volvoisten, ett avstånd motsvarande Hamnen på Öckerö till Öckerö ishall. Klädde om i ett väl använt omklädningsrum (undrar om det fanns dusch?) och sedan ut på rinken. Och vi pratar uterink. Det kunde blåsa, det kunde regna, det kunde vara svinkallt och det var helt underbart. Och sedan kom dagen då vi skulle spela GP pucken. Matcherna gick på Rambergsrinken, lika mycket uterink den. Det fanns en liten läktare och jag kommer ihåg att lite kompisar var där. Stort! Vi hade ingen större framgång men det är ändå ett minne för livet.
Tänker på det nu när jag står i en förhållandevis varm Kviberg Arena och tittar på Skärgårdens Hockey Team 14 som spelar GP pucken. Ser hela känsloregistret spelas upp under matcherna. Förtvivlan, glädje, ledsamheter. Även om det var en del förluster och ledsna miner i början så slutar det hela i dur för det laget jag tittar på. Vinst med uddamålet och stor GP pucks hög med målvakten underst. Hoppas han inte fick för ont. Slutet gott allting gott. Det är så himla kul att se hur spelarna utvecklas sedan de första stapplande skären i Barnligan. Tack till alla ledarna som gör ett stort jobb och lär inte bara våra barn spela hockey utan också lär dem hur man blir en bra människa.
Min hockeykarriär blev kort. Fotbollen lockade mer. Inte så tungt att bära utrustningen och inte så halt på planen. Men Lasse, vår tränare, hade en dotter, jag frågade chans och hon sa ja. Vi fick en son, han fick en son och här är vi nu som stolt hockeyfarfar och farmor. Kämpa på alla käppakrigare och ledare i SSK team 14!
 
 
Med vänlig hälsning
 
------------------------------------
Ingemar Andersson