”Alex” avslutar en fantastisk handbollskarriär

Det var 2009 som hon lämnade hemmet i den finska huvudstaden Helsingfors för att förkovra sig i handboll.
Efter en mellanlandandning i norska Toten och tre säsonger i Skövde HF bosatte hon sig slutligen i Skara för spel i Skara HF.
Nu är handbolskarriären över för Alexandra Roos, 30.
- Jag har fått vara med om otroligt mycket tack vare handbollen och fått förenas med likasinnade i Finlands landslag, Toten HK, Skövde HF och Skara HF. Dessutom har jag bland spelarna i dessa lag fått vänner för livet. Det har varit en häftig resa, summerar den rutinerade handbollsspelaren.
Alex som hon kallas svarade för en utmärkt SHE-säsong under 2018/2019, då olyckan var framme i den sista omgången hemma mot VästeråsIrsta med en meniskskada som följd. Många trodde då att det var slutspelat för hennes del.
Det blev dock comeback förra hösten.
- Jag var inte klar som handbollsspelare och känner mig egentligen inte det nu heller. Klubben hörde av sig och frågade om jag ville spela vidare, eftersom min ersättare, Linnea Efraimsson, i sista stund bestämde sig för att studera i Stockholm.
”Alex” tycker inte att hon kom i gång alls i det offensiva spelet under den nyligen avslutade säsongen.
- Men försvarsspelet är jag mycket nöjd med. Jag är trots allt glad över att jag tog chansen att spela igen.

Hälsenan gick av
Efter att under hela hösten ha varit förstavalet som högersexa i Skara HF skadade sig”Alex” igen den 18 januari i hemmamatchen mot GT Söder, då hälsenan på vänstra foten gick av mitt i en löpning.
- Foten är inte opererad utan har självläkt i en ortos. Jag ska nu köra rehab och förhoppningsvis är jag helt återställd fullt ut till årsskiftet.
Någon brist på sysselsättning behöver dock inte ”Alex” känna.
Hon sitter med i Skara HF:s styrelse – som sekreterare och ledamot samt är en del av sportgruppen med inriktning mot elitverksamheten.
- Det är en intressant uppgift som jag tycker mycket om. Jag vill jobba nära A-laget, även om det just nu är rätt ovisst med allting på grund av Coronakrisen, inte minst ekonomiskt.

Alexandra Roos är utbildad kriminolog.
- Jag är utredare på folkbokföringen vid Skatteverket i Skövde, hanterar identitetsrelaterad brottslighet. Tidigare jobbade jag på åklagarmyndigheten och innan dess på tingsrätten i Helsingfors.

Bröderna läromästare
Hon inledde sin handbollskarriär som åttaåring hemma i Helsingfors, hade storabröderna, Martin och Mathias, sju och fem år äldre som läromästare.
- När jag var tolv år började jag spela i Grankulla. Sju år senare vann vi högstaligan för första gången i klubbens historia. Vi var ”underdogs” och besegrade IFK Helsingfors som vunnit serien åtta säsongen i en följd. Det var stort. Jag vann skytteligan tre år i rad och 2009 blev jag ”Årets spelare”. I det läget bestämde jag mig att flytta utomlands och uppfylla min dröm – satsa på handbollen fullt ut.

Frisk hörde av sig
Skövde HF-tränaren Magnus Frisk hörde av sig, men Alexandra Roos valde då att gå till Toten HK i Norge. När SHF-tränaren hörde av sig igen ett år senare blev det dock debut i elitserien i Sverige.
- Jag började som högernia i min nya klubb och första säsongen gick vi till semifinal mot IK Sävehof. Andra säsongen slet jag av korsbandet i kvartsfinalen hemma mot Lugi. Då hade det bara gått fem minuter. Andra säsongen var min bästa. Jag fick då spela högersexa och gjorde bland annat sex mål borta mot Lugi. Ett av de roligaste minnena från tiden i Skövde HF är annars kvartsfinalen borta mot BK Heid under den första säsongen, när Magnus Frisk var sjuk och Harry (Viinamäki) och skadade Karin Nydén fick coacha. Det blev dubbla förlängningar och avgörande straffar. Jag fick ta den femte och sista straffen och vi vann på den. Magnus blev nästan chockad när han hörde radioutsändningen, men jag fick senare fortsätta att skjuta en hel del straffar, skrattar ”Alex”.
Hon fortsätter:
- Inför säsongen 2013/2014 kände jag att jag ville spela mer som högernia och det var stor konkurrens på niometer i Skövde HF. Då skrev jag på för Skara HF. Där började en häftig resa. Först blev vi femma i allsvenskan, sedan trea och säsongen 2015/2016 vann vi serien och tog klivet upp i SHE. Vi vann 17 raka matcher och jag satte 47 (!) straffar i en följd.

Utvecklat försvarsspelet
Den rutinerade Skara HF-spelaren fick sedan vara med om fyra säsonger i SHE med placeringarna elva, elva, sjua och femma.
- Säsongen 2018/2019 är min bästa i SHE. Jag utvecklade då framförallt mitt försvarsspel från att tidigare varit en nästan helt anfallsfokuserad spelare. Det har varit spännande och roligt att få använda sin spelintelligens även i försvarsspelet, inte bara stå på sex meter, även om det är en stor risk med inbrytningarna. Just viljan att tycka att försvarsspelet är lika viktigt som anfallsspelet och hitta glädjen i det och därmed utvecklas fysiskt är det jag främst tar med mig från de senaste säsongerna.

Hur har Magnus Frisk varit som tränare?
- Otroligt kunnig i handboll, en enastående vilja att vinna matcher, rättvis, ärlig och rak i kommunikationen men ändå hjärtelig och förstående som människa. Att Magnus var tränare var en av orsakerna till att jag gjorde comeback. Även Harri Viinamäkis lugna ledarstil tilltalar mig.

Hur har det varit möjligt för Skara HF att ta det långa klivet upp i eliten?
- Det är en fördel att vara en liten klubb. Det finns ingen konkurrens av annan idrott i stan. Dessutom har föreningen lyckats bygga upp en familjär känsla mellan medlemmarna och haft en stabil ekonomi, inte minst beroende på den stora publiktillströmningen. Viktigt att ha en publik som även lockar nya spelare att komma till föreningen. När det gäller spelet i SHE har vi höjt lägstanivån undan för undan. Den senaste säsongen VÅGADE vi vinna matcherna, även om vi låg under med tio minuter kvar att spela. Vi har haft många matchvinnare i laget, inte minst de danska spelarna. Redan nästa säsong hoppas jag vi kan utmana topplagen och få till en trupp med spelare som inte bara fungerar individuellt utan i ett LAG.

Alexandra Roos är en riktig idrottsnörd, tycker om all idrott.
Hela hennes familj har följt hennes handbollsresa med stort intresse. Föräldrarna bor kvar i Helsingfors. Pappa Carl-Magnus är en trogen supporter som brukar komma och se åtta-tio matcher av Skara HF:s matcher varje säsong.
Efter den långa handbollskarriären med bland annat landslagsspel i Finland under 13 år och 54 landskamper verkar Skara fortsatt bli hennes säte i framtiden. Hon har nyligen flyttat in i ett nytt hus där tillsammans med sambon Christian.
Vad kommer du mest att sakna med att inte längre vara en elitspelare?
- Gemenskapen med laget och känslan av att vinna och lyckas.
Alexandra Roos är fortfarande en LAGSPELARE – fast i en annan funktion.
Det kommer Skara HF ha nytta av i många år.

Text: Kjell E Larsson Foto: Viktor Ljungström