Det bästa och värsta...

...jag varit med om som ungdomsledare.

Vilka fantastiska dagar vi haft. En berg och dalbana av känslor.
En del ilska, besvikelse och tårar. Men mest skratt och glädje.

Vi åkte till denna cupen med EN målsättning från oss ledare. Och det var att vi skulle komma ut på andra sidan och ha lärt oss något.
Och det vågar jag lova att vi gjort.
Vi såg att våran högsta nivå var högre än vi anat.
Men vi såg också tydligare än någonsin vart vi måste lägga fokus när nästa säsong drar igång.

Så med allt detta i backspegeln så kan man inte vara annat än nöjd.
Jag har sagt det många gånger förr. Så med risk för att låta tjatig, men det är en fröjd att leda detta laget.

Att se mina fina tjejer bryta ihop efter sista matchen och se alla tårar forsa var tungt. Riktigt, riktigt tungt. Och det finns inget som vi ledare kan säga då som lindrar. Men samtidigt som det gör ont i oss att se tjejerna lida så är man glad över att det betyder så mycket för dom.
Det hade varit värre om dom dansat av oberörda.
Tårarna är sundhetstecken och binder laget samman på ett helt nytt och djupare sätt än vi upplevt tidigare.
Det är jag glad och tacksam för.
Inget ont som inte har något gott med sig brukar man säga. Och det kan jag skriva under på idag.

Jag älskar detta laget.
Och jag längtar redan till jag får stå där med mina tränarkollegor i båset och vara nervös.

Nu tar vi ett långt uppehåll och kliver in i hallen igen när skolan börjar efter sommarlovet.

Ett sista tack till alla föräldrar. Ni gör det lätt för oss ledare.

Ett säsongens sista...
"SÄLEN PÅ TRE..."

Henrik Sjöberg-Gustafsson Tränare