Gubbarna var bäst!

Sala FF:s trupp tog sig till bowlinghallen efter gårdagens sista seriematch. Ledare, spelare, sportgrupp och så förstås Hasse Falk och Malin.
Lagen lottades och efter några provkast (heter det så i bowling, är lite novis i den sporten och det skulle lagkaptenen bli varse lite senare)
Det var blandade stilar på banorna. En del var lite stela efter en tuff match på eftermiddagen och andra var stela på grund av ålder. Titt som tätt så pep det till just som klotet for iväg, övertrampen haglade. Kloten hamnade för en del i rännorna men ibland kunde man höra jublen från någon som gjort en strike.
I undertecknads lag ingick lagkapten Rasmus Liljebäck och materialförvaltare Krister Thalen. Thalen fick känning av baksida lår redan innan uppvärmningen och satte sig på avbytarbänken och ville inte vara med.
Vår lagkapten har en rejäl vinnarskalle och jag såg på honom att han tyckte att varför ska man hamna i ett så kasst lag. Droppen var väl när innehavaren KG Borlund kom till vår bana och frågade om han skulle ta fram grindarna. Jag förstår honom för igår gick det inte bra. Det var en uttråkad Ralle som är en väluppfostrad ung man som höll god min mot sin gamle lagledare sedan länge. Men på två serier så lyckades vårt lag få en enda strike. OCH DEN SATTE LAGLEDARN.
Vinnarlaget hade inte en enda fotbollsspelare i sitt team. Ni kan se dem på bilden Henrik Isberg Törnros, Fredrik Månsson, Fredrik Dimberg och Bertil Forsberg. Ett värdigt vinnarlag som högljudda talade om det för alla i hallen. En stjärna fanns dock i laget. Isberg som hade en serie på 194, RESPEKT!
Vis av erfarenhet stod KG Borlund i dörren och kollade så att ingen gick hem i bowlingskorna. Han tittade lite extra på Eric Boström för det sägs att han gått hem i bowlingskor tidigare.
En kul kväll i bowlinghallen, och Ralle sa senare under kvällen att vi kom visst inte sist, det kändes bra.

Ove Eriksson