Kos 2018, vårt norrländska gäng

En trevlig sak med årets turnering var att jag kände fler personer än förra året. Dels var det spelare från olika länder som liksom jag spelade ett år till. Dels var det mina vänner som jag lärt känna under Norrlands JGP, och som nu var med för första gången. Adrian Söderström med pappa Jan och mamma Kristina var ju där liksom familjen Brännström från Umeå.

På bilden ser vi Kaito Brännström och en armbåge av pappa Åke. Mamma Yukiko och lillasyster Emmi var också med. Kaito tog 4½/9 i G-gruppen för spelare under 1200 i rating. Åke var före turneringen osäker på sin förmåga och befarade att han skulle bli helt utan poäng. Lite spel i ungdomen i Skellefteå SK kändes nu avlägset. Nu vet vi att han fortfarande kan spela bra schack. I grupp E (1401-1600) låg han med i toppskiktet och slutade 8:a på 5½p. Emmi gjorde ju sin turneringsdebut vid Lilla Frukt på jobbet. På Kos var hon dock turist, förutom att hon ställde upp i simultanen. I baren på kvällarna kunde man se Åke preppa sin japanskättade fru inför en eventuell start i nästa års turnering. Vi får väl se!!

Om Adrian har mycket redan skrivits, och mycket mer finns på Fagerviks facebookgrupp. Han har en stor framtid inom schacket, och föräldrarna stöttar till 100%. Nu har han också Judit Polgars autograf på sin kepa!

Umgänget med de här två familjerna förgyllde upplevesen för Birgit och mig detta år.

En norrlänning som liksom Adrian och jag var med i C-gruppen var norrbottningen Anders Åström. Vi umgicks inte med honom, men i slutronderna kämpade han och jag på de lägsta borden. Då började vi snacka med varandra. Vi befarade att vi skulle få möta varandra i en norrländsk jumbofinal i sista ronden, Så blev det nu inte. Jag fick ju en etta i sista, men tyvärr gick det inte lika bra för honom.