Referat: IK Bolton - Rimbo HK Roslagen

Det var uppdukat för rejäl handbollsfest i Skanstullshallen när serien skulle avgöras i en ren seriefinal mellan oss och Bolton. Förutsättningarna var klara, det lag som vann matchen skulle också vinna serien - i vårt fall hade vi också oavgjort med oss som en parameter som hade räckt för serieseger och avancemang till Division 1 i höst. Hallen var fylld till bredden och det var en otroligt fin inramning redan före matchstart - hatt av till Bolton som arrangör som verkligen gjort förutsättningarna till de bästa för såväl hemmapublik som bortapublik!

Nu var det ett par månader sedan vi mötte varandra, men vi kändes väl förberedda på vilket typ av motstånd som stod på andra sidan: Bolton är ettriga och duktiga i sitt 5-1 försvar och är ett lag som trycker på allt. Således är noggrannhet i det egna anfallsspelet viktigt, att vi inte tillåter de att ställa om på oss genom egna tekniska fel eller misstag. I uppställt hade vi ganska god kontroll på dem hemma i Rimbo och vi vet att vi är trygga i vårt aggressiva och låga 6-0. Dessvärre får vi inte den skjutsen in i matchen som var tänkt eller önskats: mållösa första fem minuterna där vi kommer till bra lägen men missar per omgående på den duktiga hemmamålvakten och som svar på tal trycker Bolton skoningslöst i första- och andrafas och leder med 3-0. Efter den första chocken hittar vi dock in i matchen igen - spelet är bra i uppställt anfall där vi genom stora och mycket tomma rörelser hittar hål i motståndarförsvaret. Det är en jämn första halvlek där vi följs åt målmässigt och där båda målvakterna står för den ena paraden efter den andra. När det känns som att momentum är påväg att svänga i någons favör står någon av målvakterna för en räddning alternativt en bra försvarsaktion. Vi går ut på punkt på duktiga Charlotte Granfelt vilket ger hemmalaget problem att skapa något, men då vi fortsätter bränna mycket lägen alt gör tekniska fel har hemmalaget ledningen in till pausvilan med 13-11.

I paus känner vi oss inte särskilt stressade, detta är en situation vi varit i ett par gånger under säsongen och vi upplever att vi får Bolton dit vi vill i vårt försvarsspel. Problemet ligger främst i anfallsspelet där Bolton gör ett bra jobb med att stressa oss till dåligt värderade avslut/passningar samt att när vi väl sätter ett spel så missar vi på tok för mycket. Vi är överens om att försöka hålla våra spelföljder lite längre i anfall och fortsätta jobba med tomma rörelser då vi skapar fina lägen i breda ytterzoner när vi bearbetar dem ordentligt. I övrigt behöver vi också våga trycka i andrafas där vi inte riktigt kunnat straffa hemmalaget i den första perioden.

Andra halvlek inleds lika intensiv och jämn som den första: bra försvars- och målvaktsspel från båda lagen vilket leder till att det är målsnålt och hemmalaget fortsatt i ledning. De har fortsatta problem med att skapa bra lägen när vi punktar och skillnaden nu är att vi börjar hitta lite mer rätt i avsluten. Med ca 12 min kvar går vi för första gången i matchen förbi och om i målprotokollet och har ledningen med ett mål. Det är fortsatt två lag som sliter som djur över hela planen och det är verkligen kamp om varenda centimeter och lös boll. Det lugn vi kände går dessvärre inte att hitta under de sista avgörande 10 minuterna. Istället för att sätta våra spel gör vi saker i stress, mycket till följd av att Bolton får oss dit, och börjar återigen hamna i en period med tekniska fel. Bolton straffar oss med mål och vi hålls mållösa under 8 minuter där vi knappt lyckas skapa någonting, och väl när vi lyckas skjuter vi alldeles för ärligt på målvakten. I slutminuterna lyckas vi sminka till siffrorna något men förlusten är ett faktum och det är bara att lyfta på hatten och gratulera IK Bolton till en rättvis serieseger efter en väl genomförd säsong.

En oerhört tung känsla givetvis hos oss. Det var det värdigaste sättet en serie kunde avgöras på, men ett minst lika grymt slut när man summerar att vi som nykomling landar in på 38 poäng, samma poäng som Bolton, och således faller kort på målskillnad. Vi hade tron att vi kunde göra det och vinna den sista matchen men Bolton är bättre och kyligare när matchen ska avgöras sista 10. Tack till Bolton för ett kanonbra arrangemang i sista matchen, inramningen var värdig digniteten av match! Och tack Bolton som lag, som vi sparrats med sedan omgång 1 i toppen - det känns som att vi sporrat varandra hela året och drivit på varandra, riktigt kul! Det är verkligen ett spel med små marginaler, handboll, och vi får dra lärdom av detta och jag är helt övertygad att vi som lag kommer att växa efter att ha en spelat den här typen av match. Vi är otroligt stolta över vad vi presterat i år i denna grundserie där små marginaler tillslut gör att vi inte lyckas knipa direktplatsen till Division 1 men att vi som nykomling visat såväl denna serie (som övriga handbollssverige som sannerligen ägnat mycket tid och fokus åt oss) att vi är på allvar och har något jävligt bra på gång! Från matchen lyfter vi Sandra i mål som gör en riktigt bra insats och landar in på dryga 43% i målet samt Tilda som växer in i matchen och tar ett stort ansvar genom mål och sitt uppoffrande spel.

För vår del är det nu bara att ladda om: kval väntar och chansen om Division 1 lever i allra högsta grad! Vi återkommer under veckan med vad som gäller, då det i skrivande stund är något oklart, men vi räknar med match redan till helgen där kvalet avgörs i två seriespel om bäst av tre. Nu hoppas vi att vår kära publik också orkar fortsätta sluta upp och stötta oss, vi ska fortsätta kriga och har inte gett upp! Vägen har varit tydlig, det blev bara en annan lite krokigare väg än vad vi tänkt oss.
Nu kör vi - tillsammans!

Marcus Hahlin Tränare