Fyll i din e-postadress för gratis uppdateringar om Roslagskulla IF- Fotboll
Du är redan följare. Får du inga mejl kan du redigera dina Notisinställningar under Mina uppgifter.
Klicka på bekräftelselänken i det mejl vi skickat dig för att börja ta emot uppdateringar från Roslagskulla IF- Fotboll.
Roslagskulla IF
Följ oss för uppdateringarRoslagskulla Idrottsförenings första styrelsemöte hölls den 2 mars 1933.
Den första styrelsen fick denna sammansättning: Ordförande Holger Petre, vice ordförande Henry Larsson, kassör Holger Mattsson, materialförvaltare Nils Oskarsson och sekreterare Georg Häggström.
Den av Östanå upplåtna fotbollsplan iordningställdes i flera etapper och i slutet av 30-talet uppfördes omklädningsrum.
Östanå dansbana övertogs efter diskussioner med tidigare ägare av rörelsen och ny dansbana uppfördes i slutet av 30-talet.
På den idrottsliga sidan började man med gymnastik, fri idrott, terränglöpning samt fotboll där ledarparet Georg Häggström och Bengt Hallstensson arbetade många år framåt. Fotbollsstjärnor bland många andra: "Stubben" från Gregersboda, "Gustav" från Östanå, Gösta Enström från Östanå samt skyttekungen "Trädgårdskalle" från Östanå
Värvningarna började så smått med Gösta Jansson från Åsätra, Holger Carlsson från Undahl och Anders Olsson från Wettershaga.
Bandyn satte full fart med den fenomenale målvakten Harry Järnholm och med klubborna vilt svingande Rudolf Fredriksson och Holger Petre.
I terränglöpningen var Sigge Eriksson från Brudnäs ofta med i Sundbyberg terräng med mycket goda resultat.
Vid föreningens möte diskuterades mest läskedrycksförsäljning samt en badbrygga som flera fodrade voteringar för beslut.
Tävlingsdräkten var vit tröja med svarta byxor. Våra domare var Lars Larsson och Håkan Thorsell.
Bland bemärkta medlemmar märktes, Haldor Klingström - Svensk mästare i Rodd och hans bror Lennart Klingström - Olympisk guldmedaljör i Kanot.
Skidtävlingar på klubbnivå ordnades samt prov för skidlöparmärket samt tävlingar på cykel Bergshamra - Riala runt.
Det eviga tjabblet om en egen klubblokal med bastu började dyka upp i protokollen i alla varianter, husköp, fonder, ritningar, kostnadsförslag och ända in på nuvarande 2000-talet är cirkusen i gång.
Dansbanan drevs med vidhängande konditoriverksamhet, ordningsvakter, ny toalett och ännu ej de välkända musikkapellen som snart skulle invadera Östanå.
Nils Alstermark kom från Riala inte bara som fotbollspelare utan som representant i styrelsen och olika kommittéer där han bland annat plogade upp bandyplan på Losjön.
Det var det värsta om 30-talet och var rätt mycket som de styrande hann med och nu väntar vi på 40-talet.
40-Talet
40-talet har fått tre nya namn på ordförandeposten, Holger Mattsson 41-42, Kurt Blûcher 43-44 och Gösta Pettersson 45-49.
Fotbollsplanen har utökats och förbättrats med till största delen frivilligt arbete men vid omklädningsrummen är det för trångt då domarna ej har egna rum.
Angående dansbanan har enligt protokollen inlämnats förslag om elbelysning och en ny åttakantig dansbana, men ingenting nämnts om detta beviljats och utförts. Men då högtalare inköpts och dansbanan senare är åttakantig få man väl anta att detta skett utan styrelsens vetskap.
Ett stort tack riktas till alla som under krigsåren arbetat med dansbanan för att klara föreningens ekonomi. Protokollsboken är full sida upp och sida ner med era namn.
Damerna började infinna sig. Vera, Rut och Signe var det ledande namnen.
På den idrottsliga sidan var fotbollen störst och Bengt Hallstensson fortfarande ett tungt namn på ledarsidan. Bland spelarna märkes målvakten och kämpen Gunnar Bergström som många år framåt skulle finnas i laguppställningarna. Den väl samspelta vingen Tore och Sten så Anders i mitten som slog in tre viktiga straffar i en viktig cupmatch. De tre var uttagna i Roslagskombinationen vilket var en fin uppskattning av "Kullas" fotboll. "Erik i Wira", Alf och den mångkunnige Göran tillhörde förgrundsfigurerna.
Värvningarna fortsatte med Erik Hellström från Riala och Norrtälje IF samt Arne Pettersson från Österåker.
Bandyn lades ner och Gunnar Bergström, Göran Järnholm, Ebbe Törnberg och Arne Fransson värvades till Wettershaga.
Gösta Jansson Lillnäs startade golfbanan vid dansbanan.
Klubbfärgerna ändrades till rött och svart. Göran Järnholm började sin karriär som domare, åkte några år runt och dömde seriematcher.
Enligt protokollen handlade det mesta om att få ordning på alla kommittéer och deras verksamhet. Bengt Andersson hade flera inlägg i debatterna om deras skötsel.
Föreningen fortsatte med sin långkörare "Långt före TV" och detta avsnitt handlar om paragraf 4 år - 45 då man beslöt att skänka 500 kronor + nettot på en sommarfest och i paragraf 6 på grund av den dåliga ekonomin beslöts att A- och B -lagen skall betala halva resorna till sina bortamatcher. Paragraf 9 -46 på en förfrågan av Bengt Andersson, hur långt man hunnit med föreningshuset svarade Holger Petre att arbetet var i full gång. Har någon sett detta bygge? Hur skall detta sluta. Väntar med stor spänning på nästa avsnitt.
Ett stort ämne var samarbetet med den nybildade skytteföreningen. Vi lånade ut dansbanan för deras fester och trots den dåliga ekonomin lånade man ut ettusenkronor.
Trots den fortfarande dåliga ekonomin skänkte man pengar till Finlandshjälpen och köpte försvarsobligationer.
Bland bemärkta medlemmar märkes Ivar Johansson senare känd som allsvensk spelare i Örebro SK fotboll och bandy. I bandyn mångåriga backparet med Orvar Bergmark.
Yngve Johansson målvaktsstjärna i Djurgårdens Ishockeylag samt fotboll i div. II med IFK Stockholm.
Nya tröjor skulle inköpas men då dessa under kriget var på kort vädjades till medlemmarna att skänka kuponger.
Våran enda inbjudningstävling för skidor ägde rum den 8 mars 1942 och inbjudan var våra grannföreningar som då var duktiga på detta område. Segrare som minnet tror vara Einar Jacobsson, Österåker. Det enda protokollet orkade med att vara Vera Jansson och Lottornas hjälp skulle ordna med varm mjölk.
Vår egen bästa skidlöpare har varit Börje Blücher som åkte helt utan valla under den motiveringen att då kan man inte valla bort sig.
Varulotterier började säljas till förbättringar av ekonomin.
Man diskuterade bättre musik till dansbanan och förslag i olika ritningar framkom. Billig musik, bra musik eller dyr musik. Man enades om bra men billig musik.
Erik Hellström var fotbollstränare åren 44,45 och 46.
Den ena kommittén bildades för att hålla ordning på den andra. Bengt Andersson föreslog att bilda en kommitté för att uppsökande av kommittén för Hembygdsgården vilket bifölls. Så var ännu ett kapitel i den hemska följetången till enda.
Det var det mesta om 40 -talet och nu väntar vi på 50-talet.
50-Talet
50-talet började med ny ordförande Bengt Andersson men redan 1953 övertog hans företrädare Gösta Pettersson åter klubban.
Resor med fotbollslaget till Dalarna, Värmland och en båttur i skärgården.
Det klagades på att musiken tog sig för stora friheter i kiosken så nu skulle det bli annan musik. Man inköpte en grammofon av Gösta i Mälby för 50 kronor men då det visade sig att det inte gick bra, började ett mångårigt samarbete med Ivan Thelme som var både dyrare och bättre.
Dansbanan fick tak och frivilliga arbeten gjordes vid fotbollsplanen.
På alla möten diskuterades buskarna vid fotbollsplanen och sophögen vid dansbanan som båda växte lika bra.
LE Bilger ville man skulle börja utrota maskrosor.
Efter omröstning bland medlemmarna döptes idrottsplatsen till Lötvallen.
Vinteridrotten gick så där lagom hipp som happ. Man beslöt att sluta med skidorna men bestämde på samma möte att fortsätta att "sponsra" Skidförbundet. Bandyns återupptagande blev tji. Dels ekonomin och dels hade Wettershaga snott både ledare och spelare. Vad ishockeyn beträffar så jobbades det väldigt av några både på möten och i praktiken med "stjärnorna" tyckte det var bekvämare med korpidrott, och till slut försvann också vinteridrotten. Pingis spelades i skolan men bara på klubbnivå.
Gamla kämpar som Olof Österman och Bengt Hallstensson fanns ännu med i protokollen medan nya såsom Eivor Järnholm och Olle Bilger började dyka upp i papperna.
Fotbollen fortsatte med seriesegrar lite då och då. På värvningssidan märkes, Bengt Wallden från Bergshamra och Åke Andersson från Markim. I övrigt hämtades spelare från "farmarklubbarna" Ljusterö och Wettershaga.
Den mesta ledaren var Gösta Pettersson och tränaren Bengt Andersson och i några år Lennart Askinger tills han av ekonomiska skäl fick avgå sommaren 1959 och efter frivilligt åtagande året ut Ebbe Törnberg.
Den 28 maj 1951 står Hembygdsgården med bastu och stampar på samma ställe. 20 oktober 1951 är lokalfrågan i det närmaste hopplös och inköp av en militärbarack började diskuteras. "Senare har det visat sig ta 20år". Men mötet beslöt då att fortsätta på den inslagna linjen vilken den nu var.
Den 19 april 1952 meddelade John Wickman att vad bastun beträffar ser det nu ut att bli full fart på det hela.
15 december 1952 beslöts att se på det erbjudna huset vid Mälby. Man beslöt att begära ritningar och kostnadsförslag. Allt var nu positivt men så visade det sig att marken ej gick att köpa så var det slut igen.
Men nu jädrar skulle det i alla fall bli nåt. Idrottsföreningen inbjöd samtliga föreningar inom kommunen att diskutera frågan. Ny kommitté bildades så nu gällde det bara för de inblandade att veta i vilken kommitté de verkade. Eliten med handlare, godsägare, målarmästare, byggmästare, fackföreningspampar, skollärare och lantbrukare valdes in i detta celebra sällskap. Men det hjälpte inte ändå, det blidde bara en liten stakkäpp.
Varulotteriet tycks gå bra ty det fortsätter med olika priser år efter år tyvärr har brister i redovisningen funnits.
Östanå ställde som alltid upp. Bland annat med huset som inte gick att förverkliga, upplåter mark för ishockey rink mm.
Med hänsyn till att ordningen vid dansbanan, idrottsplatsen och i skolsalar ej varit den bästa beslöts att teckna en drulleförsäkring.
Att ekonomin ej varit så bra märkes på vissa utlåtanden vid styrelsesammanträden och på påpekanden dels från STIM och föreningens leverantörer.
Lokalfrågan har varit ett problem men lättat något efter samarbetet med Hembygdsgården i Nykvarn.
Mesta förslagsställaren har varit "bajdoff" Sigvard Johansson som varit mycket aktiv och hjälpsam.
Mest uppmärksammade på spelarsidan: målvakten LE Bilger, Stig Andersson, Sture Jansson, Lars Åhlin och Lennart Karlsson.
Och nu väntar vi på nästa avsnitt.
60-Talet
60-talet började med Gösta Pettersson som ordförande men 1963 övertog Göran Järnholm ledarskapet. Mångåriga styrelserepresentanter har varit, Rune Sundström, Olle Bilger, Lars Jansson och Gösta Jansson Boda.
Gösta Jansson har även varit dansbanans allt i allo. Han har varit kassör, ordningsvakt samt sysslat och hjälpt till med det mesta. Gösta Jansson Lillnäs har varit en pådrivande kraft och kommit med många nya idéer. I kiosken har Eivor Järnholm regerat och ordnat så nya inköp kommit till, skärmaskinen, korvlåda och 144st dricksglas. Och vad har dessa innehållit för goda drycker innan de slagits sönder?
Ordförande har klagat på att för mycket porslin förbrukats och att de som slår sönder skall betala. Hoppas han menade de besökande och inte dom som diskade.
Med många år på ledande platser inom föreningen, John Wickman, Rudolf Fredriksson och Harald Hammenstig.
Varulotteri och skinklotteri fortsätter. Olle Bilger föreslog att ändra till pressylta som skulle gå lättare att sälja men vi vet inte hur det gick.
Lokalfrågan, här har nyttjats skolorna, Nykvarn, Lännagården, Gres pensionat, Ljusterö och Åkersberga. En gång har styrelsen utsett en medlem att fråga Holger Petre hur det står till med Hembygdsgården. Lokalfrågan med JASÅ besvarad.
Bland värvningarna märkes Harry Sandberg Hallsta, Lulle Enström Riala och Roland Bergström Hallsta.
Fotbollen med serieseger 1966 har som ledare haft Ebbe Törnberg, Gösta Pettersson och Göran Järnholm. Tränare har varit Lars Åhlin, Gösta Jansson Lillnäs och Bror Lundberg.
På ett möte diskuterades om klackarna på flickornas skor blivit för spetsiga eller springorna i dansbanans golv blivit för stora.
Vid dansbanan har mycket arbete gjorts, både frivilligt och med lejd arbetskraft.
Fotbollsplanen även med blandad arbetskraft. Lyse med strålkastare för kvällsträning, duschrum samt telefon.
Undersökningar om omläggning av fotbollsplanen har påbörjats.
Kommunala bidrag i form av tusenlappar har börjat strömma in.
Bingo har börjat, och Eivor Järnholm ett mer än 25årigt arbete i Bingokommittén.
Bra fotbollspelare har vi haft så många under 60-talet att ingen är nämnd och ingen glömd.
Samarbetet med STIM har nog inte varit det bästa.
Samarbetet med Östanå har inte varit riktigt just. Varför vi som en ideellt arbetande förening skulle hyra ut gräsklipparen till Östanå gård kan väl diskuteras. Men då ändå ett avtal var gjort och prissatt kan man så har i efterhand undra hur styrelsen inom föreningen tänkte när det höjde arvodet med struntsumman på 200 kronor. Det tyckte Östanå var för mycket. Man kan förstå dem när föreningen begärde lån av två traktorer för gruskörning och snöskottning av fotbollsplanen. Då väl Östanå fick hålla med både bensin, grus och snö. Senare fick föreningen 25 årskontrakt på fotbollsplanen och utbyggda parkeringsplatser vid dansbanan, träningsplan, fri tvättstuga samt rum för musiken. Man kan fråga sig vilka som tjänade på den affären.
Styrelsemöten har skett i stor gemytlighet. Av dess sista paragraf att döma har det alltid slutat med lite samkväm. Alltid bekostat av värdfolket och ej av klubben. Beplägnaden har varit riklig på menyn märks bland annat kaffe med dopp, glögg, tårta, smörgås och öl, destillerade drycker samt även supé med dans. Säkert har dom gjort rätt för detta då det är väldigt påfrestande att prata i flera timmar i ett sträck.
Göran Järnholm bjöd spelarna på kaffe vid träningarna i Åkersberga och fick föreningen att bekosta detta.
Nya namn började synas på tunga poster, Folke Eriksson, Harry Sandberg och KE Larsson.
Nya husband var Arne Nybergs samt Trio med Bumba.
Dansband hade ofta samarbete med Dahns tivoli.
Mycket unga namn börjar i olika kommittéer och av dessa fortsätter några i många år och gör stor nytta i föreningen
Slut för 1960.
70-Talet
70-talet började med Göran Järnholm som ordförande men Olle Bilger efterträdde 1975. Harry Sandberg och Elly Karlsson har varit mångåriga styrelsemedlemmar.
Fotbollsplanen ombyggdes för cirka 49.000 kronor och under tiden spelades matcherna på Kungsängen i Åkersberga.
Nu var det slut med tidiga matcher och träningar då storklubbarna Djurgårdens IF med ett tiotal landslagsspelare med "Knivsta" Sandberg och "Tjalle" Mild i spetsen. Sundbyberg med spelande tränaren "Garvis" Carlsson i laget. Helge Berglund pamp på flera områden springande omkring på snövallarna säljande biljetter och lotter.
Tränare var Bror Lundberg. Hasse Nell spelande tränare, nyförvärv från Sigtuna. Bertil Olsson jobbade mycket för föreningen vid sidan av tränarjobbet. Samt till sist "Lulle" Enström som avslutade sin fotbollskarriär.
Bengt Wallen avslutade sitt fotbollsliv som ledare men ställer nu sina tjänster som ledare i Wettershaga. Övriga nyförvärv Tommy Fredriksson från Vargarna samt juniorerna Hans Jansson från IFK Stockholm och Ernst Forsberg från AIK.
Bland "stjärnorna" vår första med spelarkontrakt Ove Jansson, Björn Jansson värvad till Djurgården och allsvenskan, Nisse Eriksson värvad till Vargarna samt bröderna Nilsson, Nils Georg som slutat men försökte en gång till med mål i femte minuten men sedan blev det inge mer. Den hårdskjutande Karl Gunnar samt en bra back men mer känd från Radio och TV, Lennart Rudolf.
Nu hade Göran Järnholm fått nog av allt tjafs mellan kommuner och föreningar om Bygdegården. Han kontaktade Ebbe Törnberg och tillsammans åkte de båda till Sörentorp och efter en hel dags diskuterande och prutande köpte de en barack. Bertil Olsson med spelarna ordnade nedmonteringen och med hjälp delvis frivilliga lastbilar fraktades baracken till Östanå. Göran ordnande lov från markägaren och Ebbe ordnade ritningar och byggnadslovshandlingar. Göran skrev under och byggnadsnämnden godkände. Baracken restes upp med frivillig hjälp av medlemmarna under ledning av kunniga byggnadsarbetare bland spelarna. Gunnar Bergström som högste bas gjorde ett jättebra jobb, som ivrig påhejare såg han till att alla jobbade ordentligt. Nu tyckte Göran och Ebbe at de gjort sitt och en yngre ledning med nyare och delvis bättre idéer tog vid. Efter mycket delvis frivilligt arbete hade vi nu en egen lokal. Och alla som arbetade med baracken från början till slut skall ha ett stort HJÄRTLIGT TACK.
Ekonomin går väll bra när lotterierna och bingon håller många igång. Kommunala tusenlappar flyter in med jämna mellanrum och sponsorer börjar höra av sig. En supporterklubb håller igång med ett stort lotteri.
Dampyssle föregår även där kommer pengar från de duktiga deltagarna.
Damfotbollen börjar skjuta fart och ungdomsfotbollen med deltagande ibland annat St Erikscupen är bra i förhållande till föreningens storlek.
A-laget gick med seriesegern 1973 upp i div. IV och är klubbens genom tiderna största bedrift.
Vi tillhör nu Stockholms Fotbollförbund och därför har resekostnaderna pressats ner oehört. Men undras om inte Estuna och Finsta var trevligare.
Efter stora raggarkravaller och dåligt understöd från polisens sida stängdes Östanå dansbana för gott. Markägaren orkade till slut inge med alla upptåg i den hemvändande publikens och raggarnas spår.
Menyn har ändrats till ärtsoppa och punsch samt kaffe och pepparkakor.
Några fotbollsresor har gjorts till Åland och Finland. Flera av dem med den duktiga tränaren Bertil Olssons medverkan, han ordnade allt verkligen perfekt.
Träningslägren har bedrivits söderut till Småland och Danmark.
Men det stora ungdomsverksamheten började nya namn på tränar och ledarsidan. Björn och Berit Jansson, Kjell Järnholm, Tryggve Ärling, Boris Forstén, Hnas Gärdström med flera.
Punkt slut för den här gången.
80-talet
Under 80-talet har Olle Bilger skött ordförandeklubban. Många styrelse år av Ralf Jansson, Björn Jansson, Torgny Jansson och Eivor Pettersson.
Bland alla duktiga medlemmar som både tävlat och jobbat som ledare märks Ralf Jansson som förutom styrelsen medverkat i nästan alla kommittéer och där jobbat mer än dom flesta. Som fotbollspelare var han en slitvarg på vänsterkanten och i unga år en av Kullas bästa målvakter. Duktig vasaloppsåkare med placeringar bland de 1000 bästa. Dessutom bandymålvakt i Wettershaga.
Kjell Järnholm som duktig ungdomsledare spelade många år i representationslaget både som anfallare och försvarare. Bandyspelare i Wettershaga och ishockey i Rydbo.
På åskådar sidan har nog ingen sett fler hemmamatcher än vår genom alla år mest trogna supporter Erik Samuel Boström.
Bland ledare inom fotbollen avslutade Lulle sitt mångåriga arbete inom Kullas ledning med två seriesegrar i mitten på 80-talet. Av Lulles alla medhjälpare märks Ulf Lyfors mer känd som ledare för landslagets damer och juniorlag. Sedan har det gått utför, vi har de två senaste åren åkt ur serier. Varför? Det har blivit populärt att jobba med dam och ungdomslag. Inget fel i detta man ser i protokollen att ledare i det ovan nämnda lagen alltid funnits med i A.-laget "Vakans". Det här med Roslagskulla som en bakvänd farmarklubb till Åkersberga klubbarna var nog inte så lyckat. Klubbkänslan blev lidande och dels var de flesta för unga för att utan några äldres medverkan leda laget. Har några av de yngre i det populära gubblaget varit med lite till har vi säkert fått se på andra resultat.
Mycket arbeta har de ledande fått åtaga sig genom spelarlicenser med personnummer fodras. Därför kunde inte killen "Vakans" få något ledarjobb då han inte ens kunde uppge något förnamn.
Vi skaffade oss kopieringsapparat och det var visst väldigt roligt då i pärmarna ligger massor av protokoll. Låt supporterklubben dela ut dessa papper bland alla lottmedlemmar så får dessa se hur huvudstyrelsen arbetar. Dom har nog mycket mer att syssla med än vad många tror.
Rent otroligt vad medlemmar jobbar med mycket för att hålla de aktiva igång. Även dessa är med och jobbar, men har ni tänkt på en sak. Varför håller vi på med allt detta? Jo, för de aktiva skall kunna syssla med sin idrott.
Vad sysslar vi med. Programförsäljning och städning vid stora matcher och poppgalor på Råsunda. Medverkan vid galor på Globen. Medverkar vid Wiraspelen. Supporterklubben med medlemslotteri. Skinklotteri. Bingo med lottförsäljning. Julkärvar, bakning av bullar. Pysselkvällar. Adventskalendrar. Auktioner med egna tillverkade grejor. Underhållning av Lennart Rudolf. Julgransplundring. Fester vid Lötvallen. Skogsplantering. Fester vid Nykvarn. Vi har övertagit en mycket liten del av Östanå Gårds nedlagda jordbruk och börjat odla havre. Kiosken vid Lötvallen. Erik Janssons arbete med RKIF-bladet. Läs befintliga blad med dess långa rader av annonsörer där ordförande gjort ett jätte arbete. Mycket är nog glömt men vi skriver med mera efteråt så kommer allt med. Tack.
Några av 80-talets "stjärnor" var målvakten Tommy Nyberg, försvarskämpen Curt Elgbro samt Mats Schinkler målskytten vi fick från Åkersberga.
Det var 80-talet, nu kommer 90
90-Talet